TSH
TSH eller tyreoideastimulerande hormon, som även kallas tyreotropin och tyrotropin, är ett hormon som produceras av hypofysen, en liten körtel vid hjärnans bas. Hormonet fungerar som en regulator för sköldkörteln. När TSH frisätts från hypofysen, stimulerar det sköldkörteln att producera och frisätta T3 (trijodtyronin) och T4 (tyroxin).
När nivåerna av T3 och T4 blir för låga, ökar hypofysen produktionen av TSH för att stimulera sköldkörteln att producera mer. Om T3 och T4 är för höga, minskar TSH-produktionen för att dämpa sköldkörtelns aktivitet. På så sätt upprätthålls en balans mellan dessa hormoner, vilket bland annat är viktigt för kroppens ämnesomsättning.
Vad är TSH?
TSH är ett glykoproteinhormon, bestående av två subenheter, varav den ena är specifik för TSH och gör det möjligt för hormonet att binda till receptorer på sköldkörtelns celler. Genom denna bindning stimulerar TSH sköldkörteln att producera och frisätta hormonerna T3 och T4 som påverkar kroppens ämnesomsättning, energiproduktion, temperaturreglering och många andra fysiologiska processer.
Regleringen av TSH sker genom en så kallad negativ feedback-mekanism. När nivåerna av T3 och T4 i blodet sjunker, ökar hypofysen sin produktion av TSH för att aktivera sköldkörteln och höja hormonproduktionen. Omvänt, när nivåerna av T3 och T4 är förhöjda, minskar hypofysen produktionen av TSH för att dämpa sköldkörtelns aktivitet. På detta sätt upprätthålls en balans mellan TSH och sköldkörtelhormoner.
Vad är TRH?
TRH (tyreotropinfrisättande hormon) och TSH (tyreoideastimulerande hormon) är två hormoner som samverkar för att reglera sköldkörtelns funktion. TRH produceras i hypotalamus, en del av hjärnan som fungerar som kroppens hormonella kontrollcenter. TRH:s roll är att stimulera hypofysen att frisätta TSH.
Balansen mellan dessa hormoner styrs av en negativ feedback-mekanism. När nivåerna av T3 och T4 är låga, ökar hypotalamus frisättningen av TRH, vilket leder till att hypofysen ökar produktionen av TSH. Detta stimulerar sköldkörteln att producera mer T3 och T4. Omvänt, när nivåerna av T3 och T4 är höga, minskar frisättningen av både TRH och TSH, vilket dämpar sköldkörtelns aktivitet.
TRH och TSH behövs därmed för att upprätthålla en hormonell balans och en stabil ämnesomsättning. Störningar i detta system kan leda till sköldkörtelsjukdomar.
Varför är TSH viktigt?
TSH används för att utvärdera sköldkörtelns funktion och är förstahandsanalysen vid misstanke om sköldkörtelrubbningar eller vid uppföljning av behandling. TSH är viktig vid diagnostik och övervakning av tillstånd som hypotyreos och hypertyreos, som påverkar kroppens ämnesomsättning.
Vid hypotyreos är sköldkörteln underaktiv och producerar för lite av hormonerna T3 och T4. Detta leder ofta till symtom som trötthet, viktuppgång, frusenhet och nedstämdhet. I dessa fall är TSH-nivåerna vanligen förhöjda, eftersom hypofysen försöker stimulera en inaktiv sköldkörtel att producera mer hormon.
Vid hypertyreos är sköldkörteln överaktiv och producerar för mycket T3 och T4, vilket kan orsaka symtom som viktminskning, hjärtklappning, svettningar och nervositet. Låga TSH-nivåer är ofta ett tecken på detta tillstånd, eftersom hypofysen minskar sin stimulering av en redan överaktiv sköldkörtel.
Utöver diagnostik används TSH-testet för att följa upp behandling av sköldkörtelsjukdomar som vid hypotyreos där patienter behandlas med tyroxin, till exempel levaxin. TSH-testet är också användbart vid övervakning av autoimmuna tillstånd som Hashimotos sjukdom, som kan orsaka gradvis skada på sköldkörteln och leda till hypotyreos.
