APT-tid (APTT)
Koagulation är en process där blodet bildar en geléaktig massa (propp) för att stoppa blödning efter en skada. APT-tid står för aktiverad partiell tromboplastintid och mäter hur lång tid det tar för blodet att koagulera (stanna upp) efter att specifika ämnen har tillsatts för att aktivera koagulationssystemet.
APT-tid som ofta förkortas APTT, är en indikator på hur bra blodets koagulationssystem fungerar och används för att bedöma risken för blödning eller blodproppar. APT-tid är särskilt viktigt för att övervaka behandling med blodförtunnande läkemedel som heparin, samt för att utvärdera koagulationsrubbningar.
Analysen av APT-tid kan vara en del i en bedömning inför ett operativt ingrepp.
Vad är APT-tid?
APT-tid är en del av blodets koagulationssystem och mäter specifikt funktionen av vissa koagulationsfaktorer, inklusive faktor VIII, IX, XI, XII samt fibrinogen, som är viktiga för att blodet ska kunna koagulera på rätt sätt. Testet utförs genom att blodprov tas och behandlas med ämnen som aktiverar koagulationssystemet. Sedan mäts hur lång tid det tar för blodet att koagulera. Om APT-tiden är förlängd kan det tyda på att koagulationsfaktorer saknas eller inte fungerar korrekt.
Kemiskt sett innebär APT-tid en aktivering av koagulationssystemet i ett provrör genom att tillsätta en fosfolipid och en kontaktaktivator som kaolin eller kiseldioxid. Detta startar den intrinsiska koagulationsvägen, som leder till bildandet av ett fibrinkoagel.
Vad kallas APT-tid utomlands?
APT-tid eller aktiverad partiell tromboplastintid på svenska har flera benämningar internationellt, beroende på språk och medicinsk kontext. Alternativa benämningar för APT-tid är:
- APTT som står för Activated Partial Thromboplastin Time på engelska som är den vanligaste termen som används globalt i laboratoriemedicin.
- Intrinsic Pathway Test – en teknisk term som används i vissa internationella sammanhang.
Vad är koagulationsfaktorer?
Koagulationsfaktorer är proteiner och molekyler som bidrar till blodets förmåga att koagulera, även kallad hemostas. Dessa faktorer aktiveras i en kedjereaktion som leder till bildandet av en stabil blodpropp och förhindrar blödning. Faktorerna är numrerade med romerska siffror (I–XIII) och har specifika roller i koagulationsprocessen.
Faktor VIII, IX, XI, och XII
Faktor VIII är en viktig kofaktor i den intrinsiska koagulationsvägen, där den samarbetar med faktor IX för att aktivera faktor X, vilket är avgörande för att starta bildandet av fibrin. Brist på faktor VIII orsakar hemofili A, en ärftlig blödningssjukdom. Faktor IX är också en del av den intrinsiska vägen och brist på detta enzym leder till hemofili B. Faktor XI bidrar till att förstärka kaskaden genom att aktivera faktor IX, medan faktor XII är ansvarig för att initiera den intrinsiska vägen. Brist på faktor XII leder inte till blödningar, men kan påverka laboratorietester som APT-tid.
Fibrinogen
Fibrinogen, eller faktor I, är ett lösligt protein som omvandlas till fibrin av enzymet trombin under koagulationsprocessen. Fibrin fungerar som en strukturell komponent i blodproppen och stabiliserar den för att säkerställa att blödningen stoppas effektivt. Om fibrinogen saknas eller finns i för låga nivåer kan blodets koagulationsförmåga vara nedsatt, vilket leder till ökad blödningsrisk.
Vad innebär den intrinsiska vägen?
Den intrinsiska vägen är en del av blodets koagulationsprocess som aktiveras när blodet kommer i kontakt med skadade eller negativt laddade ytor, exempelvis vid kärlskador. Den är beroende av koagulationsfaktorer som redan finns i blodet, inklusive faktor XII, XI, IX och VIII. Aktiveringen leder till bildandet av ett enzymkomplex som aktiverar faktor X, vilket startar den gemensamma koagulationsvägen. Denna väg är viktig för att förstärka och stabilisera blodproppen.
