Bly (Pb)
Bly (Pb) är ett tungmetall som har använts i många industriella och tekniska sammanhang, inklusive i målarfärger, bensin och rörsystem. Trots att användningen av bly i många produkter har minskat, finns det fortfarande risk för exponering, särskilt i äldre byggnader eller genom kontaminerad mat och vatten. Bly är giftigt och kan orsaka problem med hälsan, särskilt vid långvarig eller hög exponering.
Vad är bly?
Bly är ett kemiskt grundämne som finns naturligt i jordskorpan, men som också kan frigöras genom mänskliga aktiviteter. Bly ackumuleras i kroppen, främst i ben och njurar, och kan påverka organ och system. Exponering för bly sker ofta genom inandning av blyhaltigt damm eller ångor, eller genom intag av blyförorenad mat eller vatten. Bly kan också komma in i kroppen via kontaminerade arbetsmiljöer eller genom gamla blyrör i vattenledningar. Blyexponering förekommer i flera branscher och arbetsmiljöer, som till exempel:
- Metallgjuterier och smältverk
- Batteritillverkning och skrothantering
- Målning och svetsning/skärning av metaller med blyhaltig färg
- Tillverkning av emalj, mässings-, tenn- och bronsprodukter, vissa plaster, glas, keramik och ammunition
Upptag av bly i kroppen
Bly kan tas upp genom:
- Luftvägarna då inandning av blyhaltigt damm är den vanligaste exponeringsvägen i arbetsmiljön. Partikelstorleken påverkar upptaget och upp till 50% av små partiklar kan absorberas av blodet via lungorna.
- Mage och tarm då bly kan förekomma i glaserade eller emaljerade kärl och i viltkött som innehåller blyhagel. Upp till 10–15 % av bly som intas via munnen kan absorberas i mage och tarm. Järnbrist ökar blyupptaget.
- Indirekt kontakt med till exempel blydamm från arbetskläder och händer som kan överföras till mat, snus eller kosmetika och bidra till ytterligare exponering
Minimera exponering
För att minimera blyexponering på arbetsplatsen är det viktigt att:
- Blyhaltigt damm inte sprids inom eller utanför arbetslokaler
- Skyddsutrustning med blydamm inte tas utanför arbetsmiljön
- Tvätta händer och ansikte noggrant innan måltider och efter arbete med blyhaltiga material
- Mat, dryck och snus inte hanteras i arbetslokaler
- Håll arbetsytor rena genom att använda dammsugare med HEPA-filter eller våttorkning istället för att sopa
I hemmet:
- Undersök och åtgärda blyhaltiga färger i äldre bostäder och använd blyfri färg vid renoveringar
- Undvik att använda gamla eller otestade glaserade kärl som kan innehålla bly
- Tvätta händer och leksaker regelbundet, särskilt om barn vistas i miljöer med förorenad jord eller damm
- Minimera användning av blyhagel vid jakt och välj blyfria alternativ
I miljön:
- Undvik att konsumera vatten från blyhaltiga rörledningar; använd filtreringssystem vid behov
- Undvik att odla mat i jord som kan vara förorenad med bly, särskilt nära industrifastigheter
Gravida kvinnor och småbarn bör vara särskilt försiktiga med blyexponering, eftersom bly kan påverka fosterutveckling och barns nervsystem.
Hälsobesvär vid blyexponering
Bly binds till de röda blodkropparna, vilket förkortar deras livslängd och kan orsaka anemi (blodbrist). Det sprids via blodet till organ och kan nå foster via moderkakan eller utsöndras i bröstmjölk. Möjliga hälsobesvär vid exponering är:
- Påverkan på hjärnan då bly kan påverka minne, balans, sinnesstämning och uppfattningsförmåga, särskilt hos barn och foster
- Nervskador då bly kan orsaka domningar, stickningar och känselbortfall i armar och ben samt påverka matsmältningskanalen, vilket kan ge förstoppning och buksmärtor
- Njurskador då bly kan försämra njurfunktionen och bidra till högt blodtryck
- Skelett då bly lagras i skelettet och kan frisättas vid ökad benomsättning, exempelvis under graviditet eller amning, vilket ökar blyhalten i blodet
Utsöndring och halveringstid
Bly utsöndras via urin och avföring. Halveringstiden i blodet är cirka en månad, medan bly som lagras i skelettet kan ha en halveringstid på mellan 5 och 50 år. Frisättning från skelettet sker vid hög benomsättning, som under graviditet eller amning, vilket kan öka blybelastningen i kroppen.
