Blodureakväve (BUN, Blood Urea Nitrogen) är ett blodprov som mäter mängden kväve i blodet som kommer från urea. Urea är ett avfallsämne som bildas i levern vid nedbrytning av proteiner och utsöndras genom njurarna. Eftersom njurarna spelar en viktig roll i utsöndringen av urea, används BUN-testet ofta för att utvärdera njurfunktion och metabolisk balans.
Förhållandet mellan Urea och BUN
Blodureakväve (BUN) mäter endast kvävedelen av urea, som utgör cirka 28 % av dess molekylvikt. För att omvandla mellan BUN och ureakoncentration används följande formler:
- Urea (mmol/L) = BUN (mg/dL) × 0.357
- BUN (mg/dL) = Urea (mmol/L) × 2.8
BUN används oftare i USA, medan urea är standardmåttet i många andra länder. Båda används för att bedöma njurfunktion, proteinomsättning och vätskebalans.
Blodprov för Urea, som kan räknas om till BUN kan beställas som ett enskilt Urea test.
Varför mäts BUN?
BUN-testet kan ge värdefull information om njurfunktion, proteinmetabolism och kroppens vätskebalans. Det används ofta i kombination med andra prover, som kreatinin, för att ge en mer heltäckande bild. BUN mäts av flera anledningar.
Bedöma njurfunktion
Eftersom urea filtreras genom njurarna kan förhöjda BUN-nivåer indikera nedsatt njurfunktion.
Njursjukdomar, njursvikt eller skador på njurarna kan leda till att urea inte utsöndras effektivt, vilket resulterar i högre BUN-värden i blodet.
Vid misstanke om njurproblem analyseras ofta BUN tillsammans med kreatinin, då förhållandet mellan dessa markörer ger en mer exakt bild av njurfunktionen.
Övervaka proteinomsättning och metabolism
BUN speglar proteinmetabolism och kan användas för att bedöma om kroppen bryter ner proteiner i onormalt hög takt.
Höga BUN-värden kan tyda på ökad proteinnedbrytning, exempelvis vid katabola tillstånd (som allvarliga infektioner, brännskador eller svår sjukdom).
Ett mycket högt proteinintag, som vid vissa dieter, kan också öka BUN-nivåerna.
Utvärdera vätskebalans
Uttorkning (dehydrering) kan leda till förhöjda BUN-värden, eftersom blodet blir mer koncentrerat.
Övervätskning kan sänka BUN-nivåerna genom att urea späds ut i blodet.
BUN kan därför vara en indikator vid bedömning av hydreringsstatus, särskilt hos personer med njur- eller hjärtsjukdom.
Normala värden och avvikelser
Normala BUN-nivåer varierar beroende på ålder, kost och njurfunktion. Generellt ligger referensvärden för vuxna mellan 6–24 mg/dL (2,1–8,5 mmol/L).
Förhöjda BUN-värden kan ses vid:
- Njursjukdomar eller njursvikt – Njuren har svårt att filtrera ut urea.
- Dehydrering – Minskad blodvolym leder till koncentration av urea.
- Hjärtsvikt – Nedsatt blodcirkulation kan påverka njurarnas filtrering.
- Högproteinkost – Ökat proteinintag leder till högre ureaproduktion.
- Mag-tarmblödningar – Nedbrytning av blod i mag-tarmkanalen ökar ureaproduktionen.
Låga BUN-värden kan ses vid:
- Leversjukdom – Eftersom urea bildas i levern kan leverskador leda till minskad ureaproduktion.
- Proteinbrist – Otillräckligt proteinintag kan resultera i låga BUN-värden.
- Övervätskning – Ökad blodvolym späder ut urea.
BUN och kreatinin
För att få en mer komplett bild av njurfunktionen jämförs ofta BUN med kreatinin. Förhållandet mellan dessa två markörer kan hjälpa till att avgöra om en förhöjd BUN-nivå beror på njurproblem eller andra faktorer.
Högt BUN/kreatinin-förhållande kan tyda på dehydrering eller hjärtinsufficiens medan lågt BUN/kreatinin-förhållande kan indikera leversjukdom eller malnutrition.
