Vad är hjärnhinne- och hjärninflammation?

Hjärnhinneinflammation (meningit) och hjärninflammation (encefalit) är allvarliga tillstånd som innebär inflammation i centrala nervsystemet.

Hjärnhinneinflammation drabbar hjärnhinnorna som omger hjärnan och ryggmärgen, medan hjärninflammation innebär inflammation i själva hjärnvävnaden.

Båda tillstånden orsakas oftast av virus eller bakterier och kan ge symtom som feber, huvudvärk, nackstelhet, ljuskänslighet, förvirring och medvetandepåverkan. Sjukdomarna kräver snabb medicinsk bedömning, eftersom de i vissa fall kan leda till allvarliga komplikationer.

Hjärnhinneinflammation – meningit

Hjärnhinneinflammation kallas även meningit och innebär inflammation i hjärnhinnorna, de skyddande hinnor som omger hjärnan och ryggmärgen. Tillståndet kan drabba personer i alla åldrar och varierar från lindrig till livshotande sjukdom. Hjärnhinneinflammation orsakas oftast av:

  • Virus (vanligast och oftast lindrigare). Viral meningit har oftast ett godartat förlopp, men kan ändå ge uttalade symtom. Vanliga virus som kan orsaka viral meningit är:
    • enterovirus (vanligast) som ofta orsakar milda infektioner, särskilt hos barn.
    • herpes simplex-virus (HSV).
    • varicella-zoster-virus (VZV).
    • influensavirus.
    • påssjukevirus.
    • mässlingsvirus.
  • Bakterier (mer ovanligt, men allvarligare). Bakteriell meningit är ett akut och potentiellt livshotande tillstånd. Vanliga bakterier är:
    • Neisseria meningitidis (meningokocker).
    • Streptococcus pneumoniae (pneumokocker).
    • Haemophilus influenzae typ b (Hib).
    • Listeria monocytogenes (framför allt hos äldre, gravida och immunsupprimerade).
  • Mer sällan svamp eller parasiter. Ses främst hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar.

Symtom vid meningit

Typiska symtom är:

  • hög feber.
  • kraftig huvudvärk.
  • nackstelhet.
  • illamående och kräkningar.
  • ljuskänslighet.
  • trötthet, förvirring eller medvetandepåverkan.

Bakteriell meningit kan utvecklas snabbt och kräver omedelbar vård.

Hjärninflammation – encefalit

Hjärninflammation kallas encefalit och innebär inflammation i själva hjärnvävnaden, till skillnad från meningit som drabbar hjärnhinnorna. Eftersom hjärnans funktion påverkas direkt kan encefalit ge uttalade neurologiska symtom. Hjärninflammation orsakas oftast av:

  • Virus, till exempel:
    • herpes simplex-virus (HSV), den vanligaste behandlingsbara orsaken.
    • varicella-zoster-virus (VZV).
    • fästingburen encefalit (TBE-virus).
    • enterovirus.
    • mässlingsvirus.
  • Bakterier i vissa fall, framför allt:
    • Listeria monocytogenes.
    • Mycobacterium tuberculosis (tuberkulos).
    • Borrelia burgdorferi (neuroborrelios).

Bakteriell encefalit är betydligt ovanligare än viral och uppträder ofta som en del av en mer omfattande infektion i centrala nervsystemet.

  • Autoimmuna reaktioner där immunförsvaret angriper hjärnvävnad.

Symtom vid encefalit

Symtomen varierar beroende på orsak och omfattning, men omfattar ofta:

  • feber.
  • huvudvärk.
  • förvirring, personlighetsförändringar eller minnespåverkan.
  • kramper.
  • nedsatt medvetande.

Vad är meningoencefalit?

I vissa fall förekommer både hjärnhinneinflammation och hjärninflammation samtidigt. Detta kallas meningoencefalit och innebär inflammation i både hjärnhinnor och hjärnvävnad. Tillståndet ses vid flera virusinfektioner och vid allvarliga bakteriella infektioner.

Hur ställs diagnosen?

Diagnosen baseras på en kombination av kliniska fynd och laboratorieundersökningar:

  • Ryggvätskeprov (lumbalpunktion) som är det viktigaste provet för att påvisa inflammation i centrala nervsystemet samt för att analysera förekomst av virus, bakterier eller andra orsaker till infektion.
  • Blodprover används för att bedöma infektionens omfattning och misstänkt orsak, till exempel:
    • CRP och blodstatus för att bedöma inflammationsgrad.
    • Blododling för att påvisa bakterier i blodet.
    • PCR- och serologiska tester vid misstanke om specifika virus.
    • Elektrolyter, lever– och njurprover för att följa organpåverkan.

Blodprover kan stödja diagnosen, men ersätter inte ryggvätskeanalys.

Datortomografi eller magnetkamera används för att utesluta andra orsaker, bedöma svullnad eller påvisa hjärnpåverkan, särskilt vid encefalit.

Vid misstanke om bakteriell infektion startas behandling ofta omedelbart, innan alla provsvar är klara.

Behandling och prognos

Behandlingen beror på orsaken:

  • bakteriell meningit behandlas med antibiotika, ofta intravenöst.
  • viral encefalit kan i vissa fall behandlas med antivirala läkemedel, till exempel aciklovir vid HSV.

Prognosen varierar från lindrig till livshotande och påverkas av orsak, ålder, bakomliggande sjukdomar och hur snabbt behandling sätts in.

Texterna i kunskapsbanken skall betraktas som populärvetenskapliga och skall ej ses som vetenskapligt säkerställda avseende råd eller rekommendationer. Medisera kan inte garantera att texterna baseras på den allra senaste forskningen.