Om vaccin och Sveriges vaccinationsprogram

Vaccinationer är ett av de mest effektiva verktygen vi har för att förebygga smittsamma sjukdomar och skydda både individ och samhälle. Det finns flera olika typer av vaccin, från levande försvagade varianter till moderna mRNA- och vektorvacciner, var och en med sin unika funktion och användningsområde. Vilken typ som används beror bland annat på sjukdomens egenskaper, målgrupp och säkerhetsaspekter.

Sveriges vaccinationsprogram syftar till att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar genom ett kostnadsfritt barnvaccinationsprogram, särskilda program för riskgrupper och rekommendationer för vuxna och äldre. Inför och under graviditet ges särskilda rekommendationer för att skydda både mor och barn. Vid resor kan ytterligare vaccin behövas.

Du kan ta reda på vilka vaccinationer du har fått genom att kontrollera din BVC, eller skoljournal, begära utdrag från det nationella vaccinationsregistret, kontakta din vårdcentral eller ta ett blodprov för att se om du har antikroppar. Vaccinationsprogrammet vid din födelsetid kan också ge en indikation på vad du troligen är vaccinerad mot.

Vad är ett vaccin?

Ett vaccin är ett biologiskt preparat som stimulerar kroppens immunförsvar att bilda skydd mot en viss sjukdom, utan att man behöver bli sjuk.

Det innehåller vanligtvis en försvagad, avdödad eller delar av en mikroorganism, till exempel ett virus eller en bakterie, eller genetisk information om smittämnet. När vaccinet ges aktiveras immunförsvaret och bildar antikroppar och minnesceller. Om kroppen senare utsätts för det riktiga smittämnet känner immunförsvaret igen det och kan snabbt bekämpa infektionen. Syftet med vaccin är att:

• Skydda individen mot sjukdom.
• Minska smittspridning i samhället.
• I vissa fall utrota sjukdomar, som till exempel smittkoppor.

Olika typer av vaccin

Det finns flera olika typer av vaccin, var och en designad för att på bästa sätt stimulera immunförsvaret. Följande typer av vaccin finns:

• Levande försvagade vaccin som innehåller en form av virus eller bakterier.
• Inaktiverade vaccin som innehåller avdödade smittämnen.
• Subenhets-, rekombinanta, polysackarid- och konjugatvaccin som endast innehåller specifika delar av smittämnet, som proteiner eller sockerarter.
• Toxoidvaccin som innehåller inaktiverade toxiner (gifter) som vissa bakterier producerar.
• Vektorvaccin som använder ett ofarligt virus för att leverera genetisk information om smittämnet till kroppens celler.
• mRNA-vaccin som innehåller genetisk information i form av mRNA som instruerar kroppens celler att producera en del av smittämnet, vilket triggar ett immunsvar.

Valet av vaccintyp beror på flera faktorer, inklusive sjukdomens natur, målgruppen och logistiska överväganden.

Levande försvagade vaccin

Levande försvagade vaccin innehåller en levande, men kraftigt försvagad form av ett virus eller en bakterie. Dessa vacciner efterliknar en naturlig infektion och ger därför ofta ett starkt och långvarigt skydd efter bara en eller ett fåtal doser. Exempel på levande vaccin är MPR-vaccinet (mot mässling, påssjuka och röda hund (rubella)) samt vaccin mot vattkoppor.

Hur säkra är de?

Vaccinerna har mycket god säkerhetsprofil hos friska individer, men rekommenderas inte till personer med kraftigt nedsatt immunförsvar eller gravida eftersom de innehåller levande mikroorganismer. Vanliga biverkningar inkluderar lindrig feber, svullnad vid injektionsstället eller lätt utslag, ofta några dagar efter vaccinationen. Allvarliga biverkningar är mycket sällsynta, men i enstaka fall kan vaccinet orsaka en mild form av den sjukdom det skyddar mot.

