HSV 1 – Herpes simplex typ 1 (IgG)

Herpes simplex-virus typ 1 (HSV-1) är känt för att orsaka munsår och är en av de vanligaste virusinfektionerna i världen. Viruset orsakar livslånga infektioner, där smittan ofta sker tidigt i livet. Många personer smittas redan som barn, vanligtvis genom nära kontakt med föräldrar eller syskon.

Efter den första infektionen förblir viruset latent i nervsystemet, vilket innebär att det kan ligga vilande under lång tid. Ibland kan det dock reaktiveras, ofta i samband med stress, sjukdom, hormonella förändringar eller nedsatt immunförsvar. När viruset aktiveras på nytt kan det ge upphov till munsår (oral herpes), som är den vanligaste formen av HSV-1-infektion. Hos vissa personer kan HSV-1 även orsaka genital herpes, särskilt vid smitta genom oralsex.

Vad är herpes simplex typ 1?

Herpes simplex-virus typ 1 (HSV-1) är ett DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae och undergruppen Alphaherpesvirinae. Det är ett höljebärande virus med ett lipidhölje som innehåller flera glykoproteiner som spelar en viktig roll i virusets förmåga att fästa vid och infektera värdceller. HSV-1 är mest känt för att orsaka oral herpes (munsår), men kan även orsaka genital herpes och andra infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

HSV-1 är en livslång infektion och kan växla mellan aktiv replikation och latens i nervsystemet. Infektionen sker i flera steg, där viruset utnyttjar värdcellens mekanismer för att sprida sig vidare. När HSV-1 kommer i kontakt med en mottaglig cell, exempelvis epitelceller i munnen eller könsorganen, fäster det vid cellmembranet via sina glykoproteiner. Virushöljet smälter därefter samman med värdcellens membran, vilket gör att virusets kapsid och tegumentproteiner kan ta sig in i cytoplasman. Därifrån transporteras kapsiden längs cellens mikrotubuli till cellkärnan, där det virala DNA:t släpps in och börjar replikeras. De färdiga viruspartiklarna tar sig ut ur cellen genom exocytos eller genom att spränga värdcellen, vilket leder till att infektionen sprids till närliggande celler.

Latens och reaktivering

Efter en primärinfektion blir HSV-1 latent i nervsystemet, vilket innebär att viruset gömmer sig i sensoriska nervceller utan att orsaka symtom. Viruset färdas längs nervbanorna till trigeminusgangliet (vid ansiktsinfektioner) eller sakrala nervganglier (vid genitala infektioner), där det etablerar en livslång infektion.

Under latens är virusets DNA närvarande i nervcellerna, men det är inaktivt och producerar endast ett fåtal regulatoriska RNA-molekyler som hindrar immunförsvaret från att upptäcka och eliminera viruset. Vid vissa tillstånd kan viruset dock reaktiveras, vilket leder till nya utbrott av herpes.

Reaktiveringen kan triggas av flera faktorer, inklusive stress, feber, solstrålning, hormonella förändringar och nedsatt immunförsvar. När viruset återaktiveras färdas det tillbaka längs nervbanorna till huden eller slemhinnorna, där det kan orsaka nya blåsor och sår.

Hur smittar HSV-1?

HSV-1 är ett mycket smittsamt virus som sprids via olika former av direkt och indirekt kontakt. Viruset överförs genom:

• Direktkontakt med blåsor eller sår. Herpes är mest smittsamt vid ett pågående utbrott, när blåsor eller sår är synliga. Viruset kan även spridas via huden omkring såret.
• Saliv och slemhinnor. HSV-1 kan finnas i saliv, vilket gör att smitta kan ske genom kyssar eller nära kontakt, även när inga symtom syns.
• Delade föremål. Föremål som bestick, glas, läppbalsam eller handdukar kan överföra viruset om en smittad person har använt dem nyligen.
• Oralsex. HSV-1 kan överföras till könsorganen genom oralsex och orsaka genital herpes, särskilt om en person har en aktiv infektion i munnen.

Många personer bär på viruset utan att veta om det, eftersom det kan ligga vilande i kroppen utan att ge symtom. Det betyder att HSV-1 ibland kan spridas av personer som själva inte vet att de är smittade.

Hur reagerar immunförsvaret på HSV-1?

När HSV-1 infekterar kroppen aktiveras immunförsvaret för att försöka bekämpa viruset. Immunförsvarets reaktion innefattar:

• T-celler och antikroppar (IgM och IgG) aktiveras. T-celler hjälper till att bekämpa virusinfekterade celler, medan antikroppar binder till viruset för att oskadliggöra det.
• IgG-antikroppar produceras. Dessa antikroppar utvecklas efter infektionen och kvarstår i blodet hela livet, vilket ger ett visst skydd mot återkommande utbrott.
• Viruset hålls latent i nervceller. Efter den akuta fasen ”gömmer” sig viruset i sensoriska nervceller, där det kan förbli vilande under långa perioder.

