Vad innebär screening?

Screening är en metod för att identifiera sjukdomar i ett tidigt skede hos individer utan symtom, med målet att möjliggöra tidig behandling och därigenom förbättra prognosen. I Sverige ansvarar Socialstyrelsen för att ta fram rekommendationer om nationella screeningprogram, men det är upp till varje region att besluta om och när ett screeningprogram ska startas.

Vad är screening?

Screening innebär att man systematiskt undersöker en viss befolkningsgrupp för att upptäcka sjukdomar eller riskfaktorer innan symtom uppträder. Syftet är att identifiera individer som kan ha en viss sjukdom och därmed möjliggöra tidig behandling och förbättra prognosen.

Kriterier för screeningprogram

Kriterierna för screeningprogram, ofta kallade ”Wilson och Jungners kriterier”, utvecklades 1968 av James Maxwell Glover Wilson och Gunnar Jungner på uppdrag av Världshälsoorganisationen (WHO) och har sedan dess varit vägledande för utformningen av screeningprogram världen över, inklusive i Sverige. Kriterier är:

• Sjukdomen bör vara ett betydande hälsoproblem sett till förekomst och allvarlighet.
• Det bör finnas en accepterad behandling för patienter med sjukdomen.
• Det bör finnas tillräckliga resurser för diagnos och behandling.
• Sjukdomen bör ha ett identifierbart tidigt stadium.
• Det bör finnas ett lämpligt test eller undersökning för att upptäcka sjukdomen.
• Testet bör vara acceptabelt för befolkningen.
• Sjukdomens naturliga historia bör vara väl förstådd.
• Det bör finnas en överenskommen policy om vem som ska behandlas.
• Kostnaden för att hitta fall bör vara ekonomiskt balanserad i förhållande till total medicinsk utgift.
• Fallidentifiering bör vara en kontinuerlig process, inte en engångsinsats.

Fördelar och nackdelar med screening

Det finns många fördelar med screening, men även nackdelar. Till fördelarna hör:

• Minskad dödlighet genom tidig upptäckt och behandling.
• Möjlighet till mindre omfattande behandlingar.
• Ökad livskvalitet för individen.

Till nackdelar hör:

• Risk för falskt positiva resultat, vilket kan leda till onödig oro och ytterligare tester.
• Risk för falskt negativa resultat, vilket kan ge en falsk trygghet och fördröjd vård.
• Resurskrävande för hälso- och sjukvården.

Nationella screeningprogram i Sverige

Socialstyrelsen har rekommenderat följande nationella screeningprogram.

Bröstcancer

I Sverige erbjuds kvinnor i åldern 40 till 74 år regelbunden mammografi med intervaller på 18 till 24 månader. Syftet är att tidigt upptäcka bröstcancer, vilket ökar möjligheten till effektiv behandling och minskar dödligheten. Mammografi är en röntgenundersökning av brösten som kan identifiera tumörer innan de känns vid palpation. Tidigare upptäckt innebär ofta mindre omfattande behandlingar och bättre prognos för patienten.

Livmoderhalscancer

Kvinnor mellan 23 och 64 år erbjuds regelbunden cellprovtagning för att upptäcka förstadier till livmoderhalscancer. Screeningen syftar till att identifiera cellförändringar orsakade av humant papillomvirus (HPV) innan de utvecklas till cancer. Genom tidig upptäckt och behandling av dessa förändringar kan utvecklingen av livmoderhalscancer förebyggas. Screeningen har visat sig vara effektiv i att minska förekomsten och dödligheten i livmoderhalscancer.

Tjock- och ändtarmscancer

Personer i åldern 60 till 74 år erbjuds att delta i screeningprogram för att upptäcka tjock- och ändtarmscancer. Metoden innebär att ett avföringsprov (FIT-test) tas för att upptäcka blod, vilket kan vara ett tecken på cancer eller förstadier till cancer. Om blod upptäcks i avföringen följs detta upp med en koloskopi för att undersöka tarmen närmare. Syftet är att identifiera och behandla cancer i ett tidigt skede, vilket förbättrar behandlingsresultaten och minskar dödligheten.

Bukaortaaneurysm

Män vid 65 års ålder erbjuds en ultraljudsundersökning av buken för att upptäcka bukaortaaneurysm, en utbuktning i kroppspulsådern som kan leda till livshotande blödningar om den brister. Genom att identifiera aneurysmer i ett tidigt skede kan förebyggande åtgärder vidtas som kirurgi, för att minska risken för bristning. Screeningen har visat sig vara effektiv i att minska dödligheten relaterad till bukaortaaneurysm.