Varför är analys av bly viktigt?
Analysen av bly är viktig eftersom bly är giftigt och kan orsaka en rad problem med hälsan, även vid låga nivåer av exponering. Blyförgiftning kan påverka nervsystemet, särskilt hos små barn, och orsaka inlärningsproblem, minnesförlust och beteendestörningar. Bly kan också påverka njurarna, hjärt-kärlsystemet och immunsystemet, och långvarig exponering har kopplats till ökad risk för cancer. Eftersom bly ackumuleras i kroppen är det viktigt att övervaka och minska exponeringen för att förhindra långsiktiga skador.
Om förhöjda blyvärden konstateras kan medicinskt behandling vara nödvändig.
Kelationsterapi
Kelationsterapi är en medicinsk behandling som används för att avlägsna tungmetaller, som bly, från kroppen. Behandlingen bygger på ett kelatbildande läkemedel, vilket är ett ämne som binder till metalljoner i blodet. Denna kemiska bindning gör det möjligt för kroppen att utsöndra metallerna via urin eller avföring.
Läkemedel som används i kelationsterapi, till exempel EDTA (etylendiamintetraättiksyra) eller DMSA (dimercaptobärnstenssyra), ges vanligtvis som injektioner eller i tablettform beroende på metallnivåerna och personens tillstånd. Behandlingen används främst vid höga nivåer av bly i blodet, som kan orsaka allvarliga hälsoproblem, inklusive skador på nervsystemet, njurarna och blodbildningen. Kelationsterapi används vid:
- Akut blyförgiftning när blynivåerna är så höga att de utgör en omedelbar risk för hälsan
- Kronisk blyexponering vid långvarig blybelastning som kan leda till progressiva skador på organ och vävnader
Risker och begränsningar
Även om kelationsterapi är effektiv för att minska blynivåerna i blodet, har den vissa risker. Behandlingen kan binda även till viktiga mineraler som kalcium och zink, vilket kan leda till brist på dessa ämnen om behandlingen inte övervakas noggrant. Därför utförs kelationsterapi under strikt medicinsk övervakning.
Effektivitet
Kelationsterapi minskar snabbt blynivåerna i blodet och förhindrar ytterligare skador, men det kan inte reparera redan uppkomna skador på organ eller nervsystemet. Behandlingen är därför mest effektiv om den påbörjas tidigt, innan allvarliga komplikationer har utvecklats.
Kelationsterapi en viktig åtgärd vid blyförgiftning, men den bör kombineras med andra åtgärder som att eliminera källan till exponering.
Varför tas blodprov för att mäta blykoncentrationen?
Blodprov för bly tas främst vid misstanke om förgiftning eller som en del av regelbundna kontroller för personer med hög yrkesmässig exponering. Genom att mäta blynivåerna kan man identifiera förgiftning i ett tidigt skede och övervaka behandlingsframsteg.
Blodprov för bly kan beställas som ett enskilt bly prov.
Vad innebär B-bly?
B-bly är en analys som mäter koncentrationen av bly i helblod, vilket är blod i sin ursprungliga form och innehåller alla dess komponenter som röda och vita blodkroppar, blodplättar och plasma. Analysen används för att bedöma blyexponering hos individer och är särskilt relevant för att upptäcka och övervaka skadliga blynivåer som kan påverka hälsan. Vid analys av helblod separeras inte blodets komponenter eftersom en stor del av blyet som transporteras i blodet är bundet till röda blodkroppar.
B-bly är särskilt användbart för att övervaka blyexponering hos personer i riskgrupper, exempelvis de som arbetar med metallbearbetning, batteritillverkning, eller bor i områden med hög blyförorening. Det är också en viktig diagnostisk metod för att upptäcka blyförgiftning och för att bedöma behovet av åtgärder som att identifiera och eliminera källan till exponeringen eller i vissa fall initiera kelationsterapi.