Inaktiverade vaccin

Inaktiverade vaccin består av döda virus eller bakterier och kan därför inte orsaka sjukdom. Exempel på sådana vaccin är injektionsvaccinet mot polio och det årliga influensavaccinet. De är särskilt viktiga för personer med nedsatt immunförsvar, då de inte utgör någon risk för infektion.

Hur säkra är de?

Säkerheten är mycket hög. Vanliga biverkningar är ömhet, rodnad eller svullnad vid injektionsstället, och ibland kortvarig feber eller muskelvärk. Allvarliga biverkningar är mycket ovanliga. Ett känt undantag är vaccinet Pandemrix, som användes under svininfluensapandemin 2009–2010. Efter massvaccinering i bland annat Sverige upptäcktes en ökad förekomst av narkolepsi, särskilt hos barn och unga med genetisk sårbarhet. Sambandet bekräftades i flera studier. Cirka 1 av 18 000 vaccinerade barn i Sverige drabbades. Denna biverkan har inte setts med andra influensavaccin.

Subenhets-, rekombinanta, polysackarid- och konjugatvaccin

Dessa vacciner innehåller endast utvalda delar av smittämnet, exempelvis ytantigener (proteiner) eller sockerstrukturer från bakteriens kapsel. Genom att använda en specifik del av smittämnet riktas immunsvaret utan att utsätta kroppen för hela mikroorganismen. Exempel på sådana vaccin är hepatit B, HPV-vaccin och pneumokockvaccin.

Hur säkra är de?

De har mycket god säkerhetsprofil och kan ges även till personer med nedsatt immunförsvar. Vanliga biverkningar är mild lokal reaktion som rodnad, ömhet eller svullnad vid injektionsstället, samt feber eller trötthet. Allvarliga biverkningar är mycket sällsynta, men allvarliga allergiska reaktioner kan förekomma i enstaka fall.

Toxoidvaccin

Toxoidvaccin skyddar mot gifter (toxiner) som vissa bakterier producerar, snarare än själva bakterien. De innehåller inaktiverade toxiner som har förlorat sin skadliga effekt, men fortfarande stimulerar immunförsvaret att bilda skyddande antikroppar. Vaccin mot difteri och stelkramp är exempel på toxoidvaccin.

Hur säkra är de?

Dessa vaccin är mycket välbeprövade och anses mycket säkra. Vanliga biverkningar är smärta, rodnad eller svullnad vid injektionsstället samt feber eller trötthet. I mycket sällsynta fall har neurologiska reaktioner rapporterats, men ett tydligt orsakssamband är oftast svårt att fastställa.

Vektorvaccin

Vektorvacciner använder ett ofarligt virus (vektor) för att leverera genetisk information från smittämnet till kroppens celler. Cellerna börjar då tillverka ett specifikt protein som immunsystemet reagerar på. Detta skapar ett skydd mot det verkliga viruset. Exempel på vektorvacciner är vissa covid-19-vacciner, till exempel AstraZenecas och Janssens vaccin. Läs mer om Covid-19 IgG antikroppar.

Hur säkra är de?

Säkerheten är generellt god. Vanliga biverkningar är feber, trötthet, muskelvärk, huvudvärk och frossa. En ovanlig, men allvarlig biverkning som upptäcktes under covid-19-vaccinationsprogrammet är VITT (vaccine-induced immune thrombotic thrombocytopenia), vilket innebär blodproppar i kombination med lågt antal blodplättar. Detta tillstånd är extremt sällsynt och risken anses vara lägre än risken för allvarlig sjukdom vid covid-19-infektion.

mRNA-vaccin

mRNA-vacciner innehåller genetiskt material (messenger-RNA) som instruerar kroppens celler att producera en del av virusets protein, vanligtvis spikeproteinet. Detta triggar immunsystemet att bilda skyddande antikroppar. Exempel på mRNA-vacciner är Comirnaty (Pfizer/BioNTech) och Spikevax (Moderna), som används mot covid-19.

Hur säkra är de?

