HIV – Ag/Ab, screeningtest

HIV Ag/Ab Combo är ett laboratorietest som används för att påvisa HIV-infektion genom att mäta både antigener och antikroppar i blodet. Det kombinerar två analystyper, HIV-1 p24-antigen och antikroppar mot HIV-1 och HIV-2, vilket gör det möjligt att upptäcka HIV infektion både i ett tidigt och ett senare skede. Testet används både för diagnostik vid misstänkt HIV och som screening i vårdsammanhang.

Vad är HIV Ag/Ab?

HIV Ag/Ab Combo är ett kombinationstest som analyserar förekomst av HIV-1 p24-antigen och antikroppar mot HIV-1 och HIV-2. HIV-1 p24 är ett viralt protein som frisätts tidigt efter infektion, ofta innan antikroppar hunnit bildas. Därför kan testet upptäcka HIV-infektion redan 2–3 veckor efter smitta, vilket är tidigare än antikroppstester ensamt.

Antikroppsdelen i testet mäter om kroppen har börjat reagera på viruset genom att bilda immunförsvar, vilket sker något senare i förloppet. Kombinationen av antigen och antikroppar ger en bredare detektionsförmåga och minskar risken för att infektionen missas under det tidiga fönstret.

Testet är känsligt för både HIV-1 (inklusive grupp M och O) och HIV-2. HIV-1 är den vanligaste varianten globalt och även i Sverige, medan HIV-2 främst förekommer i Västafrika och är ovanlig i övriga världen.

Hur fungerar testet?

Vid en HIV-infektion börjar viruset snabbt föröka sig i kroppen. HIV-1 p24 är ett strukturellt protein i virusets kapsid och ett av de första virala ämnen som kan påvisas i blodet. Efter några veckor aktiveras immunförsvaret och börjar producera antikroppar riktade mot virusets ytstrukturer.

Testet bygger på en så kallad CMIA-metod (chemiluminescent microparticle immunoassay), där antigener och antikroppar fångas upp och mäts med hjälp av ljusreaktioner. Metoden är mycket känslig och möjliggör detektion av mycket små mängder HIV-relaterade biomarkörer.

Varför är HIV Ag/Ab viktigt?

Detta test är centralt i den moderna HIV-diagnostiken eftersom det:

• Möjliggör tidig upptäckt av hivinfektion, även innan antikroppar har bildats.
• Påvisar både HIV-1 och HIV-2, vilket ger bredd i diagnostiken.
• Bidrar till att minska smittspridning genom att möjliggöra snabb behandling.

Används vid både symtombaserad utredning och generell screening, till exempel vid blodgivning eller graviditet.

Varför tas blodprov för HIV Ag/Ab Combo?

Blodprovet tas vid misstanke om HIV-smitta eller som rutinprov i vissa situationer. Det är särskilt viktigt vid:

• Misstänkt sexuell smitta eller blodsmitta (till exempel oskyddat sex eller delade sprutor).
• Uppföljning efter PEP/PrEP eller misstänkt HIV-exponering.
• Screening av gravida för att minska risken för överföring till barnet.
• Blodgivning eller organtransplantation.
• Utredning av långvariga, oförklarade symtom som feber, svullna lymfkörtlar eller viktförlust.

Blodprov för HIV Ag/Ab Combo beställs som ett HIV-test.

Vad är PEP och PrEP?

PEP (postexpositionsprofylax) är en akutbehandling som tas efter att man utsatts för HIV-risk, till exempel efter oskyddat sex eller nålstick. Den måste påbörjas inom 72 timmar och tas i 28 dagar.

PrEP (preexpositionsprofylax) tas innan man riskerar att utsättas för HIV, som ett förebyggande skydd vid hög smittrisk. Den tas dagligen eller vid behov och minskar risken att bli smittad vid exponering.

Båda behandlingarna innehåller HIV läkemedel och används för att förebygga HIV-infektion, men i olika situationer.

Hur tolkas ett negativt och positivt resultat?

Vid negativt resultat

Ett negativt svar innebär att inga HIV-antikroppar eller HIV-1 p24-antigen har påvisats. Detta talar för att ingen HIV-infektion föreligger, förutsatt att tillräcklig tid har gått sedan eventuell smittexponering. Vid testning inom de första veckorna efter smitta kan resultatet vara falskt negativt, varför uppföljande provtagning kan krävas.

Vid ett negativt test kort efter misstänkt exponering kan det alltså fortfarande finnas en risk att infektionen inte hunnit bli mätbar. För att säkert kunna utesluta infektion krävs en uppföljande provtagning, enligt riktlinjer från Folkhälsomyndigheten och referensgruppen för antiviral terapi (RAV).

Om det rör sig om en misstänkt exponering för HIV-1, eller om testet görs i anslutning till att PEP eller PrEP avslutats, rekommenderas ett nytt test efter minst sex veckor. Detta intervall anses tillräckligt för att ett eventuellt smittämne ska kunna upptäckas.

Vid misstänkt exponering för HIV-2, som kan ha en längre tid innan antikroppar utvecklas, rekommenderas istället att testet upprepas efter tolv veckor. Den förlängda uppföljningstiden ökar tillförlitligheten i att kunna utesluta infektion även i mer ovanliga fall.

Vid positivt resultat

Om screeningtestet (HIV Ag/Ab Combo) visar ett positivt resultat, innebär det att någon form av HIV-relaterad markör har påvisats i blodet, antingen p24-antigen eller antikroppar mot HIV-1 eller HIV-2. Eftersom detta test är utformat för att vara mycket känsligt, kan det i sällsynta fall ge ett falskt positivt utslag. Därför måste alla positiva screeningresultat följas upp med ett mer specifikt test för att bekräfta infektionen.

HIV-1/2 antikroppskonfirmation

Detta bekräftande test kallas HIV-1/2 antikroppskonfirmation och används för att fastställa om det verkligen finns antikroppar riktade mot HIV-1 eller HIV-2. Konfirmationstestet bygger på en annan teknik som kallas immunokromatografi som skiljer mellan de två virusvarianterna och minskar risken för osäkra svar.

Ett positivt resultat i konfirmationstestet anses ge stöd för att en HIV-infektion föreligger.

HIV-1 RNA

Om konfirmationstestet är negativt eller oklart, trots ett positivt screeningtest, går utredningen vidare med ett nukleinsyraprov (HIV-1 RNA) för att undersöka om virusets arvsmassa finns i blodet.

HIV-2 RNA

Vid behov kommer provet verifieras vidare även för HIV-2-RNA.

Vad händer efter ett positivt resultat?

Ett bekräftat positivt provsvar leder till kontakt med specialistvård för vidare utredning, medicinsk bedömning och inledning av behandling. HIV är idag en behandlingsbar kronisk infektion där antiviral terapi kan hålla virusnivån på omätbara nivåer, vilket också minskar risken för smittöverföring vid sexuell kontakt.

HIV-infektion är anmälningspliktig och smittspårningspliktig enligt smittskyddslagen (2004:168) vilket innebär att:

• Laboratoriet och behandlande läkare är skyldiga att anmäla bekräftade fall till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.
• Smittspårning ska genomföras för att identifiera och informera eventuellt exponerade personer.
• Den som fått diagnosen får rådgivning, behandling och uppföljning inom ramen för smittskyddet.