Folsyra och dess betydelse

Folsyra är en konstgjord syntetisk form av vitamin B9, som är ett vattenlösligt vitamin som spelar en viktig roll i kroppens celldelning, för DNA-syntes och för produktionen av röda blodkroppar. Folsyra används ofta i kosttillskott och berikade livsmedel för att förebygga och behandla brist på vitamin B9.

Till skillnad från folsyra är folat den naturliga formen av vitamin B9 som finns i livsmedel. Både folat och folsyra kräver omvandling i kroppen innan det kan användas av cellerna.

Vitamin B9 kan endast tillföras via kosten i form av naturligt folat från livsmedel och folsyra från berikade produkter och tillskott. Kroppen kan inte producera det själv, men det kan lagras i levern i små mängder. Alternativt kan 5-MTHF (den biologiskt aktiva formen) användas som tillskott för direkt upptag.

Folatsyra är en mindre vanlig term som ofta används synonymt med folsyra. Samtliga dessa begrepp och former ingår under begreppet vitamin B9 och har viktiga funktioner i kroppens biologiska processer.

Hur skapas folsyra?

Folsyra (pteroylmonoglutaminsyra) framställs genom en kemisk syntesprocess som kombinerar olika organiska föreningar. Denna process sker i industriell skala för att producera folsyra till kosttillskott och berikade livsmedel. Folsyra består av tre huvuddelar:

• Pteridinring – en heterocyklisk förening med kväveatomer
• Para-aminobensoesyra (PABA) – en aromatisk förening
• Glutaminsyra – en aminosyra

Syntesen av folsyra sker genom att dessa komponenter kopplas samman i flera kemiska steg, där organiska reaktioner som kondensation och amidbindningsbildning används. Den färdiga folsyran har en stabil kemisk struktur, vilket gör att den håller längre i livsmedel och tillskott jämfört med naturligt folat, som är mer känsligt för ljus, värme och oxidation.

Skillnaden mellan folsyra och folat i kroppen

Både folsyra och folat behöver genomgå flera metaboliska steg innan de kan användas av kroppens celler. Dock skiljer sig deras omvandlingsprocesser åt, där folsyra kräver fler steg än folat.

Stegen för folsyra är:

1. Absorption i tunntarmen. Folsyra tas upp i tunntarmen och transporteras till levern via blodomloppet.
2. Reduktion till dihydrofolat (DHF). I levern och andra celler omvandlas folsyra först till dihydrofolat (DHF) av enzymet dihydrofolatreduktas (DHFR).
3. Omvandling till tetrahydrofolat (THF). DHF måste sedan omvandlas vidare till tetrahydrofolat (THF), vilket är en mer aktiv form.
4. Metylering till 5-MTHF. THF genomgår ytterligare omvandlingar och metyleras till 5-metyl-tetrahydrofolat (5-MTHF), vilket är den slutliga biologiskt aktiva formen av folat som kroppen kan använda.

Eftersom denna process kräver flera steg och enzymer, inklusive MTHFR (metylentetrahydrofolatreduktas), kan personer med genetiska MTHFR-variationer ha en nedsatt förmåga att omvandla folsyra effektivt, vilket kan leda till en ansamling av ometaboliserad folsyra i blodet.

Stegen för folat, som kommer från maten och har en naturlig struktur, kräver färre omvandlingssteg:

1. Absorption i tunntarmen. Folat tas upp i tunntarmen och transporteras till levern.
2. Omvandling till tetrahydrofolat (THF). Folat omvandlas snabbt till tetrahydrofolat (THF) via enzymatisk reduktion.
3. Metylering till 5-MTHF. THF omvandlas vidare till 5-metyl-tetrahydrofolat (5-MTHF), den form som kan användas av kroppens celler.

Eftersom folat omvandlas mer effektivt än folsyra behövs inga extra enzymatiska reduktionssteg som vid folsyrametabolismen.

Slutlig användning av 5-MTHF i kroppen

När både folsyra och folat har omvandlats till 5-MTHF, kan det:

• Transporteras till cellerna och delta i metylationscykeln, där det donerar en metylgrupp till homocystein för att bilda metionin, en viktig process för DNA-metylering och proteinsyntes.
• Användas i syntesen av nukleotider, vilket är nödvändigt för DNA- och RNA-produktion.
• Bidra till bildandet av röda blodkroppar, vilket hjälper till att förhindra megaloblastisk anemi.

5-MTHF (5-metyl-tetrahydrofolat) är således den biologiskt aktiva formen av folsyra och folat som kroppen kan använda direkt utan ytterligare omvandling.

