Sepsis är ett allvarligt och potentiellt livshotande tillstånd som uppstår när kroppens immunförsvar reagerar kraftigt på en infektion. Den överdrivna inflammatoriska reaktionen kan leda till skador på kroppens vävnader och organ samt påverka blodcirkulationen och organfunktionen.
Orsaker till sepsis
Sepsis utvecklas som en komplikation till en infektion. Vanliga utgångspunkter är lunginflammation, urinvägsinfektioner, bukinfektioner och infekterade sår. Oftast orsakas sepsis av bakterier, men även virus, svamp och parasiter kan ligga bakom.
Symtom vid sepsis
Symtomen varierar, men kan inkludera feber eller låg kroppstemperatur, frossa, snabb puls, snabb andning, lågt blodtryck, förvirring och uttalad trötthet. Vid allvarlig sepsis kan tillståndet utvecklas till septisk chock med organsvikt.
Blodprov vid misstänkt sepsis
Blodprov är centrala vid misstanke om sepsis och används både för att bekräfta tillståndet och för att följa sjukdomsförloppet. Vanliga analyser är:
- Blododling för att identifiera bakterier eller andra mikroorganismer i blodet.
- CRP och prokalcitonin (PCT), inflammationsmarkörer som ofta är förhöjda vid sepsis.
- Laktat där förhöjda nivåer kan tyda på nedsatt syretillförsel till vävnader och allvarlig cirkulationspåverkan.
- Blodstatus som kan visa förhöjda eller sänkta vita blodkroppar samt påverkan på trombocyter.
- Elektrolyter, njur– och leverprover som används för att bedöma organfunktion.
Hur används blodproven?
Blodproverna hjälper till att snabbt ställa diagnos, avgöra infektionens svårighetsgrad och styra behandlingen. Upprepade prover används för att följa behandlingssvar och upptäcka tidiga tecken på organsvikt.
Behandling och uppföljning
Sepsis kräver omedelbar sjukhusvård. Behandlingen inleds ofta innan alla provsvar är klara och innefattar antibiotika, vätska och ibland intensivvård. Blodprover följs regelbundet för att anpassa behandlingen och bedöma prognosen.
