IgD är en av de fem huvudklasserna av antikroppar i människokroppen, tillsammans med IgA, IgE, IgG och IgM. Den upptäcktes relativt sent (på 1960-talet) och är fortfarande den minst utforskade av immunglobulinerna. IgD förekommer i mycket låga koncentrationer i blodet (normalt mindre än 0,5 % av det totala immunglobulininnehållet), men har viktiga funktioner i immunförsvaret, framför allt i det tidiga skedet av ett immunsvar.
En av IgD:s främsta funktioner är att fungera som en receptor för antigener på ytan av omogna B-celler. Tillsammans med IgM är IgD en del av den första linjens försvar där B-celler lär sig att känna igen främmande ämnen (antigener). När en B-cell binder till ett antigen via IgD eller IgM, kan den aktiveras och börja producera andra typer av antikroppar, främst IgG, IgA eller IgE, beroende på immunresponsens behov.
Forskning har visat att IgD också utsöndras till slemhinnor i övre luftvägar, t.ex. näsa, svalg och bronker, där den kan binda till specifika receptorer på basofiler och mastceller, två celltyper som deltar i inflammatoriska och allergiska reaktioner. IgD verkar kunna aktivera dessa celler för att frisätta antimikrobiella ämnen, cytokiner och andra signalsubstanser, vilket tyder på en roll i slemhinneförsvar och barriärskydd mot infektioner.
Det finns även tecken på att IgD deltar i regleringen av immunförsvaret, bland annat genom att modulera hur kroppen svarar på ”ofarliga” antigen, som t.ex. från kroppsegna celler eller normalflora, och därmed förhindra överreaktion eller autoimmunitet.
Klinisk betydelse
IgD används mycket sällan i rutinmässig diagnostik, men det finns vissa specifika situationer där det kan ha betydelse:
- IgD-myelom som är en sällsynt form av multipelt myelom där tumörcellerna producerar monoklonalt IgD. Detta är en aggressiv sjukdomsform som kräver särskild diagnostik och behandling.
- Hyper-IgD-syndrom (HIDS) som är en genetisk auto-inflammatorisk sjukdom där patienten har förhöjda nivåer av IgD i serum. Tillståndet kännetecknas av återkommande feber, utslag, ledvärk och ibland förstoring av lymfkörtlar och mjälte.
- Vissa infektioner, allergier eller immunbristsjukdomar kan påverka IgD-nivåerna, men det är ännu inte helt klart hur dessa samband ser ut kliniskt.
