HIV test – humant immunbristvirus

Blodprovet för HIV analyserar förekomst av antigener och antikroppar mot HIV-1 och HIV-2, de virus som orsakar humant immunbristvirus (HIV-infektion). Testet används för att upptäcka en pågående HIV-infektion, även i ett tidigt skede innan antikroppar hunnit utvecklas. Ett positivt resultat innebär att HIV-antigen eller antikroppar har påvisats i blodet, vilket tyder på att personen är infekterad. Vid positiv screening görs alltid kompletterande tester för att bekräfta resultatet. Testet är avsett för förebyggande provtagning och screening, till exempel inför IVF. Följande ingår i provet:

  • Screeningtestet (HIV Ag/Ab Combo), som är ett kombinationstest avsett för att påvisa HIV-antikroppar (HIV-1-och HIV-2-antikroppar) och antigenet (HIV1-p24). Testet har förmåga att detektera HIV-1 (grupp M och grupp O) samt HIV-2. Vid ett positivt screeningtest för HIV görs alltid en verifiering med kompletterande konfirmationstest.
  • Blodprovstagning på Unilabs drop-in (tidsbokning på ett fåtal orter).
  • Ett läkarkommenterat provsvar online i ”Min Journal” som du loggar in med via Bank-ID och kommer åt via mobil, surfplatta och dator (du behöver inte skapa ett konto).
  • Analys som konstaterar negativt eller positivt resultat.
  • Ett telefonsamtal från ansvarig läkare vid positivt resultat.
  • Du kan ta blodprovet direkt efter beställning.

Om du misstänker att du har utsatts för HIV-smitta ska du inte ta detta test via Medisera, utan kontakta vården direkt. Vid nylig exponering (inom 72 timmar) kan postexpositionsprofylax (PEP) ges, och du bör då snarast vända dig till akutmottagning eller en infektionskliniks jourmottagning.

Testet hos Medisera är avsett för förebyggande provtagning, till exempel för din egen trygghet eller screening inför IVF, eller för att kontrollera eventuell tidigare exponering där 6 (HIV-1) eller 12 (HIV-2) veckor har passerat sedan det misstänkta smittotillfället. Rekommenderad uppföljning efter misstänkt HIV-exponering vid negativt testresultat är sex veckor vid misstänkt HIV-1 och tolv veckor vid misstänkt HIV-2.

Gravida eller personer som planerar graviditet bör testas tidigt, eftersom rätt behandling effektivt förhindrar överföring till barnet.

Efter avslutad PEP/PrEP-behandling eller vid konstaterad HIV-infektion ska provtagning ske via behandlande läkare, inte genom Medisera.

Vad är HIV?

HIV (Humant Immunbristvirus) är ett virus som angriper kroppens immunsystem, särskilt de vita blodkroppar som kallas CD4-celler. En obehandlad HIV-infektion kan gradvis försvaga immunförsvaret och leda till att kroppen får svårare att bekämpa infektioner och vissa typer av cancer. Utan behandling kan HIV utvecklas till aids (acquired immunodeficiency syndrome), ett tillstånd där immunförsvaret är kraftigt nedsatt.

HIV smittar främst genom oskyddade sexuella kontakter, delning av injektionsnålar samt från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning. Det finns idag effektiv behandling som bromsar viruset och gör att personer med HIV kan leva ett långt och friskt liv.

Vad är HIV 1 och HIV 2?

HIV-1 och HIV-2 är olika varianter av det humana immunbristviruset. Båda kan orsaka HIV-infektion och utan behandling leda till aids, men de skiljer sig åt i spridning, smittsamhet och hur snabbt sjukdomen utvecklas.

HIV 1

HIV-1 är den vanligaste formen globalt och även den variant som dominerar i Sverige. Den har hög smittsamhet och sprids lätt genom oskyddade sexuella kontakter, blodtransfusioner, delning av sprutor samt från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning. HIV-1 bryter oftast ner immunförsvaret snabbare än HIV-2 och är därför oftare kopplad till utveckling av aids om den inte behandlas.