Hos de flesta individer klarar immunförsvaret av att hålla viruset under kontroll, vilket gör att symtomen blir mildare vid framtida utbrott.

IgG-antikroppar mot HSV-1

När kroppen utsätts för HSV-1 reagerar immunförsvaret genom att producera IgG-antikroppar, som fungerar som en långsiktig markör för en tidigare infektion.

• Positivt IgG-test indikerar att personen tidigare har haft en HSV-1-infektion och har utvecklat immunitet. Det innebär dock inte att personen är skyddad från framtida utbrott, eftersom viruset kan reaktiveras.
• Negativt IgG-test indikerar att personen inte har haft HSV-1 tidigare och saknar antikroppar.

Eftersom IgG-antikroppar kvarstår i blodet livet ut, kan ett IgG-test inte avgöra när infektionen inträffade eller om den är aktiv vid testtillfället.

Varför är analys av HSV-1 viktigt?

Analys av HSV-1 IgG är viktig för att fastställa om en person har haft en tidigare herpesinfektion och därmed bär på viruset latent. Testet kan vara relevant vid graviditet för att bedöma risken för överföring till barnet, vid återkommande munsår för att bekräfta orsaken samt vid hälsokontroller inför medicinska behandlingar som påverkar immunförsvaret. Eftersom IgG-antikroppar kvarstår livet ut kan testet ge svar även om inga symtom förekommer.

Varför tas blodprov för HSV-1 IgG?

Ett blodprov för HSV-1 IgG används för att:

• Bekräfta en tidigare infektion och fastställa immunitet vilket kan vara viktigt om en person har oklara symtom eller undrar om de har haft herpes tidigare, det .
• Bedöma smittstatus vid graviditet. En person med IgG-antikroppar har lägre risk att smitta sitt barn under förlossningen, jämfört med någon som får en primärinfektion under graviditeten.
• Screening inför vissa medicinska behandlingar. Vid fertilitetsbehandling, organtransplantation eller immunsuppressiv terapi kan det vara viktigt att veta om en person har haft herpes tidigare.

Ofta kombineras HSV-1 IgG med ett HSV-2 IgG-test, särskilt om det finns misstanke om genital herpes. Blodprov för herpes simplex 1 kan beställas som ett enskilt herpes test.

Vad är S-herpes simplex 1 Ak IgG

S-Herpes simplex 1 Ak IgG är ett blodprov som mäter IgG-antikroppar mot Herpes simplex-virus typ 1 (HSV-1) i serum. Serum är den del av blodet som återstår efter att blodkroppar och koagulationsfaktorer har avlägsnats genom centrifugering av ett provrör med koagulerat blod. Serum används vid antikroppsanalys eftersom det ger ett rent provmaterial utan blodceller som kan störa analysen.

Hur tolkas resultatet?

Resultatet visas som positivt eller negativt, vilket ger information om huruvida personen har haft en tidigare herpesinfektion och därmed bär på viruset latent i kroppen.

Vad innebär ett positivt resultat?

Ett positivt test för HSV-1 IgG innebär att personen har haft en tidigare herpesinfektion och att immunförsvaret har utvecklat antikroppar mot viruset. Eftersom herpesvirus etablerar en livslång infektion, betyder ett positivt IgG-test att viruset finns latent i nervsystemet och kan reaktiveras vid vissa tillfällen.

Däremot kan testet inte avgöra när infektionen inträffade, om det var nyligen eller långt tillbaka i tiden. IgG-antikroppar utvecklas vanligtvis inom några veckor till månader efter en primärinfektion och kvarstår i blodet livet ut.

Ett positivt IgG-test betyder dock inte att infektionen är aktiv vid testtillfället. För att avgöra om en pågående eller nyligen genomgången infektion förekommer, krävs andra analyser.

Vad innebär ett negativt provresultat?

Ett negativt IgG-test för HSV-1 betyder att inga antikroppar har påvisats, vilket tyder på att personen aldrig har haft en herpesinfektion. Det innebär att man inte bär på viruset i kroppen och därmed inte har immunitet mot HSV-1.

Eftersom herpesvirus är vanligt förekommande, betyder ett negativt resultat att man fortfarande kan smittas i framtiden om man utsätts för viruset genom direktkontakt, kyssar eller sexuell kontakt.

Om testet är negativt men det finns en misstanke om en nyligen genomgången infektion, kan det vara för tidigt för IgG-antikropparna att ha hunnit bildas. I sådana fall kan testet behöva upprepas efter några veckor för att se om IgG-nivåerna ökar.