Reumatoid faktor (RF)

Reumatoid faktor (RF) är en autoantikropp som kan påvisas i blodet hos personer med reumatoid artrit (RA) och vissa andra sjukdomar. RF används för att stödja utredning av RA och andra inflammatoriska eller autoimmuna sjukdomar. Trots att RF inte är helt specifikt för RA, är dess närvaro ofta ett tecken på en underliggande immunologisk dysfunktion.

Vad är reumatoid faktor?

Reumatoid faktor är en antikropp som produceras av immunsystemet och riktar sig mot kroppens egna immunoglobuliner (IgG). När RF binder till IgG bildas immunkomplex, vilket kan orsaka inflammation och vävnadsskada i lederna och andra organ. RF förekommer i olika isotypformer, där IgM-RF är den vanligaste och oftast det som mäts i blodprov.

RF är inte enbart kopplat till RA. Förhöjda nivåer kan också förekomma vid andra sjukdomar, som Sjögrens syndrom, systemisk lupus erythematosus (SLE), infektioner och vissa cancersjukdomar. Dessutom kan RF förekomma hos friska personer, särskilt äldre, vilket innebär att resultatet behöver tolkas i samband med andra kliniska fynd.

Varför är reumatoid faktor viktig?

RF är viktig eftersom dess närvaro kan vara en indikation på RA eller andra autoimmuna sjukdomar. Hos personer med RA är RF ofta kopplad till en mer aggressiv sjukdomsbild och en ökad risk för extraartikulära manifestationer, som påverkan på lungor eller blodkärl. Även om RF inte är helt specifikt för RA, bidrar dess kombination med andra tester, som anti-CCP, till att förbättra diagnostiken. Ett positivt RF-test kan också hjälpa till att identifiera inflammatoriska sjukdomar tidigt, vilket möjliggör snabbare behandling och bättre långsiktiga resultat.

Varför tas blodprov för att mäta reumatoid faktor?

Blodprov för RF tas för att utreda misstänkta fall av RA hos patienter med symtom som ledsmärta, svullnad och morgonstelhet. Testet används också för att undersöka andra inflammatoriska eller autoimmuna sjukdomar där RF kan vara förhöjt, som Sjögrens syndrom och systemisk lupus erythematosus (SLE). RF-testet är särskilt användbart i kombination med andra diagnostiska verktyg som anti-CCP, för att skilja RA från andra typer av artrit eller autoimmuna tillstånd.

Blodprovet kan även användas för att bedöma sjukdomens svårighetsgrad och prognos, då höga RF-nivåer ofta indikerar en mer aktiv eller aggressiv sjukdom. Samtidigt kan ett negativt RF-test inte helt utesluta RA, eftersom vissa patienter med sjukdomen inte har förhöjda RF-nivåer, så kallad seronegativ RA.

Flera faktorer kan påverka nivåerna av reumatoid faktor. RF-nivåerna kan öka med åldern, och vissa friska äldre personer kan ha förhöjda nivåer. Reumatoid artrit är vanligare hos kvinnor, vilket kan påverka RF-resultaten. Andra tillstånd, som infektioner och leversjukdomar, kan också ge upphov till förhöjda RF-nivåer.

Läs om ledvärkstestet där reumatoid faktor (RF) ingår. Vi erbjuder även analys enbart av reumatoid faktor.

Vad är referensintervallet för RF?

Referensintervallet för RF varierar mellan olika laboratorier, och cut-off ligger enligt Unilabs på mindre än 25 IU/mL och enligt Karolinska på mindre än 9 IU/mL där IU/mL står för Internationella Enheter per milliliter.

Ett RF-värde inom referensvärdet utesluter dock inte reumatoid artrit eller andra autoimmuna sjukdomar, särskilt inte i de tidiga stadierna av sjukdomen. Därför är det viktigt att utvärdera RF tillsammans med andra kliniska symtom och tester.

Vid högt värde

Ett förhöjt RF-värde innebär att mängden reumatoid faktor i blodet är högre än normalt. Detta kan tyda på att det finns en pågående autoimmun process eller inflammation i kroppen. Förhöjda RF-nivåer är ofta förknippade med reumatoid artrit, men kan också förekomma vid andra tillstånd.

Viktigt att notera är att ett förhöjt RF-värde inte automatiskt innebär att man har reumatoid artrit. Vissa friska personer kan också ha förhöjda RF-värden utan att utveckla sjukdom, och cirka 20-30 % av personer med RA kan ha normala RF-värden. Därför används RF-testet tillsammans med andra kliniska undersökningar och tester för att ställa diagnos.

Resultatet vägs samman med resultatet på Anti-CCP. Har man värden som är lika med tre gånger referensgränsen eller högre på båda blodmarkörerna är sjukdomsrisken högre.

Vid lågt värde

Resultatet vägs samman med resultatet på Anti-CCP. Har man värden under referensgränsen för båda analyserna är risken lägre att man har eller kommer att drabbas av sjukdom.