Helblod och serum
Det är viktigt att noga välja rätt provtyp för analysen, eftersom nivåerna av vissa grundämnen skiljer sig mellan blod och serum. Exempelvis är halterna av järn, bly, kadmium och kvicksilver högre i blod än i serum, då dessa metaller i större utsträckning binds till proteiner i blodet.
Serum är en klar, gulaktig vätska som bildas efter att blodet fått koagulera och därefter separerats från blodkroppar och koagulationsproteiner.
Vad är referensvärdet för bly?
Referensvärdet för bly i blod hos icke-yrkesexponerade ligger under 0,15 µmol/L enligt Bjermo et. al., Food and Chemical Toxicology 57 (2013) sid. 161–169.
Enligt WHO bör en blyhalt i blodet som motsvarar cirka 0,24 µmol/L eller högre föranleda en noggrann utredning av potentiella källor till blyexponering. Vid sådana nivåer rekommenderas också att åtgärder vidtas för att minska eller helt eliminera exponeringen för att skydda hälsan.
Enligt arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2019:3 om gränsvärden och krav på medicinska kontroller för personer i arbetslivet som arbetar med bly är gränsvärden för bly i blod (B-Pb):
- 0,5 µmol/L för kvinnor i fertil ålder
- 1,5 µmol/L för övriga arbetstagare
Åtgärder vid förhöjda nivåer:
- Om blyhalten i blodet överskrider dessa gränser, ska arbetstagaren omedelbart tas ur blyexponerat arbete
- Medicinsk bedömning krävs för att utreda orsaken och säkerställa att hälsan skyddas
Obligatoriska medicinska kontroller:
- Regelbundna blodprov krävs för att övervaka blyhalten hos arbetstagare som är exponerade för bly
- Syftet är att förebygga skador och identifiera risker tidigt
µmol/L står för mikromol per liter.
Vid högt värde
Förhöjda nivåer av bly i blodet kan ha allvarliga effekter på hälsan, oavsett om exponeringen har varit tillfällig eller långvarig. När bly kommer in i kroppen, till exempel genom inandning av damm, intag av kontaminerad mat eller vatten, eller kontakt via hud eller slemhinnor, transporteras det via blodet och lagras i olika vävnader. Bly binds framför allt till de röda blodkropparna, men kan även lagras i benvävnad, där det kan stanna kvar i flera decennier.
Tillfällig exponering för bly kan leda till akuta symtom som trötthet, huvudvärk, buksmärtor och illamående. Dessa effekter kan vara övergående, men signalerar en omedelbar påverkan på kroppen. Vid högre nivåer kan det orsaka neurologiska symtom som stickningar, domningar eller svaghet, och i vissa fall påverka njurarna eller blodcirkulationen.
Långvarig exponering, även vid lägre nivåer, är särskilt farlig eftersom bly gradvis ackumuleras i kroppen och kan påverka flera organ och system. Den långsiktiga påverkan inkluderar:
- Nervsystemet: Kronisk exponering kan leda till minskad kognitiv funktion, koncentrationssvårigheter och förlängda reaktionstider. Hos barn och foster är effekterna ännu mer uttalade, med risk för inlärningssvårigheter och utvecklingsförseningar.
- Blodbildning: Bly stör produktionen av hemoglobin och kan orsaka blodbrist (anemi) genom att minska de röda blodkropparnas livslängd.
- Njurarna: Bly kan skada njurfunktionen och i svåra fall orsaka permanent njurskada.
- Benomsättning: Bly lagras i skelettet och kan frisättas under perioder med ökad benomsättning, till exempel vid graviditet eller åldrande, vilket ökar risken för förgiftning.
Förhöjda blynivåer under längre tid har också kopplats till kroniska sjukdomar som högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar och nedsatt immunförsvar. Gravida kvinnor och små barn är särskilt känsliga för blyets effekter, eftersom bly kan passera moderkakan och påverka fostrets utveckling samt utsöndras i bröstmjölk.
För att minska risken för blyrelaterade sjukdomar är det viktigt att identifiera och eliminera källor till exponering, särskilt i arbetsmiljöer och hem där bly förekommer. Vid höga nivåer kan medicinska åtgärder, som kelationsterapi eller förändringar i arbetsmiljön, bli nödvändiga för att skydda hälsan.
Vid lågt värde
Låga värden av bly i blodet indikerar i de flesta fall låg eller ingen exponering.