Aldosteron

Aldosteron är ett hormon som produceras i binjurarna och spelar en viktig roll i kroppens reglering av vätskebalans, blodtryck och elektrolytbalans. Det verkar genom att öka återupptaget av natrium och vatten i njurarna samtidigt som det stimulerar utsöndringen av kalium. Analys av aldosteron används för att bedöma hormonella rubbningar som påverkar blodtrycket, till exempel primär aldosteronism (Conn’s syndrom), och vid utredning av elektrolytrubbningar.

Aldosteron är en del av kroppens renin-angiotensin-aldosteron-system (RAAS), som aktiveras vid lågt blodtryck eller låg blodvolym. Genom sin effekt på njurarna bidrar aldosteron till att återställa blodtrycket och upprätthålla en stabil cirkulation.

Vad är aldosteron?

Aldosteron är ett livsviktigt hormon som spelar en central roll i kroppens reglering av blodtryck, vätskebalans och elektrolyter, särskilt natrium och kalium. Det tillhör gruppen mineralkortikoider, en underkategori av kortikosteroider, och produceras i binjurebarkens yttersta lager, det så kallade zona glomerulosa.

Bildning och frisättning

Produktionen av aldosteron sker i binjurarna, två små hormonproducerande körtlar som sitter ovanför njurarna. Frisättningen regleras främst genom det så kallade renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS). När kroppen uppfattar ett blodtrycksfall, minskad blodvolym eller låg natriumkoncentration, reagerar njurarna genom att frisätta enzymet renin. Detta sätter igång en kaskad av hormonella signaler där angiotensin II till slut stimulerar binjurarna att frisätta aldosteron.

Även ökade kaliumnivåer i blodet kan direkt stimulera aldosteronfrisättningen, vilket gör att hormonet fungerar som en finjusterare av kroppens elektrolytbalans.

Verkan i njurarna

Aldosteron verkar främst i distala tubuli och samlingsrören i njurarnas nefron, där det ökar återupptaget av natrium och vatten till blodbanan samt ökar utsöndringen av kalium i urinen. Detta leder till:

• Ökad blodvolym.
• Höjt blodtryck.
• Minskade kaliumnivåer i blodet.

Denna verkan sker genom att aldosteron stimulerar produktionen av särskilda natriumkanaler och natrium-kalium-pumpar i njurepitelcellerna.

Roll i vätske- och saltbalans

Genom sin effekt på njurarna bidrar aldosteron till att reglera:

• Natriumbalansen genom återupptag av natrium som hindrar saltförlust via urinen.
• Vattenbalansen genom natriumretention då vatten dras med osmotiskt, vilket ökar blodvolymen.
• Kaliumbalansen då aldosteron ökar kaliumutskiljning vilket förhindrar hyperkalemi.
• Syra-basbalans då aldosteron har viss effekt på utsöndring av vätejoner.

Vad händer vid förhöjda nivåer?

Om kroppen producerar för mycket aldosteron, ett tillstånd som kallas hyperaldosteronism, kan det leda till:

• Hypertoni (högt blodtryck) på grund av ökad natrium- och vattenretention.
• Hypokalemi (lågt kalium) vilket kan ge muskeltrötthet, arytmier och kramper.
• Metabol alkalos till följd av ökad vätejonutsöndring.

Det vanligaste tillståndet är primär aldosteronism, som orsakas av en överproduktion från binjurarna själva (till exempel adenom eller hyperplasi). Sekundär aldosteronism kan uppstå vid tillstånd som aktiverar RAAS, till exempel vid hjärtsvikt eller njurartärstenos.

Vad händer vid låga nivåer?

Vid hypoaldosteronism, det vill säga brist på aldosteron, kan kroppen inte behålla tillräckligt med natrium eller göra sig av med överskott av kalium. Detta kan leda till:

• Hypotoni (lågt blodtryck) på grund av förlust av natrium och vatten.
• Hyperkalemi (högt kalium) vilket kan påverka hjärtats funktion.
• Trötthet, yrsel och saltbegär som är typiska symtom vid elektrolytbrist.

Orsaker kan vara Addisons sjukdom, genetiska defekter, läkemedel (som ACE-hämmare, NSAID eller kaliumsparande diuretika) eller binjurebarksvikt.

Varför är aldosteron viktigt?

Aldosteron är avgörande för att reglera blodvolym, blodtryck och elektrolytbalans. Genom att stimulera njurarna att återabsorbera natrium och utsöndra kalium påverkar hormonet vätskebalansen i kroppen. Det spelar därmed en nyckelroll vid upprätthållandet av normalt blodtryck.

Störningar i aldosteronproduktionen kan orsaka symtom som högt blodtryck, muskelkramper, svaghet och trötthet. Primär aldosteronism, där kroppen producerar för mycket aldosteron, är en vanlig orsak till sekundär hypertoni. Brist på aldosteron förekommer vid Addisons sjukdom och andra tillstånd som påverkar binjurebarken.

Varför tas blodprov för analys av aldosteron?

Blodprov för aldosteron tas för att utreda misstänkta hormonella orsaker till högt blodtryck, särskilt vid resistent hypertoni eller lågt kalium i blodet. Provet används även vid utredning av binjurebarkens funktion och vid utvärdering av misstänkt primär aldosteronism.

