Klassiska vägen – komplementfunktion

Den klassiska vägen är en av tre aktiveringsvägar i komplementsystemet som är en viktig del av kroppens medfödda immunförsvar. Den aktiveras när antikroppar binder till främmande ämnen som virus eller bakterier och fungerar som ett signalsystem som sätter igång nedbrytning och bortstädning av dessa hot. Aktiveringen leder till en kaskadreaktion som slutligen hjälper till att eliminera infektioner och döda celler.

Vad är klassiska vägen?

Klassiska vägen är en aktiveringsväg i komplementsystemet som triggas när antikroppar (främst IgG och IgM) binder till ett antigen. Detta skapar ett så kallat immunkomplex som aktiverar proteinet C1, vilket i sin tur startar en kedjereaktion som involverar flera komplementproteiner, däribland C4 och C2, och som leder till aktivering av C3, ett centralt komplementprotein. Via denna väg förstärks immunförsvaret genom att:

• Skadliga mikroorganismer bryts ner.
• Inflammatoriska signaler skickas ut.
• Döda celler och immunkomplex rensas bort.

Klassiska vägen och antikroppar

Eftersom den klassiska vägen aktiveras av immunkomplex, spelar den en viktig roll vid autoimmuna sjukdomar, där kroppen bildar antikroppar mot sin egen vävnad. Sjukdomar som SLE (systemisk lupus erythematosus) är typiska exempel där klassiska vägen ofta är överaktiverad eller där delar av vägen (som C2 eller C4) kan saknas på grund av medfödd brist.

Nedsatt funktion i klassiska vägen

Nedsatt funktion i den klassiska vägen kan bero på:

• Medfödd komplementbrist (t.ex. C2- eller C4-brist).
• Förbrukning vid autoimmuna tillstånd (t.ex. SLE).
• Kronisk aktivering av immunförsvaret.

Konsekvenserna kan vara ökad infektionskänslighet, särskilt för bakterier som behöver antikroppar för att identifieras av immunförsvaret, samt ökad risk för autoimmun sjukdom.

Risker vid rubbningar i klassiska vägen

Överaktivitet i klassiska vägen, till exempel vid autoimmuna sjukdomar, kan leda till vävnadsskada och inflammation. Underaktivitet eller brist på nyckelproteiner (som C2 eller C4) kan leda till ökad infektionskänslighet eller oförmåga att rensa bort immunkomplex, vilket i sig kan driva inflammation.

Varför är analys av klassiska vägen viktig?

Analys av den klassiska vägens funktion ger information om:

• Immunsystemets aktivering.
• Förekomst av autoimmun sjukdom.
• Risk för återkommande infektioner.
• Misstanke om komplementbrist.

Tillsammans med analys av C3 och C4 kan provet ge en helhetsbild av komplementsystemets aktivitet. Vid till exempel SLE är det vanligt att C4 är sänkt på grund av överaktivitet i den klassiska vägen.

Varför tas blodprov för att analysera klassiska vägen?

Ett blodprov som analyserar funktionen i klassiska vägen tas vid:

• Misstanke om autoimmun sjukdom.
• Utredning av återkommande bakteriella infektioner.
• Kartläggning av komplementbrist.
• Uppföljning av kända immunsjukdomar, till exempel SLE eller vaskulit.

Analysen är viktig för att förstå hur väl immunsystemet fungerar och kan vara avgörande för diagnos och behandling av både infektiösa och inflammatoriska tillstånd.

Blodprov för analys av den klassiska vägen beställs som ett komplementfunktionstest C3 och C4.

Vad är referensintervallet för klassiska vägen?

Karolinskas referensvärde för den klassiska vägen är 69 till 129% vilket innebär att den funktionella aktiviteten i den klassiska komplementvägen anses vara normal om den ligger inom detta intervall.

Vid lågt värde

Ett värde under 69% tyder på nedsatt funktion i den klassiska komplementvägen. Det innebär att systemet inte aktiveras som det ska via antikroppsberoende mekanismer. Detta kan bero på:

• Ökad förbrukning av komplementproteiner, till exempel vid aktiv autoimmun sjukdom som SLE.
• Medfödd komplementbrist, som exempelvis C2- eller C4-brist.
• Närvaro av antikroppar mot komplementkomponenter, som blockerar funktionen.

Nedsatt funktion kan ge ökad infektionskänslighet eller tyda på pågående inflammation eller autoimmun aktivitet.

Vid högt värde

Över 129% ses ibland vid akuta inflammatoriska tillstånd, där vissa komplementproteiner ökar som en del av kroppens försvar. Värdet är dock sällan kliniskt signifikant om det är måttligt förhöjt.