Ceruloplasmin

Ceruloplasmin är ett kopparbärande protein som bildas i levern och cirkulerar i blodet. Det spelar en viktig roll i kroppens järn- och kopparmetabolism samt fungerar som ett antioxidativt enzym. Mätning av ceruloplasmin i blod används bland annat vid utredning av kopparbrist, Wilsons sjukdom och vid olika lever- eller inflammatoriska tillstånd.

Vad är ceruloplasmin?

Ceruloplasmin är ett glykoprotein som innehåller koppar och har flera biologiska funktioner. Det tillhör gruppen ferroxidaser – enzymer som oxiderar järn från Fe²⁺ till Fe³⁺, vilket är viktigt för att järn ska kunna bindas till transferrin och transporteras i blodet. Ceruloplasmin bär också cirka 95 % av kopparn i blodplasman, men fungerar främst som ett enzym snarare än ett rent transportprotein.

Utöver sin roll i koppartransport och järnmetabolism har ceruloplasmin antioxidativa egenskaper. Det skyddar vävnader mot oxidativ stress genom att neutralisera reaktiva syreföreningar (ROS), särskilt i samband med inflammation eller cellskada.

Struktur och bildning

Ceruloplasmin består av en enda polypeptidkedja som innehåller sex kopparatomer och omfattar flera sockergrupper (glykosylering). Proteinet syntetiseras i levern och kräver tillgång till koppar för att korrekt veckas och exporteras från levercellerna. Om koppar inte är tillgängligt i tillräcklig mängd under syntesen, bryts ceruloplasmin istället ned innan det hinner nå blodet.

Ceruloplasmin som ferroxidas

En av ceruloplasmins centrala funktioner är dess ferroxidasaktivitet, det vill säga förmågan att oxidera järn från dess tvåvärda form (Fe²⁺) till trevärd form (Fe³⁺). Detta steg behövs för att järnet ska kunna binda till transferrin, det huvudsakliga järntransportproteinet i blodet.

Utan denna oxidation fastnar järn i sin tvåvärda form och kan inte effektivt transporteras eller lagras, vilket kan leda till ansamling av järn i vävnader och oxidativ skada. Ceruloplasmin är därför en viktig aktör i järnmetabolismen och hjälper till att förebygga järninducerad vävnadsskada.

Transport av koppar

Ceruloplasmin ansvarar för den största delen av koppartransporten i plasma, men detta är en relativt stabil och långsam process. Den koppar som är bunden till ceruloplasmin är inte direkt tillgänglig för cellulärt upptag, utan fungerar snarare som en buffert och lagringsform.

För att koppar ska kunna användas av kroppens vävnader krävs andra transportörer, som till exempel albumin eller aminosyrabundna kopparkomplex. Därför är ceruloplasmin inte ett klassiskt transportprotein utan har mer av en homeostatisk roll i att hålla koppar i cirkulation under säkra och kontrollerade former.

Antioxidativa egenskaper

Ceruloplasmin fungerar också som en antioxidant, särskilt genom att reducera reaktiva syreföreningar (ROS) och hämma skadliga redoxreaktioner. Det minskar tillgången på fria järn- och kopparjoner i blodet, som annars skulle kunna katalysera bildningen av fria radikaler via Fenton- och Haber-Weiss-reaktioner.

På detta sätt skyddar ceruloplasmin celler och vävnader mot oxidativ stress, särskilt under tillstånd med inflammation, infektion eller vävnadsskada. Denna skyddande effekt gör ceruloplasmin till en akutfasreaktant, det vill säga ett protein vars nivå kan öka vid systemisk inflammation.

Ceruloplasmin som akutfasprotein

Vid inflammatoriska tillstånd, infektioner eller andra former av stress reagerar levern med att öka produktionen av ett antal proteiner, inklusive ceruloplasmin. Detta är en del av den så kallade akutfasreaktionen. Förhöjda nivåer av ceruloplasmin ses vid:

• Kronisk inflammation
• Infektioner
• Reumatiska sjukdomar
• Graviditet
• Vissa leversjukdomar

Eftersom ceruloplasmin stiger i dessa tillstånd, kan höga nivåer ibland vilseleda tolkningen av kopparstatus i kroppen.

Varför är ceruloplasmin viktigt?

Ceruloplasmin är viktigt för flera fysiologiska processer. Genom sin ferroxidasaktivitet bidrar det till att upprätthålla järnbalansen i kroppen. Utan ceruloplasmin kan järn inte effektivt exporteras från celler, vilket kan leda till järninlagring i lever, hjärna och bukspottkörtel. Detta ses vid det sällsynta tillståndet aceruloplasminemi.