Grupp M och grupp O

HIV-1 grupp M och grupp O är två olika genetiska varianter (eller grupper) inom HIV-1. De skiljer sig åt i spridning, genetisk sammansättning och ibland hur lätta de är att upptäcka med olika testmetoder.

HIV-1 grupp M står för ”Major” och är den absolut vanligaste formen av HIV globalt. Den ligger bakom över 90% av alla hivinfektioner i världen. Inom grupp M finns flera undertyper som kallas subtyper eller klader, till exempel A, B, C, D osv. Subtyp B är vanligast i Europa och Nordamerika, medan subtyp C är dominerande i södra Afrika och Indien.

HIV-1 grupp O står för ”Outlier” (avvikande) och är mycket ovanlig. Den förekommer främst i vissa delar av Väst- och Centralafrika. Eftersom grupp O är mer genetiskt avvikande från grupp M kan äldre eller enklare tester ha svårare att upptäcka den. Moderna kombinationstester (som Ag/Ab Combo) är dock utformade för att även fånga upp infektioner med grupp O.

HIV 2

HIV-2 förekommer främst i vissa delar av Västafrika och är betydligt ovanligare i resten av världen. Denna variant har generellt lägre smittsamhet och utvecklas långsammare, vilket innebär att personer med HIV-2 ofta kan leva symtomfria under längre tid. Trots detta kan HIV-2 i vissa fall också leda till aids om behandling inte sätts in.

Varför utförs analysen?

Analys av HIV används för att upptäcka en infektion så tidigt som möjligt. En tidig diagnos gör det möjligt att snabbt påbörja behandling, vilket minskar virusnivån i kroppen, skyddar immunförsvaret och minimerar risken för att smitta förs vidare. HIV-testet är också viktigt inför blodgivning, graviditet, vissa medicinska behandlingar och i samband med utredning av symtom som kan tyda på nedsatt immunfunktion.

Hur utförs och verifieras analysen?

Stegen vid HIV analys och verifiering är:

  • HIV screeningtest. Denna initiala screening utförs med CMIA (Chemiluminescent Microparticle Immunoassay), en känslig metod som påvisar både HIV-1/HIV-2-antikroppar och HIV-1-antigen (p24).
  • Vid positivt eller oklart screeningresultat görs konfirmerande analyser med:
    • HIV-1/2-antikroppar konfirmationstest (immunokromatografisk metod) för att verifiera antikroppssvar.
    • Vid negativt utfall på HIV1/2-antikroppar konfirmationstest verifieras resultatet vidare med HIV-1 RNA med kvalitativ TMA (transkriptionsmedierad amplifiering), för att påvisa virusets arvsmassa.
    • Vid behov kommer provet verifieras vidare även för HIV-2-RNA (externt labb).

Vid misstanke om HIV-1 och HIV-2 exponering

Om screeningtestet är negativt, men det finns misstanke om möjlig HIV-exponering, rekommenderas att följa särskilda rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och Referensgruppen för antiviral terapi (RAV):

  • Vid misstänkt HIV-1-exponering eller efter avslutad förebyggande behandling med PEP eller PrEP rekommenderas ett uppföljande test efter sex veckor för att kunna utesluta infektion.
  • Vid misstanke om exponering för HIV-2 bör testet upprepas efter tolv veckor för att utesluta infektion, eftersom HIV-2 kan ge en långsammare antikroppsutveckling.

Läs mer om HIV på Folkhälsomyndigheten.se.

Följande ingår

Analysgrupp Analys
Antigen/antikroppar

HIV – Ag/Ab, screeningtest

HIV 1/2 – konfirmationstest

HIV-1 – RNA, viruspåvisning

Vid ett positivt screeningtest för HIV görs en verifiering med kompletterande tester.

Frågor och svar

Om HIV

Vad är skillnaden mellan HIV-1 och HIV-2?

HIV-1 är den vanligaste och mest smittsamma formen av viruset globalt och i Sverige. HIV-2 är ovanligare, sprids långsammare och är vanligast i Västafrika. Båda kan leda till aids om de inte behandlas.

