Aldosteron/renin-kvoten (ARR-kvoten)

Aldosteron/renin-kvoten, ofta förkortad ARR-kvoten, är ett mått som används för att bedöma balansen mellan två hormoner, aldosteron och renin. Dessa hormoner är viktiga komponenter i kroppens reglering av blodtryck, vätskebalans och elektrolytbalans. Kvoten beräknas genom att man dividerar koncentrationen av aldosteron (i pmol/L) med koncentrationen av renin (i mIE/L).

ARR-kvoten används främst vid utredning av primär aldosteronism (Conn’s syndrom), ett tillstånd där kroppen producerar för mycket aldosteron oberoende av reninaktivitet. Genom att tolka denna kvot kan man identifiera hormonella orsaker till svårbehandlat högt blodtryck, särskilt när det kombineras med lågt kalium i blodet.

Vad är aldosteron/renin-kvoten?

Aldosteron/renin-kvoten är ett förhållande mellan två hormoner som reglerar kroppens blodtryck och vätskebalans. Aldosteron stimulerar njurarna att återuppta natrium och vatten, vilket höjer blodtrycket.

Renin frisätts av njurarna som svar på lågt blodtryck, och aktiverar en kaskad i renin–angiotensin–aldosteron-systemet (RAAS) som till slut leder till att mer aldosteron frisätts.

Hos friska individer ökar både renin och aldosteron samtidigt som ett koordinerat svar på förändringar i blodvolym eller natriumstatus. Men vid primär aldosteronism är denna balans rubbad där aldosteron är förhöjt trots att renin är lågt. Det leder till att kvoten (aldosteron/renin) blir kraftigt förhöjd, vilket är ett tecken på att aldosteronproduktionen sker oberoende av kroppens regleringssystem.

Hur beräknas kvoten?

Kvoten beräknas genom formeln:

• ARR = Aldosteron (pmol/L) ÷ Renin (mIE/L)

Diagnostiskt verktyg

Kvoten i sig är inte ett hormon utan ett diagnostiskt verktyg, men bygger på förståelsen av hur aldosteron och renin produceras. Renin frisätts från juxtaglomerulära celler i njurarna som svar på lågt blodtryck, låg natriumkoncentration eller ökad sympatikusaktivering. Aldosteron produceras i binjurebarkens zona glomerulosa och regleras till stor del av angiotensin II och kaliumkoncentration. När dessa två hormoner är i obalans, särskilt om aldosteron är förhöjt och renin lågt, kan det tyda på ett primärt fel i binjurarna.

Aldosteron/renin-kvoten i sig påverkar inte kroppen direkt, men kvoten speglar den relativa påverkan av aldosteron i förhållande till dess stimulans från renin. Om kvoten är förhöjd innebär det att aldosteronets effekter på njurarna är oproportionerligt starka med:

• Ökat återupptag av natrium → ökad blodvolym → högt blodtryck.
• Ökad utsöndring av kalium → hypokalemi (lågt kalium).
• Minskad reninaktivitet genom negativ feedback.

Roll i vätske- och saltbalans

En förhöjd ARR-kvot tyder på att kroppen har ett tillstånd där vätske- och elektrolytbalansen är rubbad:

• För mycket natrium hålls kvar vilket leder till vätskeretention och hypertoni.
• För lite kalium kan ge muskelsvaghet, arytmier och trötthet.
• Störd blodtrycksreglering där blodtrycket inte längre styrs av kroppens normala återkopplingssystem.

Vad kan en förhöjd kvot betyda?

En förhöjd aldosteron/renin-kvot tyder på att kroppen producerar mer aldosteron än vad som motsvaras av reninaktiviteten, ett typiskt fynd vid primär aldosteronism. Tillståndet kan uppstå vid:

• Binjurebarksadenom (aldosteronproducerande tumör).
• Bilateral binjurehyperplasi.
• Andra autonoma former av aldosteronöverskott.

Typiska effekter är:

• Hypertoni (ofta svårbehandlad).
• Hypokalemi.
• Låg eller omätbar reninnivå.
• Normal till förhöjd aldosteron.

Vad innebär en låg kvot?

En låg ARR-kvot är normalt eller kan ses vid:

• Sekundär hyperaldosteronism, där både renin och aldosteron är förhöjda (till exempel vid njurartärstenos).
• Hypoaldosteronism, där både renin och aldosteron är låga (till exempel vid Addisons sjukdom eller vid läkemedel som ACE-hämmare).

Låga kvoter innebär i regel ingen primär hormonell rubbning i RAAS-systemet och är därför sällan patologiska i sig.

Varför är aldosteron/renin-kvoten viktig?

ARR-kvoten är ett screeningtest för att identifiera hormonella orsaker till sekundär hypertoni. Det är ett enkelt, men effektivt sätt att identifiera patienter som kan ha nytta av ytterligare endokrinologisk utredning. Kvoten är också värdefull för att:

• Styra behandlingen vid svårbehandlad hypertoni.
• Upptäcka patienter med primär aldosteronism, ett tillstånd som kan botas kirurgiskt eller behandlas med specifika läkemedel (mineralokortikoidreceptorantagonister).
• Undvika onödig behandling med standardblodtrycksmediciner som kan vara mindre effektiva vid hormonellt betingad hypertoni.