Vid analys av aldosteron mäts ofta även halten av renin, eftersom förhållandet mellan aldosteron och renin (aldosteron/renin-kvot) ger viktig information om hormonbalansen. Detta är särskilt användbart vid diagnostik av tillstånd där kroppen producerar för mycket eller för lite aldosteron.

Blodproven som används kallas P-Aldosteron, där ”P” står för plasma och P-Renin. Analysen av dessa två hormoner och deras kvot (aldosteron/renin-kvot) används för att upptäcka rubbningar i RAAS-systemet.

Aldosteronprover kräver att sköterskan anger om du varit i liggande eller stående position innan provtagningen, då detta påverkar nivåerna av hormonen. Eventuellt behövs även paus av vissa blodtrycksmediciner, vilket styrs av behandlande läkare.

Blodprov för aldosteron och renin (inkl. kvot och kalium) beställs som ett Aldosteron & Renin test.

Vad innebär Aldosteron/renin-kvoten (ARR-kvot)?

Aldosteron/renin-kvoten (ARR-kvot) är ett laboratorievärde som används för att utvärdera balansen mellan dessa viktiga hormoner i kroppens blodtrycks- och vätskereglering. Kvoten beräknas genom att man dividerar koncentrationen av aldosteron med koncentrationen av renin i blodet. Den används framför allt vid utredning av primär aldosteronism, en sjukdom där kroppen producerar för mycket aldosteron oberoende av reninaktiviteten.

Vid normal hormonell reglering stiger både renin och aldosteron samtidigt när blodtrycket sjunker eller natriumnivån är låg. Vid primär aldosteronism är reninnivån däremot låg medan aldosteronnivån är hög, vilket ger en förhöjd ARR-kvot. Detta mönster tyder på att aldosteronproduktionen sker oberoende av kroppens vanliga signaler och reglering, vilket i sin tur kan bidra till högt blodtryck och lågt kalium.

ARR-kvoten används som screeningtest i tidig utredning och kan hjälpa läkaren att avgöra om vidare tester, som saltbelastning, CT av binjurarna eller binjurevenskateterisering, behövs.

Varför analyseras kalium samtidigt?

Kalium är en viktig elektrolyt som påverkas direkt av aldosteronets verkan i njurarna. Eftersom aldosteron stimulerar utsöndringen av kalium via urinen, leder förhöjda nivåer av hormonet ofta till hypokalemi, det vill säga lågt kalium i blodet. Vid utredning av aldosteron/renin-kvoten analyseras därför kalium samtidigt, eftersom:

• Lågt kalium stärker misstanken om primär aldosteronism.
• Lågt kalium kan påverka resultatet av ARR-kvoten, särskilt om det inte korrigeras före provtagningen.

En del patienter med primär aldosteronism har normalt kalium i vila, men ett mätt värde kan ändå ge viktig information om sjukdomens svårighetsgrad och behov av behandling.

Vad är referensintervallet för aldosteron?

Referensintervallen för aldosteron och renin kan variera beroende på vilken kroppsställning patienten har haft inför blodprovstagningen. Det är därför viktigt att ta hänsyn till om individen har legat ner eller stått upp 30 minuter före provet, då hormonvärdena påverkas av blodvolym och postural reglering.

Enligt Unilabs bör aldosteronnivån ligga under 655 pmol/L vid provtagning i liggande position. Om provet tas efter att individen har stått upp, anses ett värde mellan 61 och 978 pmol/L ligga inom normalintervallet.

För renin ligger det förväntade intervallet vid liggande kroppsställning mellan 2,8 och 40 mIE/L, medan nivåerna i stående position normalt återfinns mellan 4,4 och 46 mIE/L enligt Unilabs.

Aldosteron/renin-kvoten beräknas genom att dividera koncentrationen av aldosteron (i pmol/L) med koncentrationen av renin (i mIE/L). En kvot på:

• Under 30 pmol/mIE betraktas som normal.
• Mellan 30 och 60 pmol/mIE anses vara ett gränsområde där ytterligare utredning kan övervägas.
• Över 60 pmol/mIE betraktas som förhöjt och kan tala för primär aldosteronism.

I samband med denna analys kontrolleras också kalium, eftersom dess nivå påverkas direkt av aldosteronets verkan. Ett normalt kaliumvärde i blodet ligger vanligtvis mellan 3,5 och 4,4 mmol/L.

pmol/L står för pikomol per liter, mIE/L för milliinternationella enheter per liter och mmol/L för millimol per liter.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av aldosteron kan indikera primär aldosteronism, vilket innebär att kroppen producerar för mycket aldosteron oberoende av renin. Detta kan bero på binjurebarktumörer (adenom) eller bilateral binjurehyperplasi. Det leder ofta till högt blodtryck och låga kaliumnivåer.

Även sekundära orsaker som hjärtsvikt, levercirros eller njurartärstenos kan orsaka höga aldosteronnivåer, men då är också reninnivån förhöjd.

Vid lågt värde

Låga nivåer av aldosteron kan bero på Addisons sjukdom, en autoimmun sjukdom som angriper binjurebarken, eller på långvarig behandling med vissa läkemedel som påverkar RAAS-systemet (t.ex. ACE-hämmare, spironolakton). Symtom kan inkludera lågt blodtryck, trötthet, yrsel och saltbegär.

Låga aldosteronnivåer kan också vara ett tecken på sekundär binjurebarksvikt eller hypopituitarism. Utredning av underliggande orsak görs beroende på klinisk bild.