Dessutom är ceruloplasmin en viktig markör vid misstänkt kopparrubbning. Vid Wilsons sjukdom, där koppar ansamlas i lever och hjärna på grund av genetisk defekt i kopparutsöndringen, ses ofta låga nivåer av ceruloplasmin i blodet.

Vid inflammatoriska tillstånd kan däremot ceruloplasmin öka eftersom det fungerar som ett långsamt akutfasprotein. Förhöjda nivåer kan även ses vid östrogenpåverkan (till exempel under graviditet eller vid hormonbehandling), samt vid leversjukdomar som kolestas. Det gör att tolkningen av ceruloplasminvärden kräver kännedom om patientens hormonstatus, inflammationsgrad och leverfunktion.

Varför tas blodprov för analys av ceruloplasmin?

Blodprov för ceruloplasmin används i flera kliniska sammanhang, till exempel vid:

• Misstänkt Wilsons sjukdom, särskilt vid kombination av neurologiska och leverrelaterade symtom.
• Menkes sjukdom, en allvarlig medfödd koppartransportdefekt (hos barn).
• Aceruloplasminemi, en ärftlig sjukdom med järninlagring i hjärna och organ.
• Misstänkt kopparbrist, till exempel vid:
  • Långvarig malnutrition
  • Malabsorption (celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom)
  • Gastric bypass
  • Långvarig total parenteral nutrition (TPN)
  • Hög zinktillförsel eller penicillaminbehandling
• Utredning av järn- och kopparmetabolism.
• Oklar leverpåverkan eller neurodegenerativa symtom.

Eftersom ceruloplasmin påverkas av flera faktorer, bör analysen alltid kombineras med andra tester. I vissa fall kan genetisk testning bli aktuell.

Blodprov för ceruloplasmin beställs som ett enskilt ceruloplasmin test.

Vad är P-ceruloplasmin och S-ceruloplasmin?

P-ceruloplasmin anger koncentrationen av ceruloplasmin i plasma, den del av blodet som återstår efter att blodkropparna har avlägsnats men innan koagulation. S-ceruloplasmin mäter nivån i serum, det som återstår efter att blodet har fått koagulera. Båda metoderna används, men referensvärdena kan skilja något beroende på laboratorium.

S-ceruloplasmin (serum) analyseras av Karolinska och Unilabs.

Vad är referensintervallet för ceruloplasmin?

Referensintervallet för ceruloplasmin i blod varierar beroende på ålder och/eller kön.

Hos män över 18 år ligger det normala intervallet mellan 0,17 och 0,39 g/L enligt Unilabs. För kvinnor under 50 år är referensintervallet något högre, mellan 0,18 och 0,51 g/L, medan det för kvinnor över 50 år ligger mellan 0,19 och 0,41 g/L.

Karolinskas referensintervall för ceruloplasmin är:

• Kvinnor: 0,16–0,45 g/L
• Män: 0,15–0,30 g/L

g/L står för gram per liter.

Dessa nivåer kan vara förhöjda vid inflammatoriska tillstånd, östrogenpåverkan och kolestas. De kan vara sänkta vid kopparbrist, leversvikt och vissa genetiska sjukdomar.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av ceruloplasmin ses ofta vid:

• Inflammation (ceruloplasmin är ett långsamt akutfasprotein).
• Graviditet eller östrogenbehandling.
• Kolestas (gallstas).
• Vissa cancerformer och autoimmuna sjukdomar.

Dessa förhöjningar är ofta ospecifika och måste tolkas i relation till klinisk bild och andra laboratorievärden. Höga ceruloplasminvärden är sällan i sig ett sjukdomstecken, utan snarare en del i kroppens försvar eller hormonella reglering.

Vid lågt värde

Låga nivåer av ceruloplasmin är mer kliniskt betydelsefulla och kan indikera:

• Wilsons sjukdom, en genetisk sjukdom med kopparinlagring i lever och hjärna.
• Menkes sjukdom, en allvarlig medfödd koppartransportdefekt (hos barn).
• Aceruloplasminemi, en ärftlig sjukdom med järninlagring i hjärna och organ.
• Kopparbrist till följd av:
  • Malabsorption eller tarmsjukdom
  • Total parenteral nutrition (TPN)
  • Bristande kostintag
  • Zinköverskott eller penicillaminbehandling
• Leversvikt eftersom ceruloplasmin syntetiseras i levern.

Vid lågt ceruloplasmin är det viktigt att även kontrollera serumkoppar och urinutsöndring av koppar för att avgöra om det rör sig om en sann kopparbrist eller en annan störning i kopparmetabolismen.