Pepsinogen A

Pepsinogen A är ett förstadium till enzymet pepsin, som bildas i magsäckens körtelceller och aktiveras av saltsyra. Låga nivåer tyder ofta på atrofisk gastrit, en kronisk inflammation där slemhinnan förtunnas och körtelcellerna förloras, vilket i sin tur kan leda till minskad produktion av saltsyra och vitamin B12-brist. Förhöjda nivåer kan ses vid gastrinproducerande tumörer, Helicobacter pylori-infektion eller duodenalulcus (sår i tolvfingertarmen). Analysen används ofta tillsammans med analys av Gastrin och Pepsinogen 2 för att ge en helhetsbild av magsäckens hälsotillstånd.

Blodprovet Pepsinogen A kan ge viktig information om magsäckens hälsa. Låga värden tyder på atrofisk gastrit, nedsatt syraproduktion och risk för B12-brist. Höga värden kan förekomma vid H. pylori-infektion, ulcussjukdom eller gastrinproducerande tumörer. Tillsammans med analyser av Gastrin är Pepsinogen A ett värdefullt verktyg för att icke-invasivt bedöma magsäckens funktion, identifiera tidiga slemhinneförändringar och vägleda vidare utredning.

Vad är Pepsinogen A?

Pepsinogen A, även kallat Pepsinogen I, är ett inaktivt förstadium till enzymet pepsin, som behövs för att bryta ner proteiner i maten. Det produceras i de så kallade huvudcellerna och mukösa halscellerna i magsäckens övre del (corpus och fundus). När Pepsinogen A kommer i kontakt med saltsyran (HCl) i magsaften, aktiveras det till pepsin – ett av matsmältningssystemets viktigaste enzymer.

Produktionen av pepsinogen är beroende av en frisk och fungerande magslemhinna. Därför fungerar halten av Pepsinogen A i blodet som en indirekt markör för magsäckens struktur och funktion.

Låga nivåer tyder på att de körtelceller som normalt producerar pepsinogen är skadade eller försvunna, medan förhöjda nivåer kan tyda på ökad aktivitet eller irritation i slemhinnan.

Sambandet mellan Pepsinogen, Gastrin och Saltsyra

Magsäckens funktion bygger på ett samspel mellan tre huvudkomponenter:

• Pepsinogen, som omvandlas till enzymet pepsin.
• Gastrin, som stimulerar parietalcellerna att producera saltsyra.
• Saltsyran, som både aktiverar pepsinogen och skapar den sura miljö som krävs för matsmältningen.

När syranivån i magsäcken sjunker, stiger gastrin för att stimulera mer syra. Men om körtelcellerna är skadade, uteblir responsen och Pepsinogen A sjunker samtidigt. Vid kraftig syrasekretion (t.ex. vid gastrinom eller ulcus) kan däremot både Gastrin och Pepsinogen ligga högt.

Tillsammans speglar Pepsinogen A och Gastrin alltså magsäckens slemhinnestatus, syraproduktion och funktionella balans.

Varför är Pepsinogen A viktigt?

Pepsinogen A är en viktig del i förståelsen av hur magsäcken fungerar, eftersom det ger information om både slemhinnans hälsa och syraproduktionen.

I en frisk magsäck producerar körtelcellerna pepsinogen och parietalcellerna saltsyra i balans. När syranivån sjunker, till exempel vid atrofisk gastrit, försöker kroppen kompensera detta genom att öka frisättningen av hormonet Gastrin. Gastrin stimulerar parietalcellerna att producera mer syra, men om cellerna redan är förlorade eller skadade, uteblir effekten. Resultatet blir lågt Pepsinogen A och högt Gastrin, ett typiskt fynd vid atrofisk gastrit.

Förhöjda nivåer av Pepsinogen A kan däremot visa att körtelcellerna är överaktiva, vilket ses vid duodenalulcus, Helicobacter pylori-infektion eller vid tumörsjukdomar som gastrinom.

Pepsinogen A har därför blivit en viktig icke-invasiv markör för att bedöma magsäckens tillstånd, särskilt hos personer där man vill undvika eller komplettera gastroskopi.

