Hemoglobin S (HbS) – Sicklecellhemoglobin

Hemoglobin S (HbS), ofta kallat sicklecellhemoglobin, är en onormal variant av hemoglobin som uppstår genom en specifik genetisk mutation i genen för beta-globinkedjan. Denna mutation leder till att hemoglobinmolekylen får förändrade fysikaliska egenskaper, vilket under vissa förhållanden gör att de röda blodkropparna kan anta en karaktäristisk halvmåne- eller sickleform. HbS är den bakomliggande orsaken till sjukdomen sicklecellanemi, men kan även förekomma i så kallad sicklecelltrait (bärarskap) där symtom vanligen saknas.

Vad är hemoglobin S?

Hemoglobin S är en variant av det normala vuxna hemoglobinet (HbA) där en enda aminosyra har bytts ut: glutaminsyra på position 6 i beta-kedjan är ersatt med valin. Trots att denna förändring är liten, påverkar den hemoglobinets löslighet när syrehalten i blodet sjunker.

När syremättnaden är låg tenderar HbS att polymerisera (klumpa ihop sig) och bilda långa fibrer inuti de röda blodkropparna. Dessa fibrer förändrar cellernas form från rund och flexibel till stel och sickleformad.

HbS och hemoglobinsjukdomar

Förekomsten av HbS kan leda till olika kliniska tillstånd beroende på om en eller båda föräldrarna överför HbS-genen:

  • HbSS (sicklecellanemi): Två HbS-gener ärvs, vilket ger en allvarlig blodsjukdom med kronisk hemolytisk anemi, återkommande smärtkriser, risk för organskador och ökad infektionskänslighet.
  • HbAS (sicklecelltrait): En HbS-gen och en normal HbA-gen ärvs. Vanligen får man inga symtom, men i vissa situationer (extrem fysisk ansträngning, uttorkning, höghöjdsvistelse) kan besvär uppstå. Bärare av HbAS kan föra anlaget vidare.

Kombination med andra hemoglobinvarianter, som till exmepel HbSC, HbS/β-thalassemi ger en varierande sjukdomsbild, ofta mildare än HbSS, men med risk för komplikationer.

Påverkan av genetiska och icke-genetiska faktorer

Sjukdomens svårighetsgrad påverkas av flera faktorer:

  • Samtidig närvaro av andra hemoglobinvarianter, till exempel HbF-nivåer där högre andel HbF kan mildra symtomen.
  • Miljöfaktorer som kyla, lågt syretryck, vätskebrist och infektioner kan utlösa sickling.
    Ålder då symtomen oftast debuterar efter 4–6 månaders ålder när HbF ersätts av HbS.

Varför är HbS viktigt att analysera?

HbS är centralt vid diagnostik av sicklecellrelaterade sjukdomar. Identifiering av HbS i blodprov gör det möjligt att skilja mellan bärarskap (trait) och sjukdom, samt mellan olika kombinationstillstånd (t.ex. HbSC, HbS/β-thalassemi). Diagnosen påverkar behandling, livsstilsråd och genetisk rådgivning.

Varför tas blodprov för analys av HbS?

Blodprov för HbS ingår ofta i analyser av hemoglobinfraktioner eller hemoglobin-elektrofores. Det tas vid:

  • Misstanke om sicklecellanemi eller bärarskap.
  • Utredning av hemolytisk anemi med oklar orsak.
  • Screening hos personer från områden med hög förekomst av HbS (bl.a. Afrika, Mellanöstern, Indien, Karibien och delar av Sydamerika).
  • Inför graviditet eller som del av nyföddhetsscreening i vissa länder.

Blodprov för analys av HbS beställs som ett sicklecellanemi och β-thalassemi test.

Vad står B-HbS för?

När laboratoriet anger analysen som B-Hemoglobin S eller B-HbS, betyder ”B-” att provmaterialet är helblod. Analysen identifierar och kvantifierar HbS som andel av totalt hemoglobin. Den kan även kombineras med DNA-analys för exakt genotypbestämning.

Vad är referensintervallet för HbS?

Hos friska personer utan mutation i beta-globingenen är HbS 0%. Andelen HbS i blodet varierar vid olika tillstånd:

  • HbAS (trait): Vanligen 35–45% HbS och resten huvudsakligen HbA.
  • HbSS: Nästan allt hemoglobin utgörs av HbS, ofta med en mindre andel HbF.
  • HbSC och HbS/β-thalassemi: Andelen HbS varierar beroende på kombination och typ av mutation.

Mycket låga nivåer kan ibland bero på blandningar med ovanliga hemoglobinvarianter eller nyligen genomförd blodtransfusion.

Läs mer om Hemoglobinfraktioner på karolinska.se.