Hur smittar HIV?

HIV överförs via blod, sperma, slidsekret och bröstmjölk. Vanliga smittvägar är oskyddat sex, delning av injektionsnålar samt överföring från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning. HIV smittar inte genom vardaglig kontakt, som kramar, handslag, delade toaletter eller via luft.

Vad är inkubationstiden för HIV?

HIV ger i många fall influensaliknande symtom 2 till 4 veckor efter smittotillfället, men det är också vanligt att inte få några symtom alls i det tidiga skedet. Detta tidsspann kallas inkubationstid, alltså tiden från smitta tills dess att symtom uppträder.

När blir antikroppar och antigener detekterbara i blodprov?

Kombotester kan påvisa HIV så tidigt som 2 till 3 veckor efter smitta, eftersom de både detekterar antikroppar och virusets p24-antigen, som uppträder tidigt i infektionen, ofta innan antikropparna har hunnit utvecklas, vilket gör kombotestet mer känsligt i den akuta fasen.

Vilka symtom kan HIV ge?

Inom 2–4 veckor efter smittotillfället får vissa influensaliknande symtom som feber, halsont, hudutslag, huvudvärk, svullna lymfkörtlar och trötthet. Dessa varar ofta 1–2 veckor och misstas lätt för en vanlig infektion. Därefter följer ofta en längre symtomfri fas som kan pågå i flera år, trots att viruset fortfarande finns i kroppen.

Om HIV inte upptäcks och behandlas kan infektionen gradvis försvaga immunförsvaret och leda till långvarig trötthet, viktminskning, nattliga svettningar, feber, diarré, svampinfektioner eller återkommande infektioner.

Finns vaccin mot HIV?

Nej, det finns ännu inget godkänt vaccin mot HIV. Virusets snabba mutationer och förmåga att gömma sig i kroppens celler gör utvecklingen svår. Forskning pågår, bland annat med mRNA-teknik.

Vilka ingår i risk- och högriskgrupper?

Riskgrupper inkluderar personer från områden med hög HIV-förekomst, män som har sex med män, personer som injicerar droger, gravida kvinnor och individer med oskyddade sexuella kontakter med riskpartner. Högriskgrupper omfattar dessutom personer med obehandlad HIV, sexarbetare, samt personer med många partners utan skydd.

Vilka komplikationer kan HIV leda till?

Utan behandling kan HIV orsaka allvarliga komplikationer som opportunistiska infektioner (t.ex. PCP, tuberkulos), svampinfektioner, neurologiska symtom, hjärt-kärlsjukdomar och vissa cancerformer. Med behandling (ART) kan dessa komplikationer i stor utsträckning förebyggas.

Vad är skillnaden mellan HIV och AIDS?

HIV är virusinfektionen, medan AIDS (acquired immunodeficiency syndrome) är det sena stadiet av obehandlad HIV, då immunförsvaret är så försvagat att kroppen inte längre klarar infektioner eller vissa cancersjukdomar.

Hiv angriper kroppens immunförsvar, särskilt CD4+ T-celler, vilket gör individen mer mottaglig för olika infektioner och sjukdomar. Utan effektiv behandling kan hiv leda till en rad allvarliga komplikationer, inklusive opportunistiska infektioner som lunginflammation (PCP), tuberkulos, candidainfektioner och hjärnhinneinflammation orsakad av svamp.

Om provet

Vad står HIV Ag/Ab Combo för?

Förkortningen Ag/Ab står för:

  • Ag = Antigen
  • Ab = Antibody (antikropp)

Alltså betyder HIV Ag/Ab att testet mäter både antigen och antikroppar mot HIV. Ag syftar på p24-antigenet, ett protein från HIV som kan påvisas tidigt efter smitta (innan antikroppar hunnit bildas). Ab syftar på antikroppar mot HIV-1 och HIV-2, som bildas lite senare i infektionen.

Combo innebär att det är ett kombinationstest.

