Transferrinmättnad

Transferrinmättnad är ett blodprov som används för att mäta hur mycket järn som är bundet till transferrin, det protein som transporterar järn i blodet. Testet ger en uppskattning av hur mycket av kroppens totala järnbindande kapacitet som faktiskt används för att transportera järn.

Transferrinmättnaden är ett mått som används för att bedöma kroppens järnstatus och används ofta för att diagnostisera järnbrist eller järnöverskott.

Vad är transferrinmättnad?

Transferrinmättnad är ett laboratorievärde som visar hur stor andel av transferrinet som är bundet till järn vid provtagningstillfället. Eftersom transferrin är det protein som transporterar järn i blodet, ger denna parameter en indikation på kroppens järnstatus och hur effektivt järnet transporteras till vävnaderna.

Transferrinmättnad används ofta tillsammans med andra blodprover som järn, TIBC (Total Iron Binding Capacity) och transferrin för att utreda järnrelaterade tillstånd som järnbrist, järnöverskott och kroniska sjukdomar som påverkar järnmetabolismen.

Hur beräknas transferrinmättnad?

Transferrinmättnad beräknas enligt formeln:

Transferrinmättnad (%) = Järn (μmol/L) / TIBC (μmol/L)  × 100

Järn är den mängd järn som är bundet till transferrin i blodet vid provtagningstillfället och TIBC är den totala kapaciteten hos transferrin att binda järn, vilket indirekt speglar transferrinkoncentrationen i blodet.

Eftersom transferrin har en begränsad kapacitet att transportera järn, visar transferrinmättnaden hur stor andel av detta transportprotein som faktiskt är laddat med järn.

Vad säger transferrinmättnaden om järnstatus?

Låg transferrinmättnad tyder ofta på järnbrist. Vid järnbrist producerar kroppen mer transferrin för att maximera upptaget och transporten av det lilla järn som finns tillgängligt. Detta leder till att fler transferrinmolekyler är ”tomma”, vilket resulterar i en låg mättnadsgrad.

Normal transferrinmättnad anses vara ett tecken på en balanserad järnstatus där järntransport och lagring fungerar normalt.

En hög transferrinmättnad kan indikera järnöverskott, exempelvis vid hemokromatos, en genetisk sjukdom där kroppen absorberar för mycket järn från kosten. Vid mycket höga nivåer kan överskottsjärn börja lagras i organ som lever, hjärta och bukspottkörtel, vilket på lång sikt kan orsaka organskador.

Varför är transferrinmättnad viktig?

Analys av transferrinmättnad är viktig eftersom det hjälper till att ge en mer exakt bild av kroppens järnstatus. Det är ett känsligt test för att upptäcka järnbrist, eftersom en låg mättnad indikerar att transferrin inte har tillräckligt med järn att transportera, vilket är typiskt vid järnbrist. Hög transferrinmättnad kan indikera att kroppen har tillräckligt med, eller ett överskott av järn, vilket kan vara förknippat med tillstånd som hemokromatos, en sjukdom där för mycket järn lagras i kroppen.

Genom att mäta transferrinmättnaden kan man få en bättre förståelse för hur effektivt järn transporteras och används i kroppen.

Varför tas blodprov för att mäta transferrinmättnad?

Blodprov för att mäta transferrinmättnad tas för att diagnostisera och övervaka tillstånd relaterade till järn som järnbrist, järnbristanemi, samt vi misstanke om järnöverskott som vid hemokromatos.

Blodprovet är ofta en del av en helhetsbedömning av kroppens järnstatus och används tillsammans med andra tester, som järn och TIBC, för att ge en mer komplett bild av järnmetabolismen.

Observera att tillförsel av hormoner och graviditet kan påverka parametrarna som ingår i att räkna fram transferrinmättnad. Även inflammation, näringsbrist och nedsatt förmåga att absorbera olika ämnen i kroppen kan påverka värdet.

Blodprov för analys av transferrinmättnad kan beställs som ett enskilt järnmättnads-prov.

Vad är P-transferrinmättnad?

P-transferrinmättnad mäts i blodplasma, vilket innebär att provet innehåller koagulationsfaktorer och andra plasmaproteiner. Plasma används i analyser där det är viktigt att bevara dessa komponenter för att säkerställa noggranna mätvärden. Eftersom transferrinmättnad beräknas genom att relatera järn till TIBC, kan analys i plasma vara fördelaktig i vissa laboratorier beroende på metod och analysrutin.

Karolinska och Unilabs analyserar transferrinmättnad i plasma.

Vad är S-transferrinmättnad?