Är 5-MTHF och folinsyra samma sak?

5-MTHF (5-metyl-tetrahydrofolat) och folinsyra (leukovorin, 5-formyl-tetrahydrofolat) är inte samma sak, men båda är olika former av aktivt vitamin B9 med olika funktioner i kroppen.

Folinsyra används främst inom medicinska behandlingar där det krävs en snabb och direkt tillgång till aktivt folat. De vanligaste användningsområdena är motgift vid metotrexatbehandling, behandling av svår folatbrist, anemi och läkemedelsförgiftningar.

Folsyra, folat och hälsoeffekter

Folsyra och folat har många potentiella effekter för hälsan då det bland annat:

• Förebygger fosterskador och minskar risken för neuralrörsdefekter genom att stödja korrekt celldelning och DNA-syntes under tidig fostertillväxt.
• Främjar blodhälsa då det är viktigt för produktionen av röda blodkroppar och förebygger megaloblastisk anemi. Brist kan orsaka trötthet, yrsel och svaghet på grund av syrebrist i kroppen.
• Stödjer hjärthälsa då det hjälper till att sänka homocysteinnivåer, vilket kan minska risken för hjärt-kärlsjukdomar, åderförkalkning, hjärtinfarkt och stroke.
• Påverkar mental hälsa  då det kan ha en positiv effekt på humör och kognition. Brist har kopplats till ökad risk för depression och kognitiv svikt. B9 deltar i syntesen av serotonin och dopamin, vilka påverkar hjärnans funktion och mentalt välbefinnande.

Livsmedel rika på folat och folsyra

Naturligt folat finns i:

• Bladgrönsaker (spenat, grönkål, broccoli)
• Baljväxter (kikärtor, linser, svarta bönor)
• Frukter (apelsiner, bananer, avokado)
• Animaliska produkter (lever)

Folsyra tillsätts ofta i:

• Berikade spannmålsprodukter (bröd, pasta)
• Kosttillskott

Symptom på brist

Vitamin B9 brist kan orsaka flera symtom och hälsoproblem som till exempel:

• Trötthet och svaghet
• Irritabilitet och koncentrationssvårigheter
• Andfåddhet och hjärtklappning
• Bleka slemhinnor och hud
• Sår i munnen eller på tungan

Långvarig brist kan leda till megaloblastisk anemi och öka risken för fosterskador vid graviditet.

Brist på vitamin B9 och anemi

Brist på folat och folsyra kan orsaka megaloblastisk anemi, en typ av blodbrist där de röda blodkropparna blir stora, omogna och ineffektiva på att transportera syre. Detta beror på folatets roll i DNA-syntes och celldelning, som behövs för produktionen av röda blodkroppar i benmärgen.

B9 är nödvändigt för DNA-syntes

Röda blodkroppar bildas i benmärgen genom en process som kräver snabb celldelning. Folat och folsyra i form av tetrahydrofolat, THF, behövs för att syntetisera nukleotider, de byggstenar som används för DNA-replikation. Utan folat kan cellerna inte dela sig korrekt, vilket leder till onormalt stora och omogna röda blodkroppar (megaloblaster).

Röda blodkroppar blir stora och ineffektiva

I brist på folat stannar celldelningen upp, och de röda blodkropparna blir förstorade (megaloblastiska) och ofullständigt utvecklade. Dessa megaloblaster är mindre effektiva på att transportera syre, vilket leder till typiska anemisymtom som trötthet och blekhet. Livslängden på röda blodkropparna förkortas då omogna, defekta röda blodkroppar ofta bryts ner snabbare i kroppen. Detta leder till minskat antal cirkulerande röda blodkroppar och ökad risk för anemi.

Konsekvenser av folatbrist-anemi

Konsekvenserna av folatbrist anemi är:

• Trötthet och svaghet på grund av syrebrist i kroppens vävnader.
• Andfåddhet och yrsel eftersom blodet inte transporterar tillräckligt med syre.
• Blekhet på grund av färre fungerande röda blodkroppar.
• Sår i munnen och svullen tunga eftersom folat också påverkar celltillväxten i slemhinnorna.

Folsyra och graviditet

Folsyra är särskilt viktig under graviditeten eftersom den bidrar till fostrets utveckling och minskar risken för fosterskador. En av de mest kritiska rollerna som folsyra spelar är att förebygga neuralrörsdefekter som spina bifida (ryggmärgsskada) och anencefali (hjärnskada), som kan uppstå tidigt under graviditeten, ofta innan kvinnan ens är medveten om att hon är gravid.