Är detta ett så kallat fjärde generationens test?

Ja. Ett fjärde generationens HIV-test är ett kombinerat laboratorietest som mäter både HIV-antigen (Ag) och antikroppar (Ab) mot HIV-1 och HIV-2 i blodet.

Vad innebär HIV-1 p24?

HIV-1 p24 är ett viralt antigen som utgör en del av virusets kapsid. Det förekommer tidigt i blodet vid infektion och är därför en viktig markör för tidig upptäckt.

Vilka typer av HIV upptäcker testet?

Analysen identifierar både HIV-1 (grupp M och O) och HIV-2. HIV-1 är den vanligaste formen globalt och i Sverige, medan HIV-2 är vanligast i Västafrika och ger en långsammare sjukdomsutveckling.

Varför kombineras antigen- och antikroppstestning?

Antigenet p24 kan upptäckas tidigare efter smitta, medan antikroppar bildas något senare. Kombinationen ökar möjligheten att upptäcka infektionen i ett mycket tidigt skede.

När kan HIV upptäckas efter smitta?

De flesta kombotester kan påvisa infektion redan 2–3 veckor efter exponering. Vid misstänkt HIV-1-exponering eller efter avslutad PEP/PrEP-behandling rekommenderas uppföljande test efter 6 veckor. Vid misstänkt HIV-2-exponering rekommenderas nytt test efter 12 veckor.

Vad gäller för immunsupprimerade personer?

Hos immunsupprimerade personer (till exempel vid avancerad cancersjukdom, immundämpande behandling eller annan svår infektion) kan antikroppssvaret vara svagt eller utebli helt, vilket gör att antikroppsbaserade delar av HIV Ag/Ab-testet kan ge falskt negativa resultat.

Antigendelen (p24) påverkas i mindre grad av immunsuppression, men eftersom p24-antigenet bara är detekterbart under en begränsad tid i infektionens tidiga fas, kan även den markören missas om testet tas senare i förloppet.

Vid misstänkt HIV-infektion, trots negativt eller oklart resultat, kan mer känsliga metoder som PCR eller RNA-test behöva användas för att direkt påvisa virusets arvsmassa.

Vad gäller inför och under graviditet?

Inför graviditet är det viktigt att kvinnor testar sig för HIV, särskilt om de tillhör en riskgrupp eller har haft oskyddat sex med en partner vars HIV-status är okänd. Om HIV upptäcks i detta skede kan behandling inledas i tid, vilket minskar risken för att viruset överförs till barnet. En välinställd hiv-behandling (antiretroviral terapi, ART) kan sänka virusnivåerna i blodet till omätbara nivåer, vilket i praktiken minimerar risken för överföring.

Alla gravida i Sverige erbjuds HIV-test inom mödrahälsovården. Om HIV upptäcks tidigt kan behandling inledas direkt, vilket minimerar risken för överföring till barnet. Vid effektiv behandling och omätbara virusnivåer kan vaginal förlossning ofta ske säkert, men amning avråds eftersom HIV kan överföras via bröstmjölk.

Förekommer korsreaktioner vid testning?

Korsreaktioner vid HIV-testning är möjliga, men ovanliga. De kan i sällsynta fall uppstå om kroppen har antikroppar från andra tillstånd som autoimmuna sjukdomar, vissa virusinfektioner eller graviditet. Det kan då leda till ett falskt positivt testresultat.

Moderna HIV-tester, särskilt de så kallade kombotesterna, har dock mycket hög tillförlitlighet. Om ett test visar positivt, görs alltid kompletterande och mer specifika tester för att bekräfta resultatet. En HIV-diagnos baseras därför aldrig på ett enskilt test, utan först efter att flera tester bekräftar samma fynd.

Hur ställs diagnosen?

Diagnosen ställs genom blodprov som påvisar antikroppar mot HIV, p24-antigen eller virusets arvsmassa (RNA). Diagnosen ställs inte på ett enda test. Ett positivt screeningtest följs alltid av konfirmerande analyser:

  • HIV-1/2-antikroppskonfirmationstest.
  • HIV RNA-test vid oklart resultat.