Varför tas blodprov för analys av aldosteron/renin-kvoten?

Blodprov för aldosteron och renin tas samtidigt och används för att beräkna ARR-kvoten. Provet beställs vanligtvis vid:

• Utredning av resistent hypertoni (högt blodtryck trots minst tre mediciner).
• Misstanke om primär aldosteronism.
• Hypokalemi utan tydlig orsak.
• Vid incidentalom (upptäckt av binjureförändring vid bilddiagnostik).

Inför provtagningen behöver vissa blodtrycksmediciner ibland pausas eller justeras i samråd med behandlande läkare, särskilt diuretika och ACE-hämmare, eftersom de påverkar hormonvärdena. Det är också viktigt att dokumentera kroppsställningen minst 30 minuter före provet, eftersom nivåerna kan variera kraftigt mellan liggande och stående position.

Blodprov för ATT kvoten (aldosteron, renin och kalium) beställs som ett Aldosteron & Renin test.

Varför analyseras kalium samtidigt?

Kalium är en elektrolyt som påverkas av aldosteronets verkan. Därför mäts kalium ofta samtidigt vid utredning av aldosteron/renin-kvoten. Lågt kalium stärker misstanken om primär aldosteronism och kaliumbrist kan påverka hormonvärdena och bör korrigeras före provtagning.

Vad är referensintervallet för aldosteron/renin-kvoten?

Enligt Unilabs är referensintervallet för ARR kvoten följande (varierar beroende på kroppsställning):

• Mindre än 30 pmol/mIE: Normalt
• Mellan 30 och 60 pmol/mIE: Gråzon
• Större än 60 pmol/mIE: Förhöjt

En noggrann tolkning kräver att patientens kroppsställning dokumenteras och att eventuella läkemedel beaktas.

För aldosteron anses ett värde under 655 pmol/L normalt vid provtagning i liggande position. Om provet tas efter att personen har stått upp i minst 30 minuter, ligger ett normalt värde mellan 61 och 978 pmol/L.

För renin ligger referensintervallet vid liggande kroppsställning mellan 2,8 och 40 mIE/L, medan värden mellan 4,4 och 46 mIE/L betraktas som normala vid stående position.

Samtidigt mäts ofta kalium, eftersom det påverkas av aldosteronets verkan i njurarna. Ett normalt kaliumvärde i blodetligger mellan 3,5 och 4,4 mmol/L.

pmol/L står för pikomol per liter, mIE/L för milliinternationella enheter per liter och mmol/L för millimol per liter.

Vid högt värde

En förhöjd aldosteron/renin-kvot innebär att nivån av aldosteron i blodet är oproportionerligt hög i förhållande till mängden renin. Detta tyder på att kroppen producerar aldosteron oberoende av den normala hormonella signaleringen via renin-angiotensin-systemet. Ett sådant mönster ses ofta vid primär aldosteronism (Conn’s syndrom), där en eller båda binjurarna överproducerar aldosteron.

En kvot över 60 pmol/mIE betraktas som förhöjd, särskilt om den åtföljs av låg reninaktivitet. Förhöjd ARR-kvot kan förekomma både vid binjureadenom (en godartad tumör) eller bilateral binjurehyperplasi (förstorade binjurar utan tumör). Tillståndet är en vanlig orsak till sekundär hypertoni, och misstanke om primär aldosteronism väcks särskilt vid högt blodtryck som är svårbehandlat, kombinerat med lågt kalium.

Vid förhöjd kvot behövs ofta vidare utredning med till exempel saltbelastningstest, bilddiagnostik av binjurarna (CT/MR) och ibland binjurevenskateterisering, för att avgöra om överproduktionen är ensidig eller bilateral.

Vid lågt värde

En låg aldosteron/renin-kvot betyder att aldosteronnivån är låg i förhållande till reninnivån, vilket oftast återspeglar en adekvat eller kompenserad hormonell reglering vid exempelvis vätskeförlust, lågt blodtryck eller minskad blodvolym. Det kan även ses vid behandling med vissa blodtryckssänkande läkemedel, som stimulerar reninfrisättning (t.ex. ACE-hämmare, ARB eller diuretika).

En kvot under 30 pmol/mIE anses normalt eller lågt, och talar mot primär aldosteronism. I dessa fall är det sällan motiverat att gå vidare med mer omfattande binjureutredningar, om inte andra symtom eller laboratoriefynd tyder på hormonell rubbning.

En låg kvot kan också förekomma vid sekundär hyperaldosteronism, där både renin och aldosteron är förhöjda samtidigt, exempelvis vid hjärtsvikt, njurartärstenos eller vätskeförlust. I dessa fall är kvoten låg eller normal, trots att båda hormonerna är förhöjda. Tolkningen måste därför alltid göras i ett kliniskt sammanhang.