HSV 2 – Herpes simplex typ 2 (IgG)

Herpes simplex-virus typ 2 (HSV-2) är den vanligaste orsaken till genital herpes. Viruset sprids främst genom sexuell kontakt, och smitta kan ske även när inga synliga symtom finns. Många som bär på HSV-2 är omedvetna om sin infektion, eftersom de inte upplever några utbrott eller har mycket milda symtom.

Efter den första infektionen förblir viruset latent i nervsystemet, där det kan ligga vilande under lång tid. Vid vissa tillfällen kan det dock reaktiveras, särskilt vid stress, hormonförändringar eller nedsatt immunförsvar. Återkommande utbrott är vanligare vid HSV-2 än vid HSV-1, men med tiden tenderar de att bli mildare och mer sällsynta.

Vad är herpes simplex typ 2?

Herpes simplex-virus typ 2 (HSV-2) är ett DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae och undergruppen Alphaherpesvirinae. Det är nära besläktat med HSV-1, men skiljer sig genom att det främst infekterar könsorganen och omkringliggande hud och slemhinnor. HSV-2 är den vanligaste orsaken till genital herpes, en infektion som kan ge återkommande blåsor och sår i underlivet.

Precis som HSV-1 är HSV-2 ett höljebärande virus, vilket innebär att det omges av ett lipidhölje med inbäddade glykoproteiner. Dessa proteiner hjälper viruset att binda till värdceller och ta sig in i dem. Efter en primärinfektion kan HSV-2 förbli latent i nervsystemet och reaktiveras vid stress, hormonella förändringar eller nedsatt immunförsvar. Den höljebärande strukturen gör HSV-2 känsligt för fysiska och kemiska förändringar som uttorkning, värme och desinfektionsmedel. Detta skiljer det från nakna virus, som är mer motståndskraftiga i miljön.

HSV-2 infekterar primärt slemhinnor och hud i könsområdet och sprids via sexuell kontakt. Smittan sker oftast genom direkt kontakt mellan slemhinnor, men viruset kan även överföras via asymptomatisk virusutsöndring, där en smittad person kan sprida viruset även utan synliga blåsor eller sår.

När HSV-2 kommer i kontakt med en mottaglig cell, exempelvis i könsorganens epitel, binder virusets glykoproteinertill specifika receptorer på cellens yta, som nectin-1 och heparansulfat. Detta gör att viruset kan fästa vid cellmembranet och fusionera med cellen, vilket leder till att kapsiden och tegumentproteinerna frisätts i cytoplasman. Väl inne i cellen transporteras kapsiden längs mikrotubuli till cellkärnan, där det virala DNA:t tar sig in och börjar replikeras.

När nya viruspartiklar har satts ihop i cellkärnan transporteras de ut genom exocytos eller via lys av värdcellen, vilket möjliggör att infektionen sprids till närliggande celler och vidare i kroppen.

Latens och reaktivering

Efter den primära infektionen rör sig HSV-2 längs nervbanorna till sakrala ganglier (S2-S4) i ryggmärgen, där det etablerar en latent infektion. Under latens ligger virusets DNA kvar i nervcellerna, men det är inaktivt och producerar endast ett fåtal regulatoriska RNA-molekyler, som förhindrar att immunförsvaret upptäcker viruset.

Vid vissa tillstånd kan viruset dock reaktiveras och färdas tillbaka längs nervbanorna till huden eller slemhinnorna, där det kan orsaka nya utbrott. Triggers för reaktivering kan vara:

• Fysisk eller emotionell stress kan aktivera viruset.
• Hormonförändringar, särskilt under menstruation eller graviditet, kan påverka virusets reaktivering.
• Nedsatt immunförsvar vid infektioner, sjukdomar eller medicinska behandlingar som sänker immunförsvaret kan leda till virusreaktivering.
• Mekanisk irritation som sexuell aktivitet eller skador i genitalområdet kan trigga ett utbrott.

Reaktiverade virus kan leda till återkommande genitala herpesutbrott, som vanligtvis är mildare än den primära infektionen men fortfarande smittsamma.

Hur smittar HSV-2?

HSV-2 är ett mycket smittsamt virus som sprids genom sexuell kontakt och kan överföras även om den smittade inte har några synliga blåsor eller sår. Smittan kan ske genom:

• Sexuell kontakt. HSV-2 sprids via vaginalt, analt eller oralt sex och smittar genom direktkontakt med slemhinnor eller skadad hud.
• Direkt hudkontakt. Viruset kan överföras även utan synliga symtom genom asymptomatisk virusutsöndring, vilket innebär att smitta kan ske utan att personen är medveten om det.
• Vid förlossning. Om en gravid person har en primärinfektion med HSV-2 kan viruset överföras till barnet vid födseln, vilket kan orsaka neonatal herpes, en allvarlig form av herpesinfektion hos nyfödda.

Smittorisken är högst vid ett aktivt utbrott, men HSV-2 kan överföras även när inga symtom syns.

Kan HSV-2 smitta utan symtom?

HSV-2 kan spridas även när inga symtom finns. Detta beror på att viruset kan utsöndras från huden och slemhinnorna utan att orsaka synliga blåsor eller sår. Denna asymptomatiska virusutsöndring är en av anledningarna till att HSV-2 är så vanligt och att många inte är medvetna om att de bär på viruset.

Kan HSV-2 påverka fertilitet eller graviditet?