Varför tas blodprov för analys av Pepsinogen A?

Analys av Pepsinogen A görs för att:

• Bedöma magsäckens funktion och syraproduktion.
• Upptäcka atrofisk gastrit, ett tillstånd som kan leda till B12-brist och ökad risk för magcancer.
• Utreda långvariga magbesvär, särskilt hos personer med diffusa symtom där man misstänker störd magsyraproduktion.
• Utreda B12- eller folatbrist, när orsaken inte är uppenbar.
• Kartlägga orsaken till ulcussjukdom eller upprepade magsår.
• Utvärdera risk för magcancer hos patienter med kronisk gastrit.

Eftersom det rör sig om ett enkelt blodprov erbjuder Pepsinogen A-analys ett icke-invasivt alternativ till gastroskopi vid en första utredning av magsäckens funktion.

Blodprov för pepsinogen beställs som ett enskilt Pepsinogen A test.

Vad är referensvärdet för Pepsinogen A?

Enligt Karolinska ligger normalt referensintervall för Pepsinogen A mellan 30 och 130 mikrog/L i plasma.

Unilabs referensvärde är större än 30 µg/L.

Mikrog/L är detsamma som µg/L och betyder en miljondel av ett gram.

Värden under intervallet indikerar ofta förlust av körtelceller och nedsatt syraproduktion, medan värden över intervallet kan tyda på inflammatorisk aktivitet eller överproduktion av pepsinogen.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av Pepsinogen A innebär att magsäckens körtelceller producerar ovanligt mycket pepsinogen, ofta som svar på irritation eller ökad syrabildning. Det kan ses vid:

• Helicobacter pylori-infektion där bakterien stimulerar magsäckens slemhinna och ökar både gastrin- och pepsinogenproduktion.
• Duodenalulcus (tolvfingertarmsår). Hos cirka 30–50% av patienterna ses förhöjda nivåer.
• Gastrinproducerande tumörer (gastrinom). Här ligger både gastrin och pepsinogen ofta kraftigt förhöjda på grund av den överdrivna syrasekretionen.
• Icke-atrofisk gastrit där där slemhinnan är inflammerad, men fortfarande aktiv.
• Tillfälliga förhöjningar kan även ses vid akuta magbesvär eller efter användning av läkemedel som påverkar syrasekretionen.

Förhöjt Pepsinogen A i kombination med lågt Gastrin tyder ofta på ökad syrasekretion, medan högt Pepsinogen A tillsammans med högt Gastrin kan tala för gastrinom eller kraftig slemhinneirritation.

Vid lågt värde

Låga nivåer av Pepsinogen A ses framför allt vid atrofisk gastrit, en kronisk inflammation där magsäckens körtelceller först försvagas och sedan förloras. Detta leder till:

• Minskad produktion av saltsyra (hypoklorhydri eller aklorhydri).
• Minskad utsöndring av intrinsic factor, vilket försämrar upptaget av vitamin B12.
• Ökad produktion av Gastrin som kompensatorisk reaktion.
• Risk för vitamin B12-brist och perniciös anemi.

Låga nivåer kan också uppstå vid långvarig behandling med protonpumpshämmare (PPI), som hämmar saltsyraproduktionen och därmed påverkar pepsinogennivåerna.

Kombinationen av lågt Pepsinogen A och högt Gastrin är den mest typiska laboratorieprofilen för atrofisk gastrit i magsäckens corpus och fundus.

Klinisk betydelse och uppföljning

Avvikelser i Pepsinogen A bör alltid tolkas tillsammans med andra kliniska fynd och analyser. Läkaren kan rekommendera:

• Gastrin-analys, för att bedöma syrabalansen.
• Helicobacter pylori-test, eftersom infektionen ofta påverkar pepsinogennivåerna.
• Gastroskopi, om misstanke finns om slemhinneskador eller cancerförändringar.
• Vid atrofisk gastrit kan regelbunden uppföljning vara motiverad, särskilt hos personer med B12-brist eller ökad risk för magcancer.