S-transferrinmättnad analyseras i serum, vilket är den del av blodet som återstår efter att koagulationsprocessen har avlägsnat fibrin och andra koagulationsfaktorer. Eftersom serum är en standardiserad vätska för många biokemiska analyser, används S-transferrinmättnad ofta i klinisk praxis. Resultaten från serum- och plasmaanalyser är i de flesta fall direkt jämförbara, och valet av provtyp beror på laboratoriets rutiner.

SYNLAB analyserar transferrinmättnad i serum.

Faktorer som kan påverka transferrinmättnaden

Eftersom transferrinmättnad beräknas utifrån järn och TIBC kan flera faktorer påverka resultaten, till exempel:

• Dygnsvariation  då järnnivåerna i blodet varierar under dagen och är som högst på morgonen. Därför rekommenderas att provet tas före kl. 10.
• Intag av järntabletter eller järnrik mat strax före provtagning kan tillfälligt höja järnet i blodet och därmed påverka transferrinmättnaden.
• Vid inflammatoriska tillstånd, infektioner och kroniska sjukdomar kan transferrinproduktionen minska som en del av kroppens försvarsmekanismer. Detta kan ge en falskt förhöjd transferrinmättnad trots att kroppens järndepåer är låga (funktionell järnbrist). För att skilja mellan inflammation och äkta järnbrist analyseras ofta CRP (C-reaktivt protein) och ferritin samtidigt.
• Eftersom transferrin produceras i levern kan sjukdomar som påverkar leverns proteinsyntes som levercirros leda till förändrade TIBC- och transferrinmättnadsvärden.
• Graviditet, p-piller och östrogenbehandling kan öka transferrinnivåerna, vilket kan leda till en högre TIBC och därmed en lägre transferrinmättnad, även om järnnivåerna är normala.

Vad är referensintervallet för transferrinmättnad?

Referensintervallet för transferrinmättnad för vuxna är 10 till 60% beroende på ålder och kön där värden under detta intervall kan tyda på järnbrist, medan värden över detta intervall kan indikera järnöverskott.

Enligt Unilabs referensintervall är normala värden:

• för män 18 år eller äldre mellan 15 till 60%
• för kvinnor 18 till 50 år mellan 10 och 50%
• kvinnor över 50 år mellan 15 och 50%

Enligt Karolinskas referensintervall är normala värden:

• för män 18 år eller äldre mellan 15 till 60%
• för kvinnor yngre än 51 år mellan 10 och 50%
• för kvinnor 51 år eller äldre mellan 15 och 50%

SYNLAB anger samma referensintervall som Unilabs och Karolinska, men för män äldre än 18 år, för kvinnor 19 till 50 år samt kvinnor äldre än 50 år. För män och kvinnor som är 18 år är referensintervallet mellan 8 och 31%.

Vid högt värde

Höga nivåer av transferrinmättnad innebär att en större andel av transferrinet i blodet är mättat med järn vilket kan tyda på ett järnöverskott i kroppen. Detta kan ses vid tillstånd som hemokromatos, en genetisk sjukdom där kroppen absorberar och lagrar för mycket järn. Vid hemokromatos är transferrinmättnaden en av de första markörerna som stiger och används därför som en del vid utredning.

Andra orsaker till förhöjd transferrinmättnad är leversjukdomar, som kan påverka kroppens förmåga att reglera järnmetabolismen, och vissa typer av anemi som hemolytisk anemi, där röda blodkroppar bryts ner i hög takt och frigör järn. Även tillstånd med ineffektiv produktion av röda blodkroppar, till exempel thalassemi, kan bidra till höga värden.

Höga nivåer av transferrinmättnad kan vara skadliga eftersom järn i överskott kan lagras i vävnader och orsaka toxiska effekter vilket kan leda till skador på viktiga organ som lever, hjärta och bukspottkörtel.

Vid lågt värde

Låga nivåer av transferrinmättnad är ofta en indikation på järnbrist. Vid låga nivåer av transferrinmättnad är endast en liten del av transferrinet mättat med järn, vilket signalerar att det finns en brist på tillgängligt järn i kroppen. Detta är ett vanligt fynd vid järnbristanemi, där kroppen inte har tillräckligt med järn för att upprätthålla normala funktioner som hemoglobinsyntes.

Utöver järnbrist kan låga nivåer av transferrinmättnad bero på andra underliggande orsaker. Vid inflammation eller kroniska sjukdomar påverkas järnomsättningen som en del av kroppens försvarsmekanismer, vilket kan resultera i lägre transferrinmättnad.

Leversjukdomar, som påverkar produktionen av transferrin, och njursjukdomar, som påverkar järnomsättningen, är också möjliga orsaker. Undernäring och särskilt brist på järn och proteiner kan ytterligare minska transferrinmättnaden då kroppen saknar de resurser som krävs för att producera och binda järn till transferrinet.