När man tar ett blodprov för blodstatus och differentialräkning av de vita blodkropparna görs de flesta mätningar med automatiska instrument som räknar celler och mäter storlek och hemoglobin. Om instrumentet upptäcker avvikelser, till exempel onormalt stora eller små celler, eller ovanliga fördelningar mellan olika celltyper, skickas provet vidare till en biomedicinsk analytiker eller läkare som tittar på ett blodutstryk i mikroskop. På så sätt kan man avgöra om det finns avvikande eller omogna celler som maskinen inte kan klassificera korrekt.
Mikroskopi och morfologi görs inte rutinmässigt vid ett blodstatus test, utan framför allt när när instrumentet flaggar för avvikande celler.
Vad innebär morfologi?
Morfologi betyder ”läran om form”. I det här sammanhanget syftar det på cellernas utseende i mikroskop. Man tittar på:
- Röda blodkroppars form och storlek (t.ex. vid blodbrist, järnbrist eller hemoglobinrubbningar).
- Vita blodkroppars utseende (t.ex. vid infektioner eller blodsjukdomar).
- Blodplättars antal och form.
Mikroskopisk morfologibedömning görs alltså för att kvalitetssäkra analysen och upptäcka avvikelser som inte alltid syns i de automatiska instrumenten.
När görs mikroskopi och morfologi?
Mikroskopi och morfologi utförs vid:
- Flaggning från analysinstrumentet, om maskinen upptäcker ovanliga cellstorlekar, former eller celltyper.
- Avvikande blodstatusvärden, t.ex. oförklarad anemi, leukopeni eller trombocytopeni.
- Misstanke om blodsjukdom, t.ex. leukemi, myelodysplastiskt syndrom eller hemolytisk anemi.
- Oklara differentialräkningar när proportionerna mellan olika vita blodkroppar inte stämmer.
- Kliniska misstankar om läkaren begär morfologi vid specifika symtom (t.ex. misstänkt infektion, blödning, malignitet).
Vad betyder de olika analyserna?
Blodstatus är samlingsnamnet för standardanalysen som mäter flera blodvärden, bland annat röda blodkroppar, vita blodkroppar, hemoglobin och trombocyter:
- Hemoglobin (Hb). Det syretransporterande proteinet i de röda blodkropparna som anger blodets syreupptagningsförmåga.
- Leukocyter (LPK). Vita blodkroppar som visar immunsystemets cellnivåer.
- Trombocyter (TPK). Blodplättar som är viktiga för blodets koagulation.
- MCH. Medelhemoglobin per cell som anger hur mycket hemoglobin varje röd blodkropp i genomsnitt innehåller.
- Erytrocyter (EPK). Röda blodkroppar som transporterar syre och koldioxid.
- Hematokrit (EVF). Andel av blodet som består av röda blodkroppar.
- MCV (Medel Cell Volym). Genomsnittlig storlek på de röda blodkropparna.
När en differentialräkning (fördelning mellan olika typer av vita blodkroppar) beställs utförs även analys av:
- B-basofila granulocyter som är en typ av vita blodkroppar som deltar i allergiska reaktioner och inflammation.
- B-eosinofila granulocyter är vita blodkroppar som är viktiga vid allergier och bekämpning av parasiter.
- B-lymfocyter som är vita blodkroppar som styr delar av immunförsvaret och bildar antikroppar.
- B-monocyter som är vita blodkroppar som kan utvecklas till makrofager och fagocytera (äta upp) mikroorganismer.
- B-neutrofila granulocyter som är den vanligaste typen av vita blodkroppar som bekämpar bakterier och deltar i akuta infektioner.
Exempel på de speciella celltyper som kan identifieras vid mikroskopi och morfologi är:
- B-Lymfocyter, variantform som är atypiska/reaktiva lymfocyter, ofta vid virusinfektioner (t.ex. körtelfeber).
- B-Blastceller som är mycket omogna vita blodkroppar vars förekomst kan tyda på leukemi eller annan allvarlig benmärgspåverkan.
- B-Promyelocyter som är tidiga förstadier till granulocyter och som normalt inte syns i perifert blod, men kan förekomma vid leukemi.
- B-Myelocyter som är omogna granulocyter som kan förekomma vid kraftiga infektioner eller benmärgssjukdomar.
- B-Metamyelocyter som är nästan mogna granulocyter och som kan ses vid infektioner och vid ökad granulocytproduktion (“vänsterförskjutning”).
- B-Plasmaceller som är celler som producerar antikroppar och som är ovanliga i perifert blod, men som kan förekomma vid infektioner eller plasmacellsjukdomar.
- B-Erytroblaster som är omogna röda blodkroppar och som syns vid ökad nybildning (t.ex. hemolys, kraftig blödning) eller vid benmärgssjukdom.
Man kan också upptäcka cellformer som maskinen inte alltid känner igen, till exempel:
- Fragmentocyter som är trasiga röda blodkroppar som kan tyda på blodbrist orsakad av hemolys.
- Sickleceller som är halvmåneformade röda blodkroppar vid sicklecellanemi.
- Målskivor (target cells) som är röda blodkroppar med särskilt utseende som kan ses vid thalassemi och andra hemoglobinrubbningar.
På detta sätt ger mikroskopi och morfologi viktig information som kompletterar maskinens analys och kan avslöja information som annars inte skulle upptäckas.