Dessa vacciner har mycket god säkerhetsprofil och är noggrant övervakade. Vanliga biverkningar är smärta vid injektionsstället, feber, huvudvärk, muskel- eller ledvärk och trötthet. En sällsynt biverkning är myokardit (hjärtmuskelinflammation), särskilt hos yngre män efter andra dosen. Dessa fall är oftast milda och går över utan komplikationer. Viktigt att notera är att risken för myokardit är betydligt högre vid en faktisk covid-19-infektion än efter vaccination.

Sveriges vaccinationsprogram

Vaccinationer är en viktig del i Sveriges folkhälsoarbete. Genom omfattande program och riktade rekommendationer skyddar programmen mot smittsamma sjukdomar. Det svenska vaccinationssystemet inkluderar ett allmänt barnvaccinationsprogram, särskilda program för riskgrupper samt specifika rekommendationer för vuxna och äldre.

Barnvaccinationsprogrammet

Det allmänna vaccinationsprogrammet för barn är kostnadsfritt och erbjuds till alla barn upp till 18 års ålder. Programmet omfattar vaccinationer mot elva sjukdomar som är difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Haemophilus influenzae typ b (Hib), pneumokocker, mässling, påssjuka, röda hund (MPR), rotavirus och humant papillomvirus (HPV). Vaccinationerna ges enligt ett fastställt schema:

• 6 veckor: Rotavirus (dos 1)
• 3 månader: Rotavirus (dos 2), difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib, pneumokocker (dos 1)
• 5 månader: Rotavirus (dos 3), difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib, pneumokocker (dos 2)
• 12 månader: Difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib, pneumokocker (dos 3)
• 18 månader: Mässling, påssjuka, röda hund (MPR, dos 1)
• 5 år: Difteri, stelkramp, kikhosta, polio (påfyllnadsdos)
• Årskurs 1–2: MPR (dos 2)
• Årskurs 5: HPV (dos 1 och 2)
• Årskurs 8–9: Difteri, stelkramp, kikhosta (påfyllnadsdos)

Detta schema har varit i bruk sedan den 1 augusti 2020 och bidrar till en hög vaccinationstäckning i Sverige. Enligt Folkhälsomyndighetens rapport för 2023 är sjukdomar som tidigare var vanliga nu under kontroll.

Vaccintyper och preparat för barn

I barnvaccinationsprogrammet används flera typer av vaccin. Rotavirusvaccinet (Rotarix, RotaTeq) är ett peroralt (ges via munnen) levande försvagat virusvaccin, difteri och stelkramp ges som toxoidvacciner och kombineras med kikhosta (acellulärt vaccin, dvs. det innehåller inte hela bakterien), polio (inaktiverat virusvaccin) och Hib (konjugerat polysackaridvaccin) i preparat som Infanrix hexa och Boostrix Polio. Pneumokocker täcks av Prevenar 13, ett konjugerat polysackaridvaccin. MPR-vaccinet (Priorix, MMR VaxPro) innehåller levande, försvagade virus mot mässling, påssjuka och röda hund, och HPV (Gardasil 9) ges som ett virusliknande partikelvaccin.

Vaccinationsprogram för riskgrupper

Utöver det allmänna vaccinationsprogrammet för barn finns särskilda rekommendationer för personer i riskgrupper, det vill säga personer som löper ökad risk att drabbas av allvarlig sjukdom eller komplikationer vid infektion. Vaccinationerna regleras av Folkhälsomyndighetens föreskrifter och ska rapporteras till det nationella vaccinationsregistret. För närvarande omfattar vaccinationsprogrammet för riskgrupper följande sjukdomar:

