Intrinsic factor antikroppar
Intrinsic factor är ett glykoprotein som produceras av parietalceller i magsäckens slemhinna. Dess huvudsakliga funktion är att binda vitamin B12 (kobalamin) och möjliggöra transport och upptag av vitaminet i den sista delen av tunntarmen, ileum. Vitamin B12 är nödvändigt för blodbildning, nervsystemets funktion och DNA-syntes.
Utan intrinsic factor kan kroppen inte tillgodogöra sig vitamin B12 på ett effektivt sätt. Detta leder till att depåerna i levern gradvis töms och efter några år utvecklas vitamin B12-brist. Konsekvenserna kan bli megaloblastisk anemi, neurologiska symtom som domningar och kognitiv påverkan, samt långsiktigt ökad risk för skador på nervsystemet.
Antikroppar mot intrinsic factor
Hos vissa individer uppstår en autoimmun reaktion där immunsystemet felaktigt identifierar intrinsic factor som ett främmande ämne. Kroppen producerar då IgG-antikroppar som binder till intrinsic factor och blockerar dess funktion.
Dessa antikroppar är nära kopplade till autoimmun gastrit, en sjukdom där magsäckens parietalceller gradvis förstörs. Följden blir både brist på saltsyra och på intrinsic factor. När intrinsic factor saknas eller blockeras kan vitamin B12 inte tas upp, vilket är den bakomliggande mekanismen till perniciös anemi. När intrinsic factor-antikroppar finns i blodet påverkas vitamin B12-upptaget på två huvudsakliga sätt:
- Blockering av intrinsic factors bindning till vitamin B12, vilket hindrar komplexet från att bildas.
- Blockering av bindningen mellan intrinsic factor och receptorer i ileum (tunntarmen), vilket gör att vitamin B12 inte kan transporteras in i blodet.
I båda fallen leder detta till brist på vitamin B12, trots att kosten innehåller tillräckligt. Bristen utvecklas långsamt eftersom kroppen har relativt stora depåer i levern, men utan behandling töms dessa efter några år.
Autoimmun inflammation och följder
Intrinsic factor-antikroppar är en del av den autoimmuna process som också kännetecknas av parietalcell-antikroppar riktade mot protonpumpen i magsäcken (H+/K+-ATPase). Denna immunreaktion orsakar:
- Atrofisk gastrit som innebär en förtunning av magsäckens slemhinna och förlust av parietalceller.
- Brist på saltsyra med försämrad matsmältning och sämre upptag av järn som följd.
- Förlust av intrinsic factor med försämrat upptag av vitamin B12 som följd.
Vanliga följder är:
- Perniciös anemi med megaloblastisk anemi orsakad av B12-brist.
- Neurologiska symtom som stickningar, domningar, balansproblem och minnesstörningar.
- Ökad risk för ventrikelcancer vid långvarig autoimmun gastrit.
Det finns även en koppling till andra autoimmuna sjukdomar som till exempel Hashimotos tyreoidit, Graves sjukdom och Sjögrens syndrom.
Sambandet mellan atrofisk gastrit, autoimmunitet och perniciös anemi
Atrofisk gastrit är ett tillstånd där magsäckens slemhinna gradvis förtunnas och förlorar sin normala funktion. Sjukdomen kan uppstå på två huvudsakliga sätt, antingen genom en långvarig infektion med Helicobacter pylori eller som följd av autoimmun gastrit.
Vid autoimmun gastrit angriper kroppens immunsystem sina egna parietalceller, vilket leder till minskad produktion av saltsyra och intrinsic factor. Detta är ofta kopplat till förekomst av både parietalcell-antikroppar och intrinsic factor-antikroppar.
När intrinsic factor saknas eller blockeras uppstår vitamin B12-brist. Denna brist orsakar en särskild typ av blodbrist, kallad perniciös anemi, som kännetecknas av stora, omogna röda blodkroppar (megaloblastisk anemi) och kan ge både blodrelaterade och neurologiska symtom.
