IgM – Immunglobulin M

Immunoglobulin M (IgM) är den första typen av antikropp som produceras av kroppen som svar på en infektion eller skada. IgM är en snabb reaktion från immunsystemet och är viktig i kroppens tidiga försvar mot patogener som bakterier och virus. Eftersom IgM produceras snabbt efter att kroppen utsätts för en infektion, används det ofta som en markör för att diagnostisera nyligen inträffade infektioner eller inflammatoriska reaktioner.

Vad är immunglobulin M (IgM)?

IgM är en typ av antikropp som produceras av B-lymfocyter vid den initiala fasen av immunsvaret mot en infektion. Till skillnad från IgG, som utvecklas senare och ger långvarigt skydd, är IgM den första antikroppen som kroppen producerar när den utsätts för ett nytt virus, bakterie eller annat främmande ämne. IgM fungerar genom att binda till patogener och neutralisera dem, vilket hjälper till att förhindra att infektionen sprider sig i kroppen.

Kemiskt är IgM ett stort makromolekylärt glykoprotein som består av fem antikroppsenheter, arrangerade i en pentamerisk struktur, och hålls samman av en så kallad J-kedja. Denna unika form gör IgM särskilt effektivt när det kommer till att binda till flera antigen samtidigt, vilket underlättar:

  • Agglutination då IgM binder och klumpar ihop bakterier och virus, vilket gör dem lättare för immunceller att identifiera och eliminera.
  • Komplementaktivering då IgM aktiverar komplementsystemet, vilket leder till att patogener lyseras (bryts ner) och tas bort.
  • Neutralisering då IgM binder till patogener och toxiner, vilket hindrar dem från att fästa vid och skada kroppens celler.

Biologiskt fungerar IgM som ett förstahandsförsvar och ger ett snabbt svar innan immunsystemet producerar mer specifika antikroppar som IgG. IgM fungerar som en temporär lösning medan kroppen bygger upp ett långsiktigt immunsvar med IgG.

Eftersom IgM är den första antikroppen som bildas vid en infektion används det ofta som en markör för att identifiera akuta infektioner eller nylig exponering för ett antigen. Kliniskt används det för att diagnostisera sjukdomar som hepatit, borrelia och Epstein-Barr-virus.

Produktion och transport

IgM produceras av plasmaceller, som är en specialiserad typ av B-celler. Det cirkulerar huvudsakligen i blod och lymfa och är för stort för att passera genom vävnader i samma utsträckning som andra antikroppar. Detta gör att det primärt verkar i blodbanan och i områden där det finns en hög koncentration av patogener.

Varför är immunglobulin M (IgM) viktigt?

IgM är viktigt för att kroppen snabbt ska kunna reagera på och bekämpa nya infektioner. Eftersom IgM produceras tidigt vid en infektion ger det ett snabbt skydd mot patogener innan kroppen hinner utveckla ett mer långsiktigt svar med IgG. Höga nivåer av IgM kan indikera en nyligen påbörjad infektion eller en akut inflammatorisk reaktion. Testet för IgM används ofta för att identifiera infektioner i ett tidigt skede.

Varför tas blodprov för analys av IgM?

Blodprov för att mäta IgM-nivåer används för att diagnostisera och bekräfta pågående infektioner, samt för att övervaka autoimmuna sjukdomar och bedöma immunsystemets förmåga att producera antikroppar. Eftersom IgM är den första antikroppen som produceras efter en infektion, kan mätning av IgM-nivåerna ge en indikation på om en infektion nyligen har inträffat.

Det används ofta för att upptäcka akuta infektioner som exempelvis virusinfektioner som hepatit eller influensa, eller bakteriella infektioner. IgM-nivåer kan också användas för att särskilja mellan en akut infektion och en tidigare genomgången infektion där IgG-antikroppar är dominerande.

Blodprov för analys av IgM kan beställas som ett enskilt IgM prov.

Vad är S-IgM?

S-IgM är en analys som mäter IgM koncentrationen i serum, den vätska som återstår efter att blodet koagulerat. Serum används ofta istället för plasma för att få ett renare provmaterial och undvika störningar i analysen.

Karolinska, Unilabs och SYNLAB analyserar IgM i serum.

Vad är referensintervallet för IgM?

Referensintervallet för IgM varierar beroende på ålder och i vissa fall på de olika laboratoriernas mätmetod.

  • Referensintervallet för vuxna 18 år eller äldre för IgM är enligt Unilabs mellan 0,3 och 2,1 g/L.
  • SYNLAB anger samma referensintervall som Unilabs, men för personer 17 år eller äldre.
  • Karolinska anger ett referensintervall för vuxna 18 år eller äldre på mellan 0,27 och 2,1 g/L.

IgM-nivåerna anges i gram per liter.

Vid högt värde

Förhöjda värden av Immunoglobulin M (IgM) kan observeras i flera olika situationer och har olika betydelser beroende på sammanhanget.

Selektiva IgM-stegringar förekommer tidigt vid infektioner orsakade av virus, bakterier, mykoplasma och protozoer. En ökning kan också ses vid autoimmuna sjukdomar som primär biliär kolangit, där immunsystemet angriper leverns gallgångar.

Vid längre förlopp eller kroniska tillstånd kan förhöjda IgM-nivåer kombineras med förhöjda nivåer av andra immunoglobuliner som IgA och IgG. Denna kombination tyder ofta på en akut eller kronisk infektion där kroppen upprätthåller ett långvarigt immunsvar.

Monoklonala IgM-ökningar, där IgM produceras av en enda klon av immunceller, är ett mer specifikt fynd som kan indikera lymfoproliferativa sjukdomar till exempel Waldenströms makroglobulinemi.

Vid lågt värde

Sänkta IgM-nivåer kan tyda på immunbrist. Sekundär immunbrist är vanligare och kan uppstå vid lymfoproliferativa sjukdomar, där det normala immunsystemet hämmas, eller som en följd av immunsuppressiv behandling, exempelvis vid organtransplantation eller autoimmuna sjukdomar.

Primära immunbrister, som också kan orsaka låga nivåer av IgM, är ovanliga och beror på medfödda defekter i immunsystemet.