Könssjukdomar, eller sexuellt överförbara infektioner (STI), är infektioner som främst sprids genom sexuell kontakt – vaginalt, analt eller oralt sex. Vissa orsakas av bakterier, andra av virus eller parasiter. Många kan vara symtomfria, vilket gör att man kan bära och sprida smittan utan att veta om det.
Allvarlighetsgraden varierar från lindriga och lättbehandlade infektioner till kroniska tillstånd som kan påverka fertilitet, lever, immunförsvar eller öka risken för cancer.
Bakteriella könssjukdomar
Bakteriella infektioner kan i regel botas med antibiotika, men obehandlade kan de orsaka komplikationer.
Klamydia
Klamydia är en av de vanligaste könssjukdomarna i Sverige. Den ger ofta inga symtom, men kan orsaka sveda vid urinering, flytningar och smärta i nedre delen av magen. Obehandlad kan den leda till äggledarinflammation och infertilitet hos kvinnor samt bitestikelinflammation hos män. Klamydia behandlas med antibiotika.
Klamydia upptäcks med nukleinsyraamplifieringstest (PCR) på urinprov eller prov från slida, urinrör, ändtarm eller svalg.
Gonorré
Gonorré kan ge flytningar, sveda och ibland smärta i underlivet eller halsen. Infektionen kan sprida sig till leder och blod om den inte behandlas. Antibiotika används, men antibiotikaresistens är ett växande problem.
Gonorré påvisas med PCR på urinprov eller prov från slida, urinrör, ändtarm eller svalg och odling görs ofta för resistensbestämning.
Syfilis
Syfilis utvecklas i flera stadier. I tidigt skede uppstår ofta ett smärtfritt sår. Senare kan hudutslag och allmänsymtom förekomma. Obehandlad kan sjukdomen efter många år skada hjärta och nervsystem. Syfilis behandlas med penicillin och är botbar vid tidig behandling.
Syfilis diagnostiseras främst via blodprov som analyserar antikroppar mot Treponema pallidum. Vid tidigt sår kan även direktpåvisning från sårsekret förekomma.
Virala könssjukdomar
Virusinfektioner kan inte botas med antibiotika. Vissa kan behandlas effektivt, men viruset finns kvar i kroppen.
HIV
HIV angriper immunförsvaret. Utan behandling kan det leda till aids. I dag finns effektiv antiviral behandling som gör att personer med HIV kan leva ett normalt liv och inte överföra viruset vid välbehandlad infektion.
HIV upptäcks med blodprov som analyserar både antikroppar och p24-antigen (kombinationstest). Vid tidig misstanke eller uppföljning används även HIV-RNA (PCR).
Herpes (HSV)
Herpes orsakar blåsor och sår i underlivet eller runt munnen. Viruset ligger kvar i kroppen och kan ge återkommande utbrott. Antivirala läkemedel lindrar symtomen, men botar inte infektionen.
Herpes diagnostiseras främst genom PCR på prov från blåsor eller sår. Blodprov kan visa antikroppar (HSV-1 och HSV-2), men används inte för att fastställa pågående utbrott.
HPV (humant papillomvirus)
HPV är mycket vanligt. Vissa typer orsakar könsvårtor, medan andra kan leda till cellförändringar och cancer, särskilt livmoderhalscancer. Vaccin finns och är ett viktigt skydd.
HPV påvisas genom HPV-DNA-test från cellprov (exempelvis livmoderhalsprov). Blodprov används inte för att diagnostisera genital HPV-infektion.
Hepatit B
Hepatit B är en virusinfektion som påverkar levern och kan bli kronisk. Långvarig infektion kan orsaka cirros eller levercancer. Vaccination finns och ger gott skydd.
Hepatit B diagnostiseras via blodprov som analyserar virusmarkörer som HBsAg, anti-HBc och anti-HBs. Vid behov kompletteras analysen med HBV-DNA (PCR).
Parasitära och andra infektioner
Trikomonas
En parasitinfektion som kan ge illaluktande flytningar och irritation, särskilt hos kvinnor. Behandlas med antibiotika (metronidazol).
Trikomonas påvisas med PCR på prov från slida, urinrör eller urinprov och blodprov används inte för diagnostik av genital infektion.
Mykoplasma genitalium
En bakterieliknande infektion som kan ge urinvägssymtom och ibland påverka fertiliteten. Behandlas med antibiotika, men resistens förekommer.
Mykoplasma genitalium upptäcks med PCR på urinprov eller prov från slida, urinrör eller ändtarm och vid positivt fynd kan resistensanalys utföras.
Hur allvarliga är könssjukdomar?
Allvarlighetsgraden beror på infektion och hur snabbt den behandlas. Obehandlade infektioner kan leda till:
- infertilitet.
- kronisk leversjukdom.
- nervskador.
- ökad risk för cancer.
- överföring till foster under graviditet.
Många infektioner är dock helt botbara eller kan kontrolleras effektivt med modern behandling.
Förebyggande åtgärder
De mest effektiva skydden är:
- kondomanvändning.
- testning vid risk.
- vaccination mot HPV och hepatit B.
Tidig upptäckt och behandling minskar risken för komplikationer och smittspridning.