Utredning av vitamin B12-brist och perniciös anemi
Perniciös anemi kan bland annat utredas med ett blodprov som påvisar förekomst av IgG-antikroppar mot intrinsic factor. Blodprovet har en sensitivitet på cirka 30–60%, vilket innebär att inte alla med perniciös anemi har mätbara antikroppar. Däremot är specificiteten mycket hög, vilket gör att ett positivt test starkt talar för perniciös anemi. För en mer heltäckande utredning kombineras provet ofta med:
- Parietalcell-antikroppar som är mer känsliga, men mindre specifika.
- Vitamin B12 i serum för att bedöma nivån av vitaminet.
- Homocystein och metylmalonat som är markörer för funktionell B12-brist.
- Blodstatus som ofta visar megaloblastisk anemi vid uttalad brist.
Behandling av perniciös anemi
Om intrinsic factor-antikroppar påvisas och patienten har tecken på B12-brist behandlas tillståndet med vitamin B12-injektioner (ofta hydroxokobalamin intramuskulärt). Eftersom upptaget i tarmen inte fungerar behöver vitaminet tillföras direkt i blodbanan.
Behandlingen är livslång, men mycket effektiv. Symtomen förbättras vanligtvis snabbt, blodvärden normaliseras och risken för nervskador minskar. För neurologiska symtom kan förbättringen ta längre tid, och i vissa fall blir skadorna bestående om bristen varit långvarig.
Varför är analysen av intrinsic factor-antikroppar viktig?
Analysen är viktig i diagnostiken av autoimmun vitamin B12-brist. Eftersom vitamin B12-brist kan bero på många olika orsaker (kost, malabsorption efter operation, tarmsjukdomar) är det viktigt att identifiera om orsaken är autoimmun. Ett positivt test för intrinsic factor-antikroppar gör diagnosen perniciös anemi mycket sannolik.
Varför tas blodprov för intrinsic factor-antikroppar IgG?
Blodprovet tas vid misstanke om vitamin B12-brist, antingen på grund av symtom eller avvikande laboratoriefynd. Några vanliga situationer där analysen är aktuell är:
- Vid megaloblastisk anemi, en blodbristsjukdom som uppstår när brist på vitamin B12 eller folat gör att benmärgen producerar ovanligt stora och omogna röda blodkroppar. Detta leder till att syretransporten i kroppen försämras, vilket kan ge trötthet, blekhet och andfåddhet.
- Neurologiska symtom som stickningar, domningar eller balanssvårigheter, vilka kan orsakas av långvarig B12-brist.
- Ospecifika besvär som trötthet, nedstämdhet eller koncentrationssvårigheter.
- Vid utredning av atrofisk gastrit, en kronisk inflammation i magsäcken som kan orsaka B12-brist.
- När det finns koppling till annan autoimmun sjukdom, exempelvis sköldkörtelsjukdom eller diabetes typ 1.
Blodprov för intrinsic factor antikroppar beställs som ett intrinsic factor antikroppstest.
Vad är intrinsic factor-antikroppar IgG -S?
Intrinsic factor-antikroppar analyseras i serum (S). Serum är blodets vätskefas efter koagulation, där koagulationsfaktorer har avlägsnats. Detta provmaterial används eftersom det är stabilt och väl lämpat för antikroppsanalys med metoder som ELISA.
Karolinska Universitetslaboratoriet analyserar intrinsic factor-antikroppar i serum.
Hur besvaras provresultatet?
Karolinskas referensintervall för intrinsic factor antikroppar IgG är:
- Positivt (större än 10) som innebär starkt stöd för perniciös anemi som orsak till vitamin B12-brist.
- Negativt (mindre än 7) talar emot sjukdomen, men utesluter den inte helt.
- Gränsvärde (7–10) som innebär ett osäkert resultat som behöver följas upp med kompletterande analyser eller ny provtagning.
Eftersom sensitiviteten är låg kan perniciös anemi förekomma även vid negativt test. Därför borde resultatet alltid tolkas tillsammans med kliniska symtom, blodstatus och andra laboratorieanalyser.