Hemoglobin F (HbF) – Fosterhemoglobin

Hemoglobin F (HbF) är den dominerande formen av hemoglobin under fosterlivet och de första månaderna efter födseln. Hos vuxna finns HbF normalt endast i mycket små mängder, men halten kan vara förhöjd vid vissa blodsjukdomar, särskilt vid β-thalassemi och sicklecellanemi. HbF består av två alfa- och två gamma-globinkedjor och har högre syrebindningsförmåga än vuxenhemoglobin (HbA), vilket är viktigt för fostrets syreförsörjning i livmodern. Analysen av HbF ingår i hemoglobinfraktioner och kan ge viktig information vid utredning av ärftliga hemoglobinrubbningar.

Vad är hemoglobin F?

Hemoglobin F är den första hemoglobinformen som bildas under fosterutvecklingen. Det skiljer sig från det vanliga vuxenhemoglobinet HbA genom att det innehåller gamma-globinkedjor istället för beta-kedjor. Den normala strukturen för HbF är två alfa- och två gamma-kedjor (α₂γ₂).

Hos det ofödda barnet är HbF helt dominerande och står för nästan 100% av hemoglobinet. Den höga syreaffiniteten gör att HbF kan ta upp syre effektivt från moderns blod via moderkakan, även när syretrycket är lägre än i lungorna. Efter födseln minskar andelen HbF gradvis när produktionen av gamma-kedjor upphör och ersätts av beta-kedjor, vilket leder till ökad produktion av HbA.

Hos friska vuxna är halten HbF vanligen under 1% av det totala hemoglobinet.

HbF och hemoglobinsjukdomar

Analys av HbF är särskilt värdefull vid utredning av blodsjukdomar som:

• β-thalassemi där beta-kedjeproduktionen är nedsatt och kroppen kompenserar genom att fortsätta producera gamma-kedjor, vilket ökar HbF-andelen.
• Sicklecellanemi där HbF kan vara förhöjt spontant eller som ett resultat av behandling (t.ex. hydroxyurea), och där högre HbF-nivåer är kopplade till mildare sjukdomsförlopp.
• Hereditär persistens av HbF (HPFH) som är en godartad genetisk variant där HbF-produktionen kvarstår i vuxen ålder utan associerad sjukdom.
• Aplastisk anemi, leukemier och vissa benmärgssjukdomar där HbF kan öka sekundärt till förändrad blodbildning.

Påverkan av genetiska och icke-genetiska faktorer

HbF-halten kan påverkas av:

• Genetiska mutationer i gamma-globingenerna (t.ex. vid HPFH).
• Benmärgsstress då kroppen kan återaktivera HbF-produktion vid blodbrist eller hemolys.
• Läkemedel som hydroxyurea, som stimulerar gamma-kedjesyntes.
• Kroniska blodsjukdomar som myelodysplastiskt syndrom eller sicklecellanemi.

Hos nyfödda är höga HbF-nivåer fysiologiska, men hos vuxna kan förhöjda nivåer vara tecken på underliggande sjukdom eller genetisk variant.

Varför är HbF viktigt?

HbF har stor betydelse vid diagnostik av ärftliga hemoglobinrubbningar. Eftersom det inte påverkas av järnbrist på samma sätt som HbA₂ är det ett stabilt markörvärde även vid samtidig järnbrist.

Förhöjda HbF-nivåer kan vara avgörande för att identifiera β-thalassemi, vissa kombinationsformer av hemoglobinopatier, och hereditär persistens av HbF.

Till skillnad från total hemoglobinkoncentration, som mäts i gram per liter (g/L), anges HbF i procent (%) av det totala hemoglobinet.

Varför tas blodprov för analys av HbF?

Analysen av HbF görs ofta som del av hemoglobinfraktioner vid:

• Utredning av mikrocytär anemi utan järnbrist.
• Misstanke om thalassemi, sicklecellanemi eller annan hemoglobinopati.
• Screening hos personer med genetisk bakgrund från områden där hemoglobinopatier är vanliga (t.ex. Afrika, Medelhavet, Mellanöstern och Asien).
• Uppföljning av patienter med kända blodsjukdomar eller efter behandling som påverkar HbF-produktionen.

Blodprov för analys av HbF beställs som ett sicklecellanemi & β-thalassemi test.

Vad står B-HbF för?

B-HbF betyder att provmaterialet är helblod (B = blod). Detta är standard inom klinisk kemi och anger att analysen baseras på hela blodprovet, inklusive de röda blodkropparna där hemoglobinet finns.

Vad är referensintervallet för HbF?

Enligt Karolinska är referensintervallet för personer äldre än 2 år:

• Mindre än 1,0% av totalt hemoglobin.

Högre värden hos vuxna bör utredas vidare för att avgöra om de är relaterade till ärftliga hemoglobinrubbningar, benmärgspåverkan eller läkemedelsbehandling.

Vid högt värde

Ett förhöjt HbF-värde kan ses vid:

• β-thalassemi (anlag eller sjukdom).
• Sicklecellanemi.
• Hereditär persistens av HbF (godartad).
• Vissa leukemier eller benmärgssjukdomar.
• Läkemedelsbehandling (t.ex. hydroxyurea).

Vid lågt värde

Lågt HbF hos vuxna är normalt och saknar klinisk betydelse. Hos spädbarn däremot kan ett onormalt snabbt fall i HbF vara tecken på vissa former av anemi.