Ebola är en allvarlig virussjukdom som orsakas av olika typer av ebolavirus. Viruset tillhör en grupp som kan orsaka så kallad viral hemorragisk feber, vilket innebär att infektionen i vissa fall kan påverka blodkärl och koagulation. Viruset kan ge hög feber, kraftig infektion och ibland svåra blödningar och organsvikt. Sjukdomen kallas även ebolafeber eller ebolavirusinfektion.
Det finns flera olika varianter av ebolavirus. De vanligaste och mest kända är:
- Zaire ebolavirus som är den farligaste och vanligaste varianten bakom större utbrott. Den har historiskt haft den högsta dödligheten på cirka 50-90% i större utbrott utan avancerad vård. Vid modern behandling har överlevnaden förbättrats betydligt.
- Sudan ebolavirus som har orsakat flera större utbrott i Afrika med en dödlighet på omkring 40-60%, även om siffrorna varierat mellan olika utbrott.
- Bundibugyo ebolavirus som är mer ovanlig och som generellt har en något lägre dödlighet, ungefär 25-40% i rapporterade utbrott.
- Taï Forest ebolavirus som är mycket ovanlig hos människor. Endast ett mycket litet antal fall har beskrivits, vilket gör det svårt att uppskatta exakt dödlighet.
- Reston ebolavirus som framför allt hittats hos djur och som inte orsakat allvarlig sjukdom hos människor. Varianten har främst upptäckts hos apor och grisar i Asien.
Dödligheten påverkas starkt av hur snabbt vård sätts in, tillgång till intensivvård och vätskebehandling, personens allmäntillstånd och hur tidigt ett utbrott upptäcks och begränsas.
Vid äldre utbrott med begränsad sjukvård kunde dödligheten bli mycket hög. Vid senare utbrott har överlevnaden förbättrats tack vare bättre vård, vaccin och nya behandlingar.
De flesta utbrott har förekommit i Central- och Västafrika.
Hur smittar ebola?
Ebola smittar genom direktkontakt med kroppsvätskor från en smittad person eller ett smittat djur. Det kan exempelvis vara blod, kräkningar, diarré, saliv eller andra kroppsvätskor.
Smittan kan också spridas via föremål som förorenats av kroppsvätskor.
Ebola smittar normalt inte innan personen har fått symtom.
Är ebola luftburet?
Nej, ebola räknas inte som en luftburen infektion på samma sätt som exempelvis covid-19 eller mässling.
Smitta sker främst genom nära kontakt med infekterade kroppsvätskor.
Vad skulle hända om ebola blev luftburet?
Om ett virus med ebolas dödlighet samtidigt blev effektivt luftburet skulle det vara mycket allvarligt globalt. Det är därför forskare och smittskyddsmyndigheter övervakar ebolavirus noggrant.
Samtidigt finns flera saker som talar emot att ebola utvecklar sådan smitta:
- Virusets biologi skiljer sig från klassiskt luftburna virus.
- Ebola orsakar ofta svår sjukdom snabbt, vilket begränsar smittspridningen.
- Smittan kräver idag nära kontakt.
Vilka symtom ger ebola?
Symtomen börjar ofta plötsligt och kan först likna influensa eller annan virusinfektion.
Vanliga symtom är:
- Hög feber.
- Kraftig trötthet.
- Muskelvärk.
- Huvudvärk.
- Halsont.
- Illamående och kräkningar.
- Diarré.
- Magont.
Vid svår sjukdom kan även följande förekomma:
- Blödningar.
- Påverkan på lever och njurar.
- Lågt blodtryck.
- Chock och organsvikt.
Hur farligt är ebola?
Ebola är en mycket allvarlig sjukdom och kan vara livshotande. Hur farlig sjukdomen är beror bland annat på:
- Vilken variant av ebolavirus det handlar om.
- Hur snabbt vård sätts in.
- Tillgång till intensivvård och vätskebehandling.
- Personens allmänna hälsa.
Tidigare större utbrott har haft hög dödlighet, särskilt vid infektion med Zaire ebolavirus, men överlevnaden har förbättrats när patienter fått snabb och avancerad vård.
Finns det behandling mot ebola?
Det finns idag behandlingar och stödjande vård som kan förbättra överlevnaden. Behandling kan bland annat omfatta:
- Vätskeersättning.
- Behandling av blodtryck och syrebrist.
- Intensivvård.
- Antikroppsbehandling mot vissa ebolavirus.
Tidigt omhändertagande är viktigt.
Finns vaccin mot ebola?
Ja, det finns vaccin mot vissa typer av ebolavirus, framför allt mot Zaire ebolavirus, som har visat god effekt vid större utbrott i Afrika. Vaccin används främst vid pågående utbrott för att begränsa smittspridning och skydda personer med hög risk för exponering. Strategin har haft stor betydelse för att kunna kontrollera flera senare ebolautbrott snabbare än tidigare.
Däremot finns det idag inget brett vaccin som skyddar mot alla typer av ebolavirus.
För andra varianter, exempelvis Sudan ebolavirus, Bundibugyo ebolavirus och Taï Forest ebolavirus pågår fortfarande forskning och utveckling av vaccin och behandlingar.
Hur vanligt är ebola?
Ebola är ovanligt globalt och förekommer främst i vissa delar av Afrika där utbrott ibland uppstår.
Sjukdomen är mycket ovanlig i Sverige och Europa.
Varför förekommer edbola främst i Central- och Västafrika?
Ebola förekommer främst i delar av Central- och Västafrika eftersom viruset tros ha sitt naturliga ursprung hos vissa djurarter där, framför allt fruktätande fladdermöss. Viruset kan ibland spridas från djur till människor och därefter vidare mellan människor genom nära kontakt med kroppsvätskor.
Utbrott har främst kopplats till tropiska regnskogsområden där människor kan komma i kontakt med smittade djur. Begränsad tillgång till sjukvård, skyddsutrustning och smittspårning kan också bidra till att viruset sprids snabbare vid större utbrott.
Även om ebola främst förekommer i Afrika har enstaka fall diagnostiserats i andra delar av världen efter resor eller vårdarbete. Tack vare snabb isolering och smittspårning har större spridning utanför Afrika varit mycket ovanlig.
Hur diagnostiseras ebola?
Ebola diagnostiseras med laboratorietester som analyserar virusets arvsmassa eller immunologiska markörer.
Provtagning och diagnostik sker under mycket strikta säkerhetsrutiner eftersom viruset kan vara mycket smittsamt vid nära kontakt.
Kan man överleva ebola?
Ja, många överlever ebola, särskilt om sjukdomen upptäcks tidigt och personen får avancerad sjukvård.
Efter genomgången infektion kan vissa personer få långvariga besvär som trötthet, ledvärk eller ögonproblem.
Hur förebygger man ebolasmitta?
Vid utbrott används bland annat:
- Isolering av smittade.
- Skyddsutrustning.
- Smittspårning.
- Hygienrutiner.
- Vaccination.
- Snabb diagnostik.
Det har gjort att flera större utbrott kunnat begränsas betydligt snabbare än tidigare.