För att stödja en hälsosam graviditet rekommenderas kvinnor i fertil ålder att börja ta folsyretillskott redan innan befruktning och att fortsätta under de första 12 graviditetsveckorna.

Folsyra, folat och moderns hälsa

Utöver fostrets utveckling är folsyra och folat viktiga för moderns hälsa. De bidrar till produktionen av röda blodkroppar och kan förebygga anemi, vilket är vanligt under graviditet. Brist kan öka risken för komplikationer som för tidig födsel, låg födelsevikt och moderns välbefinnande.

När bör man ta folsyra?

Personer som planerar att bli gravida inom de närmaste månaderna rekommenderas att ta ett dagligt tillskott på 400 mikrogram folsyra. Under graviditeten rekommenderar livsmedelsverket ett fortsatt intag av 400 mikrogram folsyra per dag fram till graviditetsvecka 12, eftersom det bland annat kan minska risken för ryggmärgsbråck hos fostret. Efter vecka 12 påverkar folsyra inte längre denna risk, men det är fortfarande viktigt att få i sig tillräckligt med vitamin B9 under hela graviditeten. B9 bidrar till fostrets utveckling och stödjer mammans blodbildning, vilket är nödvändigt för en hälsosam graviditet.

Risker vid överdosering

Höga doser av folsyra kan dölja brist på vitamin B12, vilket kan leda till neurologiska problem. Den maximala säkra dagliga dosen är 1000 mikrogram enligt Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA.

Hur samverkar vitamin B9 och vitamin B12?

Vitamin B9 (folat/folsyra) och B12 (kobalamin) är båda vattenlösliga vitaminer med viktiga roller i DNA-syntes, blodbildning, nervsystemets funktion och energiomsättning. Dessa två vitaminer arbetar tillsammans i flera biologiska processer och är behövs för kroppens normala funktion. En av de viktigaste funktionerna för vitamin B9 och B12 är deras roll i metylationscykeln, en biokemisk process som påverkar genreglering, avgiftning och nervfunktion.

• Vitamin B9 i form av 5-MTHF donerar en metylgrupp till vitamin B12.
• Vitamin B12 (i sin aktiva form metylkobalamin) använder denna metylgrupp för att omvandla homocystein till metionin.
• Metionin omvandlas sedan till S-adenosylmetionin (SAM), en förening som deltar i metylation av DNA, proteiner och neurotransmittorer.

Om denna process störs, exempelvis vid brist på vitamin B9 eller B12, kan homocysteinnivåerna i blodet öka, vilket har kopplats till hjärt-kärlsjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar.

DNA-syntes och celldelning

Både B9 och B12 är nödvändiga för DNA-syntes och celldelning, vilket är särskilt viktigt i vävnader med snabb cellförnyelse, som benmärg.

• Vitamin B9 (i form av tetrahydrofolat, THF) deltar i syntesen av nukleotider, byggstenarna i DNA.
• Vitamin B12 fungerar som en kofaktor i omvandlingen av inaktiva folatformer till aktiva, så att folat kan användas i DNA-syntesen.

Brist på någon av dessa vitaminer kan leda till megaloblastisk anemi, där röda blodkroppar blir förstorade och ineffektiva, vilket orsakar trötthet och svaghet.

Nervsystemets funktion och neurotransmittorproduktion

Vitamin B9 och B12 är viktiga för hjärnans och nervsystemets hälsa.

• Vitamin B9 stödjer syntesen av neurotransmittorer som serotonin, dopamin och noradrenalin, vilket påverkar humör och kognition.
• Vitamin B12 är nödvändigt för produktionen av myelin, det skyddande höljet runt nerver.

Långvarig brist på B12 kan leda till neurologiska symtom som domningar, minnesproblem och nervskador, vilket ibland kan vara irreversibelt om det inte behandlas i tid.

Homocysteinmetabolism och hjärt-kärlhälsa

B9 och B12 spelar en viktigt roll i regleringen av homocysteinnivåer. Förhöjda nivåer av homocystein är en riskfaktor för åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar.

• Vitamin B9 hjälper till att minska homocysteinnivåerna genom att bidra till metylationsprocessen.
• Vitamin B12 behövs för att denna omvandling ska fungera korrekt.

Brist på något av dessa vitaminer kan alltså leda till ökad risk för hjärtsjukdomar genom försämrad homocysteinmetabolism.

Källor

Livsmedelsverket

Livsmedelsverket om folsyra

Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten