Hyperkalemi och hypokalemi är termer som refererar till nivåerna av kalium i blodet och indikerar olika tillstånd relaterade till kaliumobalans.
Hyperkalemi
Hyperkalemi innebär att kaliumhalten i blodet är högre än det normala referensintervallet, vilket oftast är över 5,0 mmol/L. Kalium är en viktig elektrolyt som är avgörande för många kroppsfunktioner, inklusive nervsignalering och muskelfunktion.
Hyperkalemi kan orsakas av flera faktorer. Njursjukdomar är en vanlig orsak, eftersom njurarna ansvarar för att reglera kaliumutsöndringen. Vid njursvikt kan kalium ansamlas i kroppen. Vissa läkemedel, såsom ACE-hämmare, angiotensinfunktionshämmande medel (ARBs) och kaliumsparande diuretika, kan också påverka kaliumbalansen. Dessutom kan ökad intag av kalium genom kost eller kosttillskott samt cellskador vid trauma, brännskador eller hemolys bidra till hyperkalemi.
Symtom på hyperkalemi kan inkludera muskelsvaghet, trötthet, oregelbundna hjärtslag (arytmier), och i svåra fall kan det leda till hjärtstillestånd.
Hypokalemi
Hypokalemi att kaliumhalten i blodet är lägre än det normala referensintervallet, oftast under 3,5 mmol/L. Precis som hyperkalemi kan hypokalemi påverka flera viktiga funktioner i kroppen.
Hypokalemi kan orsakas av olika faktorer, som diuretika (vattendrivande läkemedel) som kan leda till ökad kaliumutsöndring via njurarna. Matsmältningsproblem, inklusive kräkningar, diarré eller malabsorption, kan också leda till förlust av kalium. Otillräckligt intag av kalium genom kosten, till exempel vid lågt kaloriintag, kan bidra till hypokalemi. Dessutom kan hormonella faktorer, som ökad produktion av hormoner som aldosteron, leda till ökad kaliumutsöndring.
Symtom på hypokalemi inkluderar muskelsvaghet, muskelkramper, trötthet och oregelbundna hjärtslag. I svåra fall kan hypokalemi leda till muskellamshet eller hjärtstillestånd.