HSV-2 påverkar inte fertiliteten och minskar inte chansen att bli gravid. Om en person smittas för första gången under graviditeten, finns risk att viruset överförs till barnet vid födseln, vilket kan orsaka neonatal herpes. Om den gravida redan har HSV-2 och har IgG-antikroppar, är risken lägre, eftersom kroppen redan har utvecklat ett immunsvar.

Vid pågående genitalt herpesutbrott vid förlossningen kan kejsarsnitt rekommenderas för att minska risken för smitta till barnet.

HSV-2 och immunsystemets respons

Kroppen svarar på en HSV-2-infektion genom att aktivera både det medfödda och det adaptiva immunsystemet.

• T-celler och antikroppar produceras för att bekämpa viruset.
• IgM-antikroppar bildas tidigt i infektionen, men försvinner efter några veckor.
• IgG-antikroppar utvecklas senare och kvarstår hela livet, vilket visar att en person har haft en tidigare infektion.
• HSV-specifika CD8+ T-celler hjälper till att hålla viruset under kontroll i nervcellerna och förhindrar frekventa utbrott.

Även om immunsystemet begränsar virusets aktivitet, kan det inte eliminera HSV-2 helt, vilket gör infektionen livslång. Hos personer med starkt immunförsvar kan HSV-2 förbli vilande under långa perioder, medan personer med nedsatt immunitet kan uppleva mer frekventa och svårare utbrott.

IgG-antikroppar mot HSV-2

Vid en HSV-2-infektion börjar kroppen producera IgG-antikroppar, som är en del av det långsiktiga immunsvaret.

• Positivt IgG-test indikerar att personen tidigare har haft en HSV-2-infektion och har utvecklat antikroppar. Detta betyder dock inte att personen är skyddad mot återkommande utbrott, eftersom viruset kan reaktiveras.
• Negativt IgG-test indikerar att personen inte har haft HSV-2 tidigare och saknar antikroppar.

Eftersom IgG-antikroppar kvarstår i blodet hela livet, kan testet inte avgöra när infektionen inträffade eller om den är aktiv vid testtillfället.

Varför är analys av HSV-2 viktigt?

Analys av HSV-2 IgG är viktig för att fastställa om en person har haft en tidigare genital herpesinfektion och bär på viruset latent. Testet kan vara relevant vid graviditet för att bedöma risken för överföring till barnet, vid återkommande symtom i underlivet för att bekräfta orsaken samt vid hälsokontroller inför medicinska behandlingar. Eftersom IgG-antikroppar kvarstår livet ut, kan testet ge svar även om inga symtom förekommer.

Varför tas blodprov för HSV-2 IgG?

Ett blodprov för HSV-2 IgG används för att:

• Bekräfta en tidigare genital herpesinfektion, även om personen aldrig haft symtom.
• Bedöma smittstatus vid graviditet då en primärinfektion med HSV-2 under graviditeten kan öka risken för neonatal herpes, vilket kan vara allvarligt för barnet. En person med IgG-antikroppar har en lägre risk för överföring än någon som smittas för första gången under graviditeten.
• Genomföra hälsokontroller inför fertilitetsbehandling eller immunsuppressiv terapi. Personer som ska genomgå fertilitetsbehandling eller få behandling som påverkar immunförsvaret kan behöva testa sin HSV-2-status.

HSV-2 IgG-testet används ofta i kombination med HSV-1 IgG-test, särskilt om det finns misstanke om genital herpes orsakad av HSV-1 vid oralsex. Blodprov för herpes simplex 2 kan beställas som ett enskilt herpes test.

Vad är S-Herpes simplex 2 Ak IgG?

S-Herpes simplex 2 Ak IgG är ett blodprov som analyserar IgG-antikroppar mot Herpes simplex-virus typ 2 (HSV-2)i serum. Serum är den vätska som återstår när blodet har koagulerat och blodceller samt koagulationsfaktorer har avlägsnats. Eftersom IgG-antikroppar bildas efter en genomgången HSV-2-infektion och kvarstår livet ut, används testet för att avgöra om en person har haft herpes och bär på viruset latent.

Hur tolkas resultatet?

Resultatet visas som positivt eller negativt och indikerar om personen har antikroppar mot HSV-2.

Vad innebär ett positivt resultat?

Ett positivt HSV-2 IgG test bekräftar att personen någon gång har haft genital herpes och bär på viruset i latent form. Testet kan dock inte avgöra när infektionen skedde eller om viruset är aktivt vid testtillfället. Eftersom HSV-2 kan reaktiveras, kan personer med ett positivt IgG-test få återkommande utbrott av herpes, även om symtomen varierar från person till person.

Vad innebär ett negativt resultat?

Ett negativt HSV-2 IgG test betyder att inga IgG-antikroppar mot HSV-2 har påvisats i serum. Detta indikerar att personen aldrig har haft en HSV-2-infektion och därmed inte bär på viruset latent i kroppen.

Eftersom HSV-2 är en livslång infektion, innebär ett negativt test att personen fortfarande kan smittas i framtiden om de utsätts för viruset genom sexuell kontakt.

Om det finns misstanke om en nyligen genomgången infektion, kan IgG-antikropparna ännu inte ha hunnit utvecklas. I sådana fall kan testet upprepas efter några veckor, eller kompletteras med PCR-analys för att påvisa aktiv infektion.