Varför tas blodprov för analys av TSH?
Ett blodprov för TSH används för att utreda och följa upp tyreoideafunktionsrubbning, det vill säga rubbningar i sköldkörtelns funktion. Blodprovet tas vid diagnostik av sköldkörtelsjukdomar samt vid kontroll av behandling med levotyroxin som levaxin för hypotyreos eller vid behandling av hypertyreos och tyreotoxikos. TSH-analysen hjälper också till att säkerställa att hormonnivåerna är balanserade och att behandling fungerar som den ska.
Vid hypotyreos är TSH-nivån i blodet ofta förhöjd som en kompensation för låga nivåer av T3 och T4, medan den vid hypertyreos ofta är sänkt på grund av överproduktion av sköldkörtelhormoner.
Vid hypotyreos tas ofta regelbundna blodprov för TSH-mätningar för att mäta effekten av levotyroxinbehandling och för att säkerställa att hormonnivåerna hålls inom ett visst intervall. Vid hypertyreos eller tyreotoxikos följs effekten av läkemedel, radiojodbehandling eller kirurgiska ingrepp med hjälp av blodvärden för TSH.
Blodprovet är också användbart vid utredning av symtom som trötthet, viktförändringar, hjärtklappning eller depression, vilka kan kopplas till sköldkörtelns funktion. TSH-analysen är en känslig markör som även kan upptäcka små förändringar i sköldkörtelns aktivitet och kan därför stödja tidig diagnos och behandling.
TSH ingår i hälsokontroll stor och kan beställas som ett enskilt TSH prov.
Vad är P-TSH?
P-TSH är en analys som mäter koncentrationen av TSH i blodplasman. Plasma är den flytande delen av blodet som återstår när blodceller har avlägsnats, men där koagulationsfaktorerna fortfarande finns kvar. P-TSH för att utvärdera och övervaka sköldkörtelns funktion samt för att diagnostisera sjukdomar som hypotyreos (underfunktion) eller hypertyreos (överfunktion).
Vad är S-TSH?
S-TSH är en analys som mäter TSH-nivån i serum, den vätska som återstår när blodet har fått koagulera och koagulationsfaktorerna har avlägsnats. S-TSH används på samma sätt som P-TSH för att bedöma sköldkörtelns funktion och identifiera eventuella rubbningar.
Den huvudsakliga skillnaden mellan P-TSH och S-TSH är vilken del av blodet som analyseras. P-TSH mäts i plasma, medan S-TSH mäts i serum. I praktiken används båda testerna på liknande sätt för att utvärdera TSH-nivåer, och valet av analys beror ofta på laboratoriets rutiner och preferenser.
Vad är referensintervallet för TSH?
Referensintervallet för TSH är 0,4 till 4,0 mIE/L för män och kvinnor 19 år eller äldre enligt Unilabs. För personer mellan två månader och 18 år är intervallet 0,4 till 5,0 mIE/L.
Karolinskas referensintervall är 0,5 till 4,3 mE/L för personer mellan 12 och 18 år, och 0,3 till 4,2 mE/L för personer 19 år eller äldre.
SYNLABs referensintervall för personer mellan 6 och 20 år varierar beroende på kön och är:
- 0,47 till 4,13 mE/L för flickor
- 0,58 till 3,59 mE/L för pojkar
För personer över 20 år är det generella referensintervallet 0,4 till 4,0 mE/L.
mIE/L och mE/L står för milliinternationella enheter per liter.
Vid högt värde
Höga TSH-nivåer är ofta kopplade till hypotyreos, ett tillstånd där sköldkörteln producerar otillräckliga mängder av hormonerna T3 och T4. När nivåerna av dessa hormoner sjunker, reagerar hypofysen genom att öka produktionen av TSH för att stimulera sköldkörteln till ökad aktivitet.
