Epstein-Barr-virus-EBV

Körtelfeber och antikroppar

28 april 2024

Körtelfeber, även känd som mononukleos eller ”pussjukan” på grund av dess tendens att spridas via saliv och kyssar, är en vanlig virussjukdom som ofta drabbar tonåringar och unga vuxna. Trots att det vanligtvis inte utgör en allvarlig hälsorisk kan körtelfeber vara mycket utmanande för dem som drabbas av det, med symtom som kan pågå i veckor eller till och med månader.

Epstein-Barr virus

Körtelfeber orsakas av Epstein-Barr virus (EBV), som tillhör herpesvirusgruppen. EBV är också känt som humant herpesvirus-4 (HHV-4).

Smittväg

Virusets primära smittväg är genom saliv, vilket gör att det ofta sprids genom kyssar och delning av dryckesglas eller bestick. Viruset kan också spridas om en smittad person nyser eller hostar, vilket är mindre vanligt än vid direktkontakt. Det kan också överföras genom sexuell kontakt och kroppskontakt.

De mest sårbara är tonåringar och unga vuxna, men sjukdomen kan förekomma hos människor i alla åldrar.

Angriper B-lymfocyter

Viruset infekterar primärt B-lymfocyter, som är vita blodkroppar, vilket kan leda till en kraftig reaktion av immunförsvaret vilket i sin tur ger upphov till de symptom som ses vid körtelfeber.

Symtom på körtelfeber

Symtomen på körtelfeber varierar, men kan likna en svår halsfluss, och inkluderar vanligtvis feber, trötthet, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och tonsiller hos tonåringar, unga vuxna och vuxna. Barn får oftast inga symtom alls eller lindriga förkylningsliknande symtom.

Nedan följer en mer uttömmande lista på möjliga symtom:

  • Trötthet och i vissa fall extrem trötthet
  • Halsont som kan likna halsfluss och göra det svårt att svälja
  • Feber och frossa
  • Värk och smärta i muskler
  • Huvudvärk
  • Svullna lymfkörtlar framförallt i området runt käke och i nacken
  • Blåsor på kroppen
  • Nästäppa/rinnande näsa
  • Förstorad mjälte och lever kan leda till smärta i buken

I vissa ovanliga fall tillkommer komplikationer som kräver sjukhusvård. Om du upplever allvarliga symtom eller har ovanliga reaktioner bör du söka medicinsk vård omgående.

Diagnostisering

Diagnos ställs vanligtvis genom ett blodprov som analyserar antikroppar mot EBV. Detta blodprov kan avgöra om det finns en pågående infektion eller om immunitet har utvecklats efter tidigare infektion.

Behandling av körtelfeber

Eftersom körtelfeber är en viral infektion finns det ingen specifik behandling, t.ex. antibiotika, för att bota sjukdomen. Istället fokuserar behandlingen på att lindra symtomen genom vila, vätskeintag och smärtlindring. Det är rekommenderat att dricka mycket vatten och att undvika alkohol och mat som i onödan belastar levern.

Återhämtningstiden varierar, men de flesta återhämtar sig helt inom några veckor till månader. Under återhämtningsperioden är det viktigt att undvika fysisk ansträngning som kan leda till komplikationer på grund av förstorade organ som lever och mjälte.

Vaccin och immunitet

Det finns tyvärr inget vaccin mot körtelfeber, men efter att ha haft sjukdomen en gång utvecklar de flesta individer immunitet mot EBV och kan inte få körtelfeber igen. Trots detta är viruset fortfarande närvarande i kroppen och kan återaktiveras i vissa fall, även om det är ovanligt.

Antikroppar

Antikroppar är kroppens försvar mot infektioner och kan användas som en blodmarkör för att identifiera och förstå en pågående eller tidigare infektion orsakad av Epstein-Barr virus (EBV).

Chemiluminiscensanalys

Analysmetoden som används för att påvisa antikroppar mot EBV, specifikt mot Viral capsid antigen (VCA) och Epstein-Barr nuclear antigen (EBNA), kallas chemiluminiscens. Denna metod gör det möjligt att identifiera och kvantifiera antikroppsnivåer i blodet och används ofta för att diagnostisera körtelfeber.

VCA-IgG, VCA-IgM och EBNA

De viktigaste antikropparna som analyseras vid körtelfeber är VCA-IgM, VCA-IgG och EBNA-IgG.

  • VCA-IgM och VCA-IgG: Vid symtomdebut är både VCA-IgM och VCA-IgG vanligtvis positiva. Detta indikerar en pågående primärinfektion med EBV.
  • EBNA-IgG: EBNA-IgG blir vanligtvis positivt efter en tid, vanligtvis mellan 8-16 veckor efter infektion. Har man denna antikropp indikerar det tidigare genomgången infektion och immunitet mot EBV.

Diagnostiska förhållanden

För att förstå olika diagnostiska scenarier vid körtelfeber behöver vi förstå hur förhållandet mellan olika antikroppar tolkas.

  • Vid en primärinfektion med EBV är vanligtvis både VCA-IgM och VCA-IgG positiva, medan EBNA-IgG är negativt.
  • Vid en tidigare genomgången infektion är endast EBNA-IgG positivt, eller både VCA-IgG och EBNA-IgG.
  • När både VCA-IgG och EBNA-IgG är positiva indikerar det en livslång immunitet mot EBV.

Korsreaktioner

Vid behov av ytterligare bekräftelse eller vid misstänkta korsreaktioner med andra herpesvirus, kan ett kontrollprov utföras. Det är också viktigt att vara medveten om att ospecifika IgM-reaktioner och korsreaktioner med andra herpesvirus, såsom Cytomegalovirus (CMV), Herpes simplexvirus (HSV) och Varicella-zostervirus (VZV), kan förekomma och påverka tolkningen av testresultaten.

Källor

Karolinska Universitetslaboratoriet

Unilabs anvisningar

Beställ antikroppstest för Körtelfeber

Texterna i kunskapsbanken skall betraktas som populärvetenskapliga och skall ej ses som vetenskapligt säkerställda avseende råd eller rekommendationer. Medisera kan inte garantera att texterna baseras på den allra senaste forskningen.