Vad innebär den extrinsiska vägen?
Den extrinsiska vägen aktiveras vid vävnadsskador, när skadade celler frigör ett protein som kallas vävnadsfaktor (tissue factor, TF). Vävnadsfaktorn bildar ett komplex med faktor VII, vilket snabbt aktiverar faktor X i den gemensamma koagulationsvägen. Den extrinsiska vägen är snabb och fungerar som en omedelbar respons på skador för att snabbt initiera koagulation.
Skillnaden mellan intrinsisk och extrinsisk väg
Den intrinsiska vägen aktiveras av kontakt med ytor, medan den extrinsiska vägen aktiveras av vävnadsfaktor vid skada. Den extrinsiska vägen är snabbare och utlöser den första koagulationsreaktionen, medan den intrinsiska vägen fungerar mer gradvis och stärker blodproppen. Båda vägarna konvergerar i den gemensamma koagulationsvägen vid aktivering av faktor X, vilket leder till bildandet av trombin och fibrin för att stabilisera blodproppen.
Hur hänger detta ihop med APT tid och PK (INR)?
APT-tid mäter aktiviteten i det interna koagulationssystemet, som aktiveras av skador inom blodkärlet, medan PK(INR) mäter aktiviteten i det externa koagulationssystemet, som aktiveras av vävnadsskador utanför blodkärlet. Dessa system samarbetar för att bilda en stabil blodpropp.
Varför är APT-tid viktigt?
Biologiskt är koagulationsprocessen en viktig del av kroppens naturliga skyddssystem för att stoppa blödningar genom att bilda en stabil blodpropp.
APT-tid är ett viktigt test för att identifiera problem i koagulationssystemet. Förlängd APT-tid kan indikera en ökad risk för blödning, vilket kan bero på brist på vissa koagulationsfaktorer eller en koagulationsstörning som hemofili, von Willebrands sjukdom eller leverproblem. APT-tid används också för att övervaka patienter som får behandling med heparin, ett blodförtunnande läkemedel som påverkar blodets förmåga att koagulera.
APT-tid kan också hjälpa till att identifiera autoimmuna sjukdomar som antifosfolipidsyndrom, där kroppen bildar antikroppar som stör koagulationsprocessen. APT-tid är även viktigt för att diagnostisera och övervaka personer med vitamin K-brist eller långvarig leversvikt, eftersom dessa tillstånd kan påverka produktionen av koagulationsfaktorer och därmed leda till förlängd APT-tid.
Varför tas blodprov för att mäta APT-tid?
Blodprov för att mäta APT-tid tas för att bedöma blodets förmåga att koagulera och identifiera eventuella koagulationsstörningar. Blodprov tas för att:
- Utvärdera blödningsbenägenhet för personer med oförklarliga blåmärken, lång blödningstid eller svårigheter att stoppa blödningar.
- APT-tid är en viktig markör för att följa upp behandlingen av personer som får blodförtunnande läkemedel som till exempel heparin eller andra antikoagulantia, för att säkerställa att blodet inte blir för tunt eller för tjockt.
- Diagnostisera koagulationssjukdomar för att hitta orsaker till blodproppar eller blödningsrubbningar.
- Bedöma kirurgisk risk då APT-tid ibland kontrolleras före större kirurgiska ingrepp för att säkerställa att blodets koagulation fungerar normalt.
Om APT-tiden är förlängd kan det vara ett tecken på koagulationsstörningar som hemofili, leverproblem eller brist på vissa koagulationsfaktorer. Eftersom levern producerar många koagulationsfaktorer kan en förlängd APT-tid vara ett tecken på leverskada eller problem med vitamin K, som behövs för blodets koagulation.
Det finns en rad olika APTT-reagens vilket gör att resultaten mellan olika laboratorier är svåra att jämföra.
Blodprov för APT-tid ingår i blodstatus & koaguleringstestet.