Om screeningtestet och konfirmationstestet eller screeningtestet och RNA testet är positiva, och bedömningen bekräftas medicinskt, kan man fastställa diagnosen.

Vid positivt provsvar hjälper Medisera till att etablera kontakt med en specialistklinik inom infektionssjukdomar.

Är HIV en anmälnings- och spårningspliktig sjukdom?

Ja. Laboratoriet och behandlande läkare är skyldiga att anmäla bekräftade fall till smittskyddsläkare och Folkhälsomyndigheten. Smittspårning sker i samråd med patienten och under sekretess.

Är Medisera anmälningspliktig och spårningspliktig?

Ja, Medisera har anmälningsplikt vid positivt resultat och kommer att säkerställa att smittspårning genomförs.

Om provtagningen

Hur tas provet?

Blod tas via ett stick i armvecket. Provet skickas därefter till laboratoriet för analys med ett kombinerat antigen-/antikroppstest.

Behöver jag vara fastande?

Nej, du kan äta och dricka som vanligt.

Gör det ont att ta provet?

Provet känns som ett snabbt stick och upplevs oftast som obehagligt snarare än smärtsamt.

Om resultatet

Vad betyder ett negativt resultat?

Ett negativt svar innebär att testet inte påvisat HIV-relaterade antikroppar eller p24-antigen. Om provet tagits minst sex veckor (HIV-1) eller 12 veckor (HIV-2) efter misstänkt smitta kan HIV med stor säkerhet uteslutas.

Vad gör man vid ett negativt resultat om man misstänker HIV exponering?

Vid ett negativt resultat efter misstänkt HIV exponering krävs ibland uppföljande provtagning för att säkert kunna utesluta infektion. Enligt rekommendationer från Folkhälsomyndigheten och Referensgruppen för antiviral terapi (RAV) gäller följande:

  • Om det finns misstanke om exponering för HIV-1, eller om testet tas efter avslutad PEP- eller PrEP-behandling, rekommenderas ett uppföljande test efter sex veckor. Detta är den tid det vanligtvis tar innan HIV kan upptäckas med tillförlitlig laboratoriemetod.
  • Vid misstanke om HIV-2-exponering, som kan ge en långsammare antikroppsutveckling, bör provtagningen upprepas efter tolv veckor för att helt kunna utesluta infektion.

Uppföljningstiderna är viktiga för att säkerställa att HIV inte föreligger trots ett initialt negativt resultat, särskilt i de fall där testet gjorts kort tid efter möjlig smitta.

Vad innebär ett positivt resultat?

Ett positivt screeningtest betyder att HIV-relaterade markörer har påvisats i blodet, det vill säga antikroppar mot HIV och/eller virusets p24-antigen.

Resultatet behöver alltid bekräftas med ytterligare tester, som antikroppskonfirmation och vid behov HIV RNA-analys.

Hur tillförlitligt är testet?

Moderna kombotester är mycket tillförlitliga. Falskt positiva eller falskt negativa svar är sällsynta. Alla positiva resultat verifieras därför med ytterligare analyser innan slutgiltigt svar lämnas.

Vad händer om jag har HIV?

Vid positivt provsvar hjälper Medisera dig att etablera kontakt med en specialistklinik inom infektionssjukdomar för vidare utredning och behandling. Behandlingen (antiretroviral terapi, ART) sänker virusnivån till omätbara nivåer, vilket gör att HIV inte längre överförs sexuellt och att du kan leva ett långt och friskt liv.

Hur allvarligt är HIV och AIDS idag?

Tack vare effektiv behandling är HIV inte längre ett dödligt tillstånd. Med tidig diagnos och regelbunden medicinering kan immunförsvaret fungera normalt, och livslängden blir jämförbar med den hos personer utan HIV. AIDS uppstår nästan uteslutande vid obehandlad infektion.

Beställ HIV test - 995 kr

Så fungerar Min Journal