Medfödda sjukdomar hos nyfödda (PKU-provet)

Alla nyfödda barn i Sverige erbjuds ett blodprov som kallas PKU-provet för att upptäcka 24 medfödda behandlingsbara sjukdomar. Provet tas genom ett stick i barnets häl och analyseras för att identifiera sällsynta sjukdomar som kan leda till allvarliga komplikationer om de inte behandlas tidigt. Genom tidig diagnos och behandling kan barn med dessa sjukdomar få en bättre hälsa och livskvalitet.

Dessa nationella screeningprogram syftar till att upptäcka sjukdomar i ett tidigt skede, vilket möjliggör effektivare behandlingar och förbättrar prognosen.

Screeningprogram under övervägande

Socialstyrelsen utvärderar kontinuerligt behovet av nya nationella screeningprogram. Det finns en bland annat en pågående diskussion om fördelarna och nackdelarna med ett nationellt screeningprogram för prostatacancer, som är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige.

Prostatacancer

I sin senaste bedömning rekommenderar Socialstyrelsen att hälso- och sjukvården inte bör erbjuda ett nationellt screeningprogram för prostatacancer med enbart PSA-prov (prostataspecifikt antigen) till män i åldern 50 till 70 år. Anledningen är att nyttan med sådan screening inte tydligt överväger de negativa effekterna. Ett nationellt screeningprogram med enbart PSA-prov skulle innebära att många män riskerar att få en prostatacancerdiagnos trots att deras cancer aldrig hade utvecklats till någon allvarlig sjukdom.

Fördelarna med PSA-screening är att det ökar möjligheten till tidig upptäckt av prostatacancer, vilket kan förbättra behandlingsresultaten för vissa patienter. Nackdelarna är hög risk för överdiagnostik, där cancerformer som aldrig skulle ha orsakat symtom eller påverkat livslängden ändå upptäcks och behandlas. Överbehandling kan leda till biverkningar som försämrad sexuell funktion, urinläckage och ändtarmsbesvär. Falskt positiva resultat kan också orsaka onödig oro och leda till ytterligare tester och behandlingar.

Individuell testning och information

Trots avsaknaden av ett nationellt screeningprogram är PSA-testning vanligt förekommande i Sverige. Socialstyrelsen rekommenderar att män över 50 år som önskar ta ett PSA-prov bör få strukturerad information om för- och nackdelarna med testet innan provtagning sker. Detta för att säkerställa att individen kan fatta ett informerat beslut. Läs mer om PSA och screening.

Pågående forskning och framtida överväganden

Flera studier pågår för att förbättra screeningmetoderna för prostatacancer. Detta inkluderar kompletterande tester till PSA-provet som multiparametrisk magnetresonanstomografi (mpMRI) och riskbedömningsmodeller som kombinerar flera faktorer för att bättre identifiera män med behandlingskrävande prostatacancer, bland annat Stockholm3. Resultaten från dessa studier kan i framtiden påverka Socialstyrelsens rekommendationer.

Stockholm3

Tack vare forskning har nyare och säkrare former för att uppskatta risken för prostatacancer tagits fram. Stockholm3 är ett blodprov som kombinerar markörer för proteiner och genetik med klinisk data, vilket analyseras med hjälp av en avancerad algoritm för att bedöma risken för prostatacancer. Syftet med metoden är att tidigt upptäcka behandlingskrävande prostatacancer samtidigt som den minskar antalet män som behöver genomgå onödiga biopsier och behandlingar. Stockholm3 är inkluderat i både europeiska och amerikanska riktlinjer och har testats på över 75 000 män. Testet är avsett för män i åldern 45 till 74 år som inte tidigare har diagnostiserats med prostatacancer och tas som ett venöst blodprov. Läs mer om Stockholm3.

Lungcancer

Lungcancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige. Sjukdomen upptäcks ofta i ett sent skede, vilket begränsar behandlingsmöjligheterna. Två stora randomiserade studier har visat att screening med lågdosdatortomografi hos personer med hög cigarettkonsumtion kan minska dödligheten i lungcancer. Socialstyrelsen överväger därför att bedöma förutsättningarna för ett nationellt screeningprogram för lungcancer hos högriskgrupper.

Ärftlig bröst- och äggstockscancer

Det finns särskilda program för identifiering, utredning, uppföljning och behandling av personer med ärftlig bröstcancer under utveckling i Sverige. Dessa program syftar till att erbjuda genetisk testning och förebyggande åtgärder för personer med hög risk att utveckla cancer. Dock saknas ännu nationella rekommendationer för ett sådant screeningprogram.

Förmaksflimmer

Förmaksflimmer är en vanlig hjärtrytmrubbning som ökar risken för stroke. Vissa regioner har initierat pilotprojekt för att utvärdera nyttan av screening för förmaksflimmer, särskilt bland äldre populationer. Det finns dock ännu inga nationella rekommendationer för ett sådant screeningprogram.