En vanlig orsak är Hashimotos sjukdom, en autoimmun sjukdom där immunsystemet attackerar sköldkörteln vilket leder till en gradvis försämring av sköldkörtelns förmåga att producera T3 och T4, vilket resulterar i förhöjda TSH-nivåer. Andra orsaker inkluderar:
- Jodbrist, som kan hämma sköldkörtelns hormonproduktion
- Sköldkörtelkirurgi eller radiojodbehandling, där sköldkörtelns funktion har reducerats eller upphört
- Läkemedelsinducerad hypotyreos, exempelvis av litium eller amiodaron
- Medfödd hypotyreos, där sköldkörteln är underutvecklad eller saknas helt
Vid manifest hypotyreos, där TSH-nivåerna är kraftigt förhöjda och T3- och T4-nivåerna är låga, uppstår symtom som trötthet, viktuppgång, frusenhet, torr hud och depression. Detta tillstånd kräver behandling med sköldkörtelhormonersättning som exempelvis levotyroxin, för att återställa hormonbalansen.
Vid subklinisk hypotyreos där TSH är lätt förhöjt medan T3 och T4 fortfarande är normala, uppvisar man ofta milda eller inga symtom. Detta tillstånd kan vara en tidig indikation på utvecklande av hypotyreos och kräver regelbunden uppföljning för att bedöma om behandling är nödvändig.
Andra faktorer som påverkar TSH och tyreoideahormoner
TSH och tyreoideahormonnivåer kan påverkas av flera faktorer, även utan att en primär sköldkörtelsjukdom föreligger. Allmänsjukdomar, kronisk stress, kirurgi och läkemedel som glukokortikoider, ß-blockerare och dopamin kan tillfälligt ändra TSH-nivåerna.
Provtagning vid behandling
Vid behandling av hypotyreos är det viktigt att följa upp hormonnivåerna regelbundet, eftersom TSH stabiliseras långsamt efter dosjusteringar. Provtagning bör ske tidigast sex veckor efter insättning av behandling eller förändring av dos. Vid manifest hypotyreos är behandlingen vanligtvis livslång och sker med levotyroxin för att upprätthålla normal hormonfunktion.
Om TSH-resultaten inte överensstämmer med kliniska symtom, kan detta bero på analytisk interferens eller laboratorievariationer. I sådana fall kan ytterligare tester eller jämförelser mellan olika laboratorier behövas för att säkerställa korrekta resultat.
Vid lågt värde
Låga TSH-nivåer är ofta ett tecken på hypertyreos, där sköldkörteln producerar för mycket T3 och T4. I detta fall minskar hypofysen frisättningen av TSH som en del av kroppens feedback-system för att försöka dämpa sköldkörtelns aktivitet. Vid hypertyreos kan symtom som viktminskning, hjärtklappning, svettningar, nervositet och sömnsvårigheter uppträda.
Graves sjukdom är en autoimmun sjukdom som orsakar hypertyreos, där sköldkörteln överproducerar hormonerna T3 och T4. Detta sker på grund av TRAK-antikroppar som stimulerar sköldkörtelns TSH-receptorer. Som en följd av den negativa feedback-mekanismen är TSH-nivåerna vid Graves sjukdom kraftigt sänkta.
I vissa fall, som vid Non-thyroidal illness syndrome (NTI), kan låga TSH-nivåer ses utan att sköldkörteln är direkt påverkad. Detta inträffar ofta vid allvarlig sjukdom, kronisk stress eller som en följd av vissa läkemedel, till exempel glukokortikoider, ß-blockerare eller dopamin. Vid NTI rekommenderas att sköldkörtelfunktionen omvärderas när personen har tillfrisknat, eftersom förändringarna i TSH ofta är tillfälliga.
Mildare sänkningar av TSH kan också ses vid läkemedelsbehandling med sköldkörtelhormoner, särskilt vid överdosering av levotyroxin. Detta kräver justering av dosen för att undvika utveckling av läkemedelsinducerad hypertyreos.
Vid sekundär eller tertiär hypotyreos, som är ovanligare, kan både TSH och sköldkörtelhormonerna vara låga eller normala. Detta beror på en störning i hypofysen (sekundär) eller hypotalamus (tertiär), där produktionen av TSH eller TRH är otillräcklig för att stimulera sköldkörteln.