HOMA-IR (Homeostasis Model Assessment of Insulin Resistance) är ett verktyg som används för att uppskatta graden av insulinresistens genom att kombinera fastande insulin och fastande glukos. När kroppen behöver producera ovanligt mycket insulin för att hålla blodsockret stabilt tyder det på att cellerna blivit mindre känsliga för insulin, och HOMA-IR kan avslöja detta långt innan blodsockret börjar stiga.
Beräkningen görs med formeln HOMA-IR = (fastande insulin × fastande glukos) / 22,5, där insulin mäts i mIU/L och glukos i mmol/L. Ett lägre värde indikerar god insulinkänslighet, medan ett högre värde talar för insulinresistens. Dessa två värden multipliceras, eftersom ett högt insulin och ett förhöjt glukos tillsammans visar att kroppen behöver mycket insulin för att hantera sockret. Divisionen med 22,5 är en standardiseringsfaktor som gör att värdena hamnar på en lättolkad skala.
Ett lägre HOMA-IR innebär att kroppen klarar att hålla blodsockret normalt med relativt lite insulin, vilket tyder på god insulinkänslighet. Ett högre HOMA-IR betyder att kroppen behöver producera mer insulin för att uppnå samma effekt, ett tecken på att cellerna inte svarar lika bra på insulin och att insulinresistens kan vara närvarande. För att tolka resultatet används ofta ungefärliga riktlinjer som:
- Under 1,0 – god insulinkänslighet.
- 1,0–2,0 – normal nivå.
- 2,0–2,9 – antydan till insulinresistens.
- 3,0 eller högre – tydlig insulinresistens.
Det som gör HOMA-IR särskilt värdefullt är att det avslöjar störningar i insulinsvaret redan i ett tidigt skede, när blodsockret och HbA1c fortfarande kan vara normala. Många går i åratal med förhöjt insulin utan att veta om det, och HOMA-IR ger därför en viktig inblick i om kroppen behöver arbeta onormalt hårt för att upprätthålla glukosbalansen.
