Erytrocytavvikelser innebär förändringar i de röda blodkropparnas utseende, storlek, färg eller form. Sådana fynd kan ge viktig information om blodets sammansättning och hjälpa till att identifiera olika typer av anemier eller andra blodsjukdomar.
Bedömning av erytrocytavvikelser görs vanligtvis när en blodstatus visar avvikande värden, särskilt vid misstanke om anemi, blodsjukdom eller störd blodbildning. En utvärdering av erytrocytmorfologi görs ofta:
- När hemoglobinet är lågt (anemi) och man vill fastställa typ av anemi.
- Vid oklar trötthet, blekhet eller andra symtom på blodbrist.
- Om MCV (medelcellvolym) eller MCH (hemoglobininnehåll) är avvikande.
- Vid misstanke om hemolys, järnbrist, B12- eller folatbrist, talassemi, leversjukdom eller inflammatoriska tillstånd.
- Vid uppföljning av kända blodsjukdomar eller onormala blodvärden hos patienter under behandling.
Undersökningen görs oftast som en mikroskopisk bedömning av blodutstryk av laboratorieläkare eller biomedicinsk analytiker för att bekräfta och tolka fynden bakom avvikande blodstatus.
Vanliga erytrocytavvikelser är:
- Mikrocytos: små blodkroppar, vanligt vid järnbrist eller talassemi.
- Makrocytos: stora blodkroppar, ses ofta vid B12- eller folatbrist.
- Hypokromasi: bleka blodkroppar med lågt hemoglobininnehåll, typiskt vid järnbrist.
- Anisocytos: variation i storlek mellan blodkropparna, förekommer vid de flesta anemier.
- Poikilocytos: variation i form på blodkropparna, vid uttalade anemier.
- Targetceller: måltavleliknande blodkroppar, vid talassemi eller leversjukdom.
- Schistocyter: fragmenterade celler, tecken på hemolys eller kärlskada.
Andra morfologiska avvikelser som kan förekomma är elliptocyter, sfärocyter, stomatocyter, sickleceller, basofil punktering och Howell–Jolly-kroppar, vilka ofta ses vid specifika blodsjukdomar eller efter splenektomi.