• Pneumokockinfektion: Vaccination rekommenderas till personer med vissa kroniska sjukdomar, till exempel hjärt- och lungsjukdom, diabetes eller nedsatt immunförsvar. Preparat som används är bland annat Prevenar 13, Vaxneuvance och Pneumovax 23.
• Tuberkulos (BCG): Från och med maj 2025 ingår BCG-vaccination i det nationella programmet för barn upp till 6 års ålder som har nära kontakt med personer från länder med hög tuberkulosförekomst.
• Influensa: Årlig vaccination rekommenderas till personer från 65 års ålder samt till individer i medicinska riskgrupper, oavsett ålder. Vaccinet är inaktiverat och ges inför influensasäsongen varje höst.
• Covid-19: Rekommenderas årligen till alla från 65 års ålder samt till personer från 18 års ålder med underliggande riskfaktorer. För personer från 80 års ålder rekommenderas två doser per år. Vaccinpreparat inkluderar Comirnaty och Spikevax.
• Hepatit B: Vaccin ges till personer med ökad risk för infektion, som intravenösa droganvändare, patienter med vissa njur- eller leversjukdomar, samt till personer i utsatta miljöer. Vaccinet är ett rekombinant proteinvaccin, till exempel Engerix-B.
• Hepatit A: Rekommenderas till personer med kronisk leversjukdom samt i samband med utbrott eller resor till länder med hög smittrisk. Ofta ges som kombinationsvaccin tillsammans med hepatit B.
• Mässling, påssjuka och röda hund (MPR): Ges till vuxna som inte haft sjukdomen eller tidigare blivit vaccinerade, särskilt vid arbete inom vården eller resor till länder med utbrott. Vaccinet är ett levande, försvagat virusvaccin (Priorix eller MMR VaxPro).
• Vattkoppor (varicella): Rekommenderas till ovaccinerade personer i riskgrupper, till exempel inför immunhämmande behandling eller organtransplantation. Vaccinet är levande, försvagat och ges som Varivax eller Varilrix.

Vaccintyper och preparat för riskgrupper

För personer i riskgrupper används pneumokockvaccin i form av Prevenar 13 eller Vaxneuvance (konjugerade) samt Pneumovax 23 (polysackaridvaccin). Tuberkulosvaccin (BCG SSI) är ett levande, försvagat bakterievaccin. Influensavaccin (Vaxigrip Tetra, Fluarix Tetra) är inaktiverade splitvirusvacciner som ges årligen. Covid-19-vaccin (Comirnaty, Spikevax) är mRNA-baserade. Hepatit B skyddas med rekombinanta proteinvacciner som Engerix-B och HBVAXPRO, medan hepatit A ges som inaktiverade vacciner (Havrix, Vaqta) eller i kombination med hepatit B i Twinrix. Även MPR och vattkoppor (Varivax, Varilrix) ges vid behov till ovaccinerade vuxna och till riskgrupper.

Vaccinationer för vuxna och äldre

Folkhälsomyndigheten rekommenderar att alla vuxna har ett grundskydd mot vissa sjukdomar:

• Difteri och stelkramp: Påfyllnadsdoser rekommenderas vart 20:e år.
• Polio: Grundvaccination rekommenderas för ovaccinerade vuxna, särskilt inför resor till områden där polio förekommer.
• Mässling, påssjuka och röda hund (MPR): Vuxna som inte är vaccinerade eller har haft sjukdomarna bör vaccinera sig.
• HPV: Vaccination rekommenderas till alla upp till 26 år.

För äldre personer rekommenderas följande vaccinationer:

• Influensa: Årlig vaccination rekommenderas till personer 65 år och äldre samt till personer 6 månader till 64 år i medicinska riskgrupper.
• Covid-19: Årlig vaccination rekommenderas till samtliga personer 65 år och äldre samt till personer 18–64 år med ökad risk för allvarlig covid-19. Personer som är 80 år och äldre rekommenderas två doser per år.
• Pneumokockinfektion: Vaccination rekommenderas för att förebygga allvarliga lunginflammationer.
• Bältros: Vaccination rekommenderas för att minska risken för bältros och dess komplikationer.
• RS-virus: Från 75 års ålder rekommenderas vaccination mot RS-virus.

