Transferrin
Transferrin är ett protein som är viktig i kroppens järnmetabolism. Det transporterar järn i blodet från tarmen till andra delar av kroppen där det behövs, som exempelvis benmärgen, där det används för att producera röda blodkroppar. Transferrin binder järn och transporterar det på ett sätt som gör att det kan utnyttjas av kroppen, samtidigt som det skyddar mot järnöverskott som kan vara skadligt.
Vad är transferrin?
Transferrin är ett glykoprotein som tillverkas i levern och som spelar en roll i kroppens järnmetabolism. Dess huvudsakliga funktion är att binda järnjoner (Fe³⁺) och transportera dem genom blodomloppet till vävnader som behöver järn, exempelvis benmärgen för produktion av röda blodkroppar.
Skyddar från oxidativ stress
Kemiskt sett har transferrin två specifika bindningsställen för järn, vilket möjliggör en stark och reversibel bindning. När järn transporteras bundet till transferrin förhindras det från att vara i en fri form, vilket skulle kunna skapa farliga fria radikaler genom oxidationsreaktioner. Denna mekanism skyddar kroppens vävnader från oxidativ stress, samtidigt som järn transporteras till celler där det behövs.
När transferrin når en cell som behöver järn, binder det till en receptor på cellens yta, kallad transferrinreceptor. Järnet tas sedan upp genom endocytos, en process där transferrin och receptorn omges av en membranblåsa och tas in i cellen. Väl inne frigörs järnet och används till viktiga processer som hemoglobinsyntes eller lagras för framtida behov.
Bibehåller järnbalansen
Biologiskt sett behövs transferrin för att bibehålla järnhomeostas, det vill säga balansen mellan järnupptag, transport och lagring. Järn är en viktig komponent i flera biologiska processer, bland annat:
- Syretransport då järn är en nyckelkomponent i hemoglobin, som gör det möjligt för röda blodkroppar att transportera syre till kroppens organ och vävnader.
- Cellandning då järn är viktigt för enzymer som deltar i energiproduktionen, exempelvis cytokromer i elektrontransportkedjan.
- Järn spelar också en roll i immunceller som bekämpar infektioner.
Reglering av transferrin
Produktionen av transferrin styrs av kroppens järnnivåer. Vid järnbrist ökar levern produktionen av transferrin för att effektivisera transporten av det järn som finns tillgängligt. Vid järnöverskott minskar produktionen. Transferrinnivåer kan också påverkas av inflammatoriska tillstånd, eftersom transferrin fungerar som ett negativt akutfasprotein, vilket innebär att dess nivåer kan sjunka vid inflammation.
Varför är transferrin viktigt?
Transferrin är viktigt för att kroppen ska kunna upprätthålla en korrekt järnbalans. Eftersom järn behövs för syretransporten i blodet och för många enzymer, måste järn transporteras effektivt och fördelas till rätt vävnader. Om det inte finns tillräckligt med transferrin kan kroppen få svårt att transportera järn, vilket kan leda till järnbrist och anemi.
Om transferrin inte kan binda järnet ordentligt som vid vissa sjukdomar kan det orsaka att järn ansamlas i kroppen vilket kan vara skadligt.
Varför tas blodprov för analys av transferrin?
Blodprov för att mäta transferrin används för att utvärdera kroppens järnstatus och för att hjälpa till att utreda oklar blodbrist (anemi). Låga transferrinvärden kan indikera att kroppen har en nedsatt förmåga att producera transferrin, medan höga nivåer kan indikera järnbrist.
Testet tas ofta tillsammans med järn vid till exempel misstanke om blodbrist, samt vid misstanke på järnbrist utan anemi. Analysen kan även användas vid misstanke om hemokromatos som är en ärftlig sjukdom där man tar upp för mycket järn från födan vilket över tid leder till ett överskott av järn i kroppen.
Analysen bör tolkas tillsammans med andra relevanta värden då faktorer som inflammation, hormoner (p-piller), graviditet, alkohol, malnutrition och malabsorption kan påverka värdet av transferrin.
Blodprov för analys av transferrin kan beställas som ett enskilt transferrintest.
Vad är P-Transferrin?
När transferrin mäts i plasma, används blod som behandlats med antikoagulantia för att förhindra koagulering. Plasma innehåller därför alla komponenter i blodet inklusive koagulationsfaktorer. Detta gör att plasma ofta används när man vill analysera transferrin tillsammans med andra komponenter som kan påverka koagulation eller andra relaterade processer.
Karolinska och Unilabs analyserar transferrin i plasma.
Vad är S-Transferrin?
När transferrin mäts i serum, används blod som har fått koagulera. Serum är den vätska som återstår efter att blodets koagulationsfaktorer, inklusive fibrinogen, har förbrukats och tagits bort. Serum används ofta vid transferrinanalyser eftersom det är ett renare provmaterial än plasma och inte innehåller koagulationsfaktorer.
SYNLAB analyserar transferrin i serum.
Vad är referensintervallet för transferrin?
Unilabs referensintervall för transferrin är 1,9 till 3,3 g/L. Samma referensintervall gäller för Karolinska för personer 18 år eller äldre.
SYNLABs referensintervall för personer äldre än 18 år är 1,9 till 3,2 g/L.
g/L står för gram per liter.
Vid högt värde
Förhöjda nivåer av transferrin är ofta kopplade till järnbrist. När järnnivåerna i kroppen är låga, reagerar levern genom att öka produktionen av transferrin vilket är en kompensationsmekanism för att säkerställa att det lilla järn som finns tillgängligt utnyttjas så effektivt som möjligt.
Höga transferrinvärden kan också ses under graviditet, där kroppens behov av järn ökar för att stödja fostrets utveckling och moderns ökade blodvolym. Tillstånd som malnutrition kan leda till förhöjda nivåer, eftersom brist på tillräcklig näring påverkar järnomsättningen och signalerar till kroppen att öka transferrinproduktionen som en anpassning.
Vid lågt värde
Låga transferrinvärden kan indikera att kroppen har en nedsatt förmåga att producera proteinet vilket kan bero på inflammatoriska tillstånd, där leverns produktion av transferrin minskar för att prioritera andra akutfasproteiner.
Proteinbrist, som vid malnutrition eller tillstånd där proteiner förloras via njurarna (exempelvis nefrotiskt syndrom), kan också leda till låga nivåer då levern prioriterar att tillverka andra livsviktiga proteiner.
Vid järnöverskott, till exempel vid hemokromatos, kan låga nivåer bero på att kroppen redan har en tillräcklig mängd järn och inte behöver mer transportkapacitet.