Cystisk fibros

Cystisk fibros är en ärftlig sjukdom som påverkar lungorna och matsmältningssystemet. Screening för nyfödda barn har införts i vissa regioner, men det finns ännu ingen nationell rekommendation för ett sådant screeningprogram.

X-bunden adrenoleukodystrofi (X-ALD)

X-ALD är en ärftlig sjukdom som påverkar nervsystemet och binjurarna. Screening för nyfödda pojkar har införts i vissa regioner, men det finns ännu ingen nationell rekommendation för ett sådant screeningprogram.

Andra områden

Det finns flera hälsoområden där screening diskuteras, men där det i dagsläget inte finns tillräcklig evidens för att införa nationella screeningprogram. Socialstyrelsen fortsätter att utvärdera dessa och andra områden för framtida screeningprogram baserat på faktorer som sjukdomens allvarlighetsgrad, förekomst, tillgång till effektiva behandlingsmetoder och kostnadseffektivitet.

Diabetes

Även om diabetes är en allvarlig och vanlig sjukdom, finns det idag inga nationella screeningprogram. Detta beror delvis på att det saknas tillräcklig evidens för att screening av hela befolkningen skulle vara kostnadseffektivt och leda till bättre hälsoutfall. Istället fokuserar man på att identifiera och behandla personer med hög risk, till exempel genom riktade insatser i primärvården.

Diagnos ställs vanligtvis genom blodprov som mäter blodsockernivåer som HbA1c och fasteblodsocker. Även blodmarkören c-peptid, som är en nedbrytningsprodukt av insulin, brukar testas i samband med diabetessymtom och kan hjälpa till att skilja mellan diabetestyperna.

Tidigare upptäckt kan möjliggöra tidigare intervention och minska risken för komplikationer.

Hjärt-kärlsjukdomar

För hjärt-kärlsjukdomar finns det inte heller några nationella screeningprogram. Anledningen är att dessa sjukdomar ofta utvecklas över lång tid och påverkas av flera riskfaktorer. Det är därför mer effektivt att arbeta med primärprevention som att främja hälsosamma levnadsvanor och behandla riskfaktorer som högt blodtryck och höga blodfetter.

Njurfunktion, leverfunktion och sköldkörtelsjukdomar

Dessa tillstånd har inte heller nationella screeningprogram. Det beror på att det saknas tillräcklig evidens för att screening av hela befolkningen skulle vara fördelaktigt. Istället rekommenderas riktade undersökningar för personer med symtom eller riskfaktorer.

Vissa regioner erbjuder dock riktad screening för individer med ökad risk för njursjukdom som personer med diabetes eller högt blodtryck. Blod- och urinprover används för att utvärdera njurfunktionen.

Osteoporos (benskörhet)

Osteoporos är en sjukdom som innebär minskad bentäthet och ökad risk för frakturer, särskilt hos äldre kvinnor. Trots att det finns effektiva behandlingar och att bentäthetsmätning (DXA) är en tillgänglig metod, saknas det för närvarande nationella screeningprogram för osteoporos. Detta beror på att det inte finns tillräcklig evidens för att screening av hela befolkningen skulle vara kostnadseffektivt och leda till bättre hälsoutfall.

Glaukom (grön starr)

Glaukom är en ögonsjukdom som kan leda till synnedsättning eller blindhet om den inte upptäcks och behandlas i tid. Eftersom sjukdomen ofta är symtomfri i tidiga stadier, har screening diskuterats. Dock finns det inga nationella screeningprogram för glaukom i Sverige, främst på grund av bristande evidens för att screening skulle vara kostnadseffektivt och leda till förbättrade hälsoutfall.

Cervikal bristning efter förlossning

Cervikala bristningar kan uppstå vid förlossning och leda till komplikationer som inkontinens och/eller smärta. Det finns dock inga nationella screeningprogram för att upptäcka eller förebygga cervikala bristningar. Forskning pågår för att bättre förstå riskfaktorer och möjliga preventiva åtgärder.

Mental hälsa hos ungdomar

Psykisk ohälsa bland ungdomar är ett växande problem. Screening för tidig upptäckt av depression, ångest och andra psykiska tillstånd har diskuterats. Det finns dock inga nationella screeningprogram för mental hälsa hos ungdomar i Sverige, främst på grund av utmaningar kring tillförlitliga screeningverktyg och hur man bäst följer upp positiva fynd.

Kognitiv svikt och demens

Tidigare upptäckt av kognitiv svikt och demens kan möjliggöra tidiga insatser och planering. Det finns dock inga nationella screeningprogram för dessa tillstånd, eftersom det saknas tillräcklig evidens för att screening skulle vara kostnadseffektivt och leda till förbättrade hälsoutfall.

Källor

Socialstyrelsen – nationella screeningprogram

WHO:s ursprungliga rapport: Principles and Practice of Screening for Disease