Vaccintyper och preparat för vuxna och äldre

Vuxna och äldre rekommenderas påfyllnadsdoser av difteri, stelkramp, kikhosta och polio via kombinationsvaccin som Boostrix Polio och diTeki Booster. MPR (Priorix, MMR VaxPro) och HPV (Gardasil 9) ges vid behov. Influensa- och covidvaccin ges årligen med samma preparat som för riskgrupper. Skydd mot pneumokocker ges med Prevenar 13 och Pneumovax 23. Bältrosvaccinet Shingrix är ett rekombinant proteinvaccin som ges i två doser, och RS-virusvaccinet Arexvy ges som engångsdos till äldre.

Vad rekommenderas inför graviditet?

Inför en planerad graviditet är det viktigt att se över vaccinationsskyddet för att skydda både dig själv och det framtida barnet mot allvarliga infektionssjukdomar. Vissa vacciner bör tas innan graviditeten, medan andra rekommenderas under graviditeten.

Vaccinationer att överväga före graviditet

Vissa vacciner innehåller levande, försvagade virus och rekommenderas därför att tas innan graviditeten påbörjas. Efter dessa vaccinationer bör man vänta minst en månad innan man försöker bli gravid:

• Mässling, påssjuka och röda hund (MPR): Detta vaccin skyddar mot tre sjukdomar som kan leda till komplikationer under graviditeten, särskilt röda hund och mässling. Läs mer om antikroppstest för mässling, påssjuka och röda hund.
• Vattkoppor (varicella): Infektion under graviditeten kan leda till komplikationer för både mor och barn. Läs mer om antikroppstest för vattkoppor.
• Tuberkulos (BCG): Rekommenderas endast i särskilda fall och bör inte ges under graviditet.
• Gula febern: Endast aktuellt vid resor till områden där sjukdomen förekommer.

Om du är osäker på din vaccinationsstatus kan blodprov tas för att kontrollera immunitet mot dessa sjukdomar.

Övriga vaccinationer

Vid särskilda behov, som resor till områden med hög smittrisk, kan andra vaccinationer övervägas. Det är viktigt att rådgöra med en läkare eller barnmorska för att bedöma behovet och säkerheten för dessa vacciner under graviditeten.

Vaccintyper och preparat före graviditet

Inför graviditet rekommenderas vissa levande, försvagade vacciner som MPR (Priorix, MMR VaxPro), vattkoppor (Varivax, Varilrix) och i särskilda fall BCG (BCG SSI) eller gula febern (Stamaril).

Vad rekommenderas för gravida?

Under graviditet rekommenderas däremot inaktiverade vaccin. Gravida kvinnor rekommenderas vaccination mot influensa och covid-19 efter graviditetsvecka 12 samt mot kikhosta i kombination med difteri och stelkramp efter graviditetsvecka 16 för att skydda både sig själva och barnet.

Vaccintyper och preparat för gravida

Influensavaccinet, som ges från graviditetsvecka 12, är ett inaktiverat splitvirusvaccin och skyddar mot allvarlig influensasjukdom. Vanliga preparat är Vaxigrip Tetra och Fluarix Tetra. Även covid-19-vaccin kan ges från vecka 12 och utgörs av mRNA-vacciner, som Comirnaty (Pfizer/BioNTech) och Spikevax (Moderna), som instruerar kroppen att producera virusets spikeprotein och därigenom skapa ett skyddande immunsvar.

Från graviditetsvecka 16 rekommenderas även vaccination mot kikhosta, som ges som ett acellulärt vaccin i kombination med difteri och stelkramp, exempelvis Boostrix. Vaccinet syftar till att överföra antikroppar till fostret och skydda barnet under dess första levnadsmånader.

Resevaccinationer

Inför resor till vissa länder kan det vara aktuellt med ytterligare vaccinationer, som mot hepatit A och B, gula febern, tyfoidfeber, rabies och japansk encefalit. Folkhälsomyndigheten ger inte individuella resevaccinationsråd, så det är viktigt att kontakta en vaccinationsmottagning eller infektionsklinik i god tid före resan för personlig rådgivning.

Kan jag vaccinera mig igen om jag redan är vaccinerad?

