Hemoglobin A2 (HbA2)

Hemoglobin A₂ (HbA₂) är en naturligt förekommande variant av hemoglobin som finns i små mängder hos vuxna. Det är ett viktigt analysvärde vid utredning av ärftliga blodsjukdomar som thalassemi. HbA₂ utgör normalt cirka 2 till 3% av det totala hemoglobinet i blodet och består av två alfa- och två delta-globinkedjor. Förhöjda nivåer kan tyda på att en person är bärare av β-thalassemi som är en ärftlig sjukdom som påverkar kroppens förmåga att producera normalt hemoglobin. Analysen av HbA₂ är särskilt värdefull vid utredning av mikrocytär anemi där järnbrist inte föreligger.

Vad är hemoglobin A₂?

Hemoglobin A₂ är en av flera olika hemoglobintyper som förekommer naturligt i människans blod. Det skiljer sig från det vanligaste vuxna hemoglobinet, HbA, genom att delta-globinkedjor ersätter beta-globinkedjor. Den normala sammansättningen av HbA₂ är två alfa- och två delta-kedjor (α₂δ₂).

Hos friska vuxna utgör HbA₂ mellan 2,2% och 3,2% av det totala hemoglobinet. Resten utgörs till största delen av HbA, medan små mängder HbF (fosterhemoglobin) också kan förekomma. Även om HbA₂ inte spelar en stor roll i kroppens syretransport, har det stor klinisk betydelse som markör för vissa genetiska tillstånd.

Precis som andra hemoglobiner består HbA₂ av fyra proteinkedjor, två alfa och två delta. Denna struktur gör att HbA₂ kan binda syre, men dess funktion i syretransport är mycket begränsad jämfört med HbA. Det är främst dess kvantitativa förekomst som är kliniskt intressant.

Delta-kedjorna kodas av en separat gen från beta-kedjorna. Vid nedsatt beta-kedjeproduktion, som vid β-thalassemi, ökar ofta andelen delta-kedjor, vilket leder till ett förhöjt HbA₂-värde.

HbA2 och hemoglobinsjukdomar

Analys av HbA₂ används främst vid misstanke om hemoglobinsjukdomar som β-thalassemi. Vid denna sjukdom är produktionen av beta-globinkedjor nedsatt eller helt avstannad, vilket leder till att kroppen kompenserar genom att producera mer delta-kedjor, och därmed ökar andelen HbA₂ i blodet.

En förhöjd HbA₂-nivå är ett av de tydligaste laboratorietecknen på att en person bär på anlaget för β-thalassemi. Analysen är därför en viktig komponent i utredningen av:

• Mikrocytär anemi där järnbrist har uteslutits.
• Genetisk screening vid misstanke om thalassemi.
• Differentialdiagnostik vid andra blodsjukdomar.

HbA₂ kan också påverkas i andra tillstånd, till exempel vid megaloblastisk anemi (där det kan vara förhöjt) eller vid vissa hemoglobinvarianter (där det kan vara sänkt).

Påverkan av genetiska och icke-genetiska faktorer

HbA₂-nivåer kan påverkas av flera faktorer. Förutom β-thalassemi kan även följande påverka halten:

• Megaloblastisk anemi där HbA₂ kan vara förhöjt vid brist på vitamin B12 eller folsyra.
• Järnbrist kan maskera förhöjda HbA₂-värden, vilket gör det viktigt att järnbrist behandlas innan analysen tolkas.
• Vissa ovanliga hemoglobinvarianter kan störa analysen av HbA₂.

Det är därför viktigt att resultaten tolkas i sitt kliniska sammanhang.

Varför är HbA₂ viktigt?

HbA₂ spelar en viktig i diagnostiken av β-thalassemianlag. Vid misstanke om mikrocytär anemi utan järnbrist kan ett förhöjt HbA₂-värde vara avgörande för att identifiera en bakomliggande genetisk orsak.

Till skillnad från total hemoglobinkoncentration, som mäts i gram per liter (g/L), anges HbA₂ i procent (%) av totalt hemoglobin. En förhöjd andel HbA₂ (>3,2 %) talar för anlagsbärare av β-thalassemi.

Varför tas blodprov för analys av HbA₂?

Blodprov för analys av hemoglobinfraktioner, där HbA₂ ingår, tas ofta vid:

• Utredning av mikrocytär eller normocytär anemi utan järnbrist.
• Misstanke om thalassemi eller annan hemoglobinopati.
• Screening hos personer med genetisk bakgrund från områden där thalassemi är vanligt förekommande (till exempel Medelhavet, Mellanöstern, Afrika och Asien).
• Utredning vid familjeanamnes av ärftlig blodsjukdom.

Blodprov för analys av HbA2 beställs som ett hemoglobinfraktionstest.

Järnbrist och HbA2

Det är viktigt att inte ha järnbrist vid analys av HbA₂ eftersom järnbrist kan sänka HbA₂-nivån artificiellt, även hos personer som egentligen är bärare av β-thalassemi. I praktiken betyder det:

• Vid β-thalassemi är HbA₂ ofta förhöjt (>3,2%).
• Om personen samtidigt har järnbrist, kan HbA₂-värdet sjunka ner till det normala referensintervallet.
• Då riskerar man att missa diagnosen eller bärarestatus vid tolkningen av hemoglobinfraktioner.

Därför rekommenderas att järnbrist utesluts eller behandlas innan HbA₂ används som diagnostiskt kriterium för β-thalassemi.

Vad står B-HbA₂ för?

När analysen benämns som B-Hemoglobin A₂ eller B-HbA₂, betyder ”B-” att provmaterialet är helblod (blod = B). Det är den standardiserade beteckningen inom laboratoriemedicin och visar vilket material analysen baseras på.

Eftersom hemoglobin finns i de röda blodkropparna, analyseras HbA₂ i ett helblodprov. Detta skiljer sig från många andra blodprover där serum eller plasma används.

Vad är referensintervallet för HbA₂?

Hos personer äldre än 2 år är referensintervallet för HbA₂ enligt Karolinska:

• 2,2–3,2% av totalt hemoglobin.

Värden utanför detta intervall kan tyda på avvikande hemoglobinsammansättning. Tolkning bör ske i relation till andra blodvärden, framför allt HbF, MCV och ferritin.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av HbA₂ (ofta mer än 3,2%) är starkt associerade med anlagsbärare för β-thalassemi (β-thalassemia minor). Värdet kan även vara lätt förhöjt vid megaloblastisk anemi, vissa hemoglobinvarianter eller efter behandling av järnbrist.

Vid lågt värde

Sänkt HbA₂ kan ses vid vissa former av α-thalassemi eller vid samtidig förekomst av andra hemoglobinvarianter som stör analysen. I vissa fall kan tekniska faktorer eller instrumentberoende variationer också ge låga resultat. Järnbrist kan maskera ett förhöjt HbA₂ och leda till ett skenbart normalt eller sänkt värde.