Vad är P-APT-tid?
P-APT-tid innebär att analysen utförs i plasma, som är blodets vätskedel utan blodceller, men där koagulationsfaktorerna är intakta. Detta är den vanligaste formen av APT-tidsanalys eftersom det ger en korrekt bild av koagulationssystemets funktion.
Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar APT-tid i plasma.
Kan APT-tid analyseras i serum?
APT-tid analyseras inte i serum på grund av att koagulationsfaktorerna, som testet mäter, förbrukas när blodet koagulerar och därmed inte finns kvar i serum.
Vad är referensvärdet för APT-tid?
Karolinskas referensvärde för APT-tid för personer äldre än 1 år är 20 till 30 sekunder.
Unilabs referensvärde för vuxna och barn över 1 år är också 20 till 30 sekunder.
SYNLABs referensvärde är 28 till 40 sekunder.
En normal APT-tid kan inte utesluta milda faktorbrister, vilket innebär att specifika tester kan behövas vid fortsatt misstanke om koagulationsrubbning.
Vad är intervallet vid behandling?
Terapeutiskt intervall vid heparinbehandling är 50 till 90 sekunder.
Vid högt värde
En förlängd APT-tid kan indikera brist eller defekt i koagulationsfaktorer som faktor XII, XI, IX, VIII, X, V, II, prokallikrein eller fibrinogen. Detta innebär att blodet har en fördröjd förmåga att koagulera och ökad blödningsbenägenhet. Orsaker till förlängd APT-tid kan vara:
- Koagulationsfaktorbrist eller defekt som Hemofili A (faktor VIII-brist) eller hemofili B (faktor IX-brist).
- Läkemedel då APT-tiden påverkas av antikoagulantia som hämmar trombin (FIIa) och faktor Xa, samt av behandling med ofraktionerat heparin. Hemlibra (emicizumab) kan påverka APTT-mätningen, vilket bör beaktas vid tolkning av resultat.
- Vitamin K-brist och leversjukdom då brist på vitamin K eller leversjukdom påverkar produktionen av koagulationsfaktorer, vilket kan förlänga APT-tiden.
- Autoantikroppar som påverkar koagulationssystemet kan förlänga APT-tiden, trots att patienten ofta har en ökad risk för trombos snarare än blödning.
- Disseminerad intravaskulär koagulation (DIC). I avancerade stadier av DIC förbrukas koagulationsfaktorer och fibrinogen, vilket förlänger APT-tiden.
- Svår sepsis kan påverka koagulationssystemet och leda till koagulationsfaktorbrist, vilket resulterar i förlängd APT-tid.
- Ärftliga eller förvärvade fibrinogenrubbningar som dysfibrinogenemi, där fibrinogen inte fungerar normalt, kan också förlänga APT-tiden.
- Massiv blodtransfusion och utspädning av koagulationsfaktorer vid transfusion kan orsaka förlängd APT-tid.
Om orsaken till förlängd APT-tid är oklar kan analyser som APTT-mixning användas för att skilja mellan koagulationsfaktorbrist och närvaro av hämmande antikroppar.
Vid lågt värde
En förkortad APT-tid är ovanligare, men kan indikera en överaktivitet i koagulationssystemet, vilket kan leda till ökad risk för blodproppar. Tiden för koagulation minskar när koagulationsfaktorer är förhöjda eller om koagulationssystemet är hyperaktivt. Orsaker till förkortad APT-tid kan vara:
- Förhöjda koagulationsfaktorer vid tillstånd som inflammation, infektion eller graviditet.
- Vid akuta inflammatoriska tillstånd eller kroniska sjukdomar kan fibrinogennivåerna vara förhöjda, vilket påskyndar koagulationsprocessen.
- Trombotiska tillstånd till exempel vid tidiga stadier av disseminerad intravaskulär koagulation (DIC) eller andra hyperkoagulativa tillstånd. Ökad trombocytaktivitet kan bidra till en snabbare koagulationstid, även om detta sällan är den huvudsakliga orsaken till förkortad APT-tid.