Att vaccinera sig igen mot en sjukdom som man redan är vaccinerad mot är i regel inte farligt. Många vacciner kräver upprepade doser för att ge fullgott och långvarigt skydd, och påfyllnadsdoser är en viktig del av flera vaccinationsprogram, till exempel för stelkramp, difteri och kikhosta.

Om man av misstag får ytterligare en dos av ett vaccin som man redan är fullvaccinerad för, brukar detta inte orsaka någon skada. Det kan dock förekomma en något starkare lokal reaktion, som ömhet eller svullnad vid injektionsstället. Allvarliga biverkningar är mycket sällsynta.

Om du är osäker på om du behöver vaccinera dig eller behöver en till dos är det alltid bra att konsultera en vårdgivare. I vissa fall kan ett blodprov visa om du redan har tillräckligt med antikroppar.

Hur kan jag ta reda på vad jag är vaccinerad mot?

Du kan ta reda på vilka vaccinationer du har fått genom att:

• Kontrollera ditt vaccinationskort, BVC- eller skoljournal.
• Begära utdrag från Nationella vaccinationsregistret (gäller vaccinationer från 2013 och framåt).
• Kontakta din vårdcentral.
• Ta ett blodprov för att se om du har antikroppar.
• Jämföra med vad som ingick i vaccinationsprogrammet vid din födelsetid.

Vad kan jag förvänta mig att vara vaccinerad mot?

Baserat på tillgänglig information om Sveriges vaccinationsprogram genom åren kan du förvänta dig att ha blivit vaccinerad mot olika sjukdomar beroende på vilket decennium du är född.

1940-talet

Under 40-talet vaccinerades mot:

• Difteri: Massvaccinationer inleddes under 1940-talet, särskilt efter en epidemi 1942.
• Stelkramp: Vaccination började under andra världskriget.
• Tuberkulos (BCG): Allmän vaccination infördes 1940.

1950-talet

Under 50-talet vaccinerades mot:

• Difteri, stelkramp och kikhosta: Trippelvaccination (DTP) infördes 1953.
• Polio: Vaccination startade 1957.
• Tuberkulos: Allmän vaccination fortsatte.

1960-talet

Under 60-talet vaccinerades mot:

• Difteri, stelkramp, kikhosta och polio: Vaccinationer fortsatte enligt tidigare program.
• Tuberkulos: Allmän vaccination fortsatte.

1970-talet

Under 70-talet vaccinerades mot:

• Mässling: Vaccination infördes 1971, men täckningen var låg i början.
• Kikhosta: Vaccination avbröts 1979 på grund av minskad effekt.
• Tuberkulos: Allmän vaccination upphörde i mitten av 1970-talet.

1980-talet

Under 80-talet vaccinerades mot:

• MPR (mässling, påssjuka, röda hund): Kombinationsvaccin infördes 1982.
• Kikhosta: Ingen allmän vaccination under detta decennium.

1990-talet

Under 90-talet vaccinerades mot:

• Kikhosta: Vaccination återinfördes 1996 med acellulärt vaccin.
• Hib (Haemophilus influenzae typ b): Vaccination infördes 1993.

2000-talet

Under 00-talet vaccinerades mot:

• Pneumokocker: Vaccination infördes 2009.
• HPV: Vaccination för flickor infördes 2010.

2010-talet

Under 10-talet vaccinerades mot:

• HPV: Vaccination för pojkar infördes 2020.
• Rotavirus: Vaccination infördes 2019.

2020-talet

Under 20-talet vaccinerades mot:

• Covid-19: Vaccinationer startade 2021.
• RS-virus: Vaccination rekommenderas från 75 års ålder.
• Tuberkulos: Från maj 2025 ingår vaccination i det nationella programmet för riskgrupper.

Observera att vaccinationstäckningen och införandet av vacciner kunde variera regionalt och över tid. För att få exakt information om dina vaccinationer kan du kontakta din vårdcentral eller regionens vaccinationsregister.

Källor

1177.se – så fungerar vaccin

Folkhälsomyndigheten.se

Läkemedelsverket.se