Kvicksilver (Hg)

Kvicksilver är ett tungmetall och en av de få metaller som är flytande vid rumstemperatur. Det förekommer naturligt i miljön, men människans aktiviteter, som industriell produktion och förbränning av fossila bränslen, leder till ökade kvicksilvernivåer i miljön. Kvicksilver är giftigt för människor och djur, och högre koncentrationer i kroppen kan orsaka problem med hälsan.

Vad är kvicksilver?

Kvicksilver (Hg) är ett grundämne som kan förekomma i flera former: elementärt kvicksilver, kvicksilveroxid och metylkvicksilver. Elementärt kvicksilver är den form som vanligtvis används i industriella processer, medan metylkvicksilver är den mest giftiga formen och finns ofta i vattenekosystemen. Kvicksilver kan tas upp i kroppen genom inandning av ångor, intag av förorenad mat eller vatten, eller genom hudkontakt. Särskilt fisk och skaldjur ackumulerar metylkvicksilver.

Hur tas kvicksilver upp i kroppen?

Kvicksilver absorberas via olika vägar beroende på formen:

  • Elementärt kvicksilver (i gasform) tas upp genom lungorna vid inandning
  • Metylkvicksilver (organisk form) tas upp via mag-tarmkanalen när det konsumeras i förorenad mat, främst fisk
  • Oorganiskt kvicksilver kan också absorberas via intag, men i mindre omfattning. Efter absorption transporteras kvicksilver via blodet och lagras i organ som njurarna och hjärnan.

Hur kan exponeringen för kvicksilver minimeras?

Exponeringen kan minskas genom att vidta åtgärder inom olika områden. På arbetsplatsen skall personlig skyddsutrustning användas som andningsskydd och handskar. Förbättra ventilationen och hantera kvicksilverhaltigt avfall korrekt samt undvik spill och rengör arbetsytor noggrant.

I hemmet kan man undvika att använda produkter som innehåller kvicksilver som äldre termometrar och vissa lampor. Var försiktig vid hantering av förorenat material och undvik att konsumera fisk med höga nivåer av metylkvicksilver, som haj och svärdfisk.

Alla kan bidra till att minska utsläpp av kvicksilver genom att välja förnybara energikällor och minska användningen av fossila bränslen.

Hälsobesvär vid kvicksilverexponering

Hög exponering för kvicksilver kan orsaka skador på nervsystemet, njurarna och immunsystemet. Symtom kan inkludera skakningar, minnesförlust, koncentrationssvårigheter och i svåra fall njursvikt och neurologiska störningar.

Utsöndring och halveringstid

Kvicksilver utsöndras långsamt ur kroppen, främst via urinen och avföringen. Halveringstiden varierar beroende på formen av kvicksilver:

  • Elementärt kvicksilver: cirka 1–2 månader.
  • Metylkvicksilver: cirka 50 dagar.

Den långsamma utsöndringen innebär att kvicksilver kan ackumuleras och orsaka långvariga hälsoproblem.

Varför är analys av kvicksilver viktigt?

Kvicksilvernivåer är viktiga att mäta och övervaka eftersom det är mycket giftigt och kan orsaka allvarliga hälsoeffekter vid långvarig exponering. Vid förhöjda nivåer av kvicksilver i kroppen kan det påverka nervsystemet, särskilt hos små barn och fostret, och orsaka skador på hjärnan och andra organ. Högre koncentrationer av kvicksilver kan även leda till njurskador, immunologiska problem och negativa effekter på reproduktionsförmågan.

Varför tas blodprov för att mäta kvicksilver?

Blodprov för att mäta kvicksilverhalten är relevant för personer med ökad risk för exponering och särskilt relevant om det finns misstanke om förorening från arbetsmiljö, konsumtion av förorenad mat eller förhöjda nivåer av kvicksilver i miljön.

Mätning av kvicksilver i blodet används för att bedöma graden av exponering och för att identifiera eventuella risker. Om en person har förhöjda kvicksilvernivåer kan det hjälpa läkare att övervaka och behandla förgiftning, samt ge vägledning om hur man minskar ytterligare exponering.

Blodprov för klicksilver kan beställas som ett enskilt kvicksilver prov.

Vad är B-kvicksilver?

B-kvicksilver är en laboratorieanalys som används för att mäta mängden kvicksilver i helblod. Helblod innebär att alla blodets komponenter, inklusive röda och vita blodkroppar, blodplättar och plasma, analyseras tillsammans. Denna metod gör det möjligt att få en uppfattning om aktuell exponering för kvicksilver. När kvicksilver väl absorberas transporteras det i blodomloppet och binds till proteiner, främst i de röda blodkropparna.

Vad är referensintervallet för kvicksilver?

Referensintervallet för kvicksilver är mellan 1,5 och 17,5 nmol/L beroende på fiskintag och förekomst av amalgam enligt Läkartidningen. 2014,111:CSSU.

Enligt arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2019:3 om gränsvärden och krav på medicinska kontroller för personer i arbetslivet som arbetar med kvicksilver skall följande åtgärder ske vid förhöjda kvicksilverhalter:

  • Om en arbetstagares kvicksilverhalt i blodet överstiger 50 nmol/L, får denne inte fortsätta arbeta med kvicksilverexponering förrän en läkarundersökning har genomförts och en ny biologisk exponeringskontroll visar att halten har sjunkit under 35 nmol/L.
  • Vid kvicksilverhalter över 35 nmol/L ska arbetsgivaren utreda om detta beror på arbetsrelaterad exponering och vid behov vidta åtgärder för att minska exponeringen.
  • Om kvicksilverhalten i blodet är under 15 nmol/L vid tre på varandra följande kontroller, anses arbetstagaren inte längre vara exponerad på ett sätt som kräver fortsatta biologiska exponeringskontroller, förutsatt att arbetsförhållandena inte förändras.

nmol/liter står för nanomol per liter.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av kvicksilver i blodet indikerar en ökad exponering för denna giftiga tungmetall. Exponeringen kan bero på faktorer som hög konsumtion av fisk och skaldjur som innehåller metylkvicksilver, arbete i miljöer där kvicksilver används, eller inandning av kvicksilverångor i industrier. När kvicksilver tas upp i kroppen kan det transporteras via blodomloppet och lagras i organ som njurarna och hjärnan.

Höga blodnivåer av kvicksilver kan orsaka en rad hälsoproblem, inklusive skador på nervsystemet, njurarna och immunförsvaret. Vid långvarig exponering kan symtom som minnesförlust, skakningar, koncentrationssvårigheter och njurfunktionsnedsättning utvecklas.

Det är viktigt att identifiera och eliminera källan till exponeringen när förhöjda värden upptäcks. Detta kan innebära att minska konsumtionen av fisk som innehåller höga halter av kvicksilver eller förbättra arbetsförhållandena genom bättre ventilation och skyddsutrustning. Vid allvarliga fall kan medicinska åtgärder, som kelationsterapi, övervägas för att minska kvicksilverbelastningen i kroppen, även om denna behandling används sällan och med försiktighet.

Vid lågt värde

Låga värden av kvicksilver i blodet indikerar i de flesta fall låg eller ingen exponering.