HLA-systemet (Human Leukocyte Antigen) är ett centralt delsystem i kroppens immunförsvar. Det består av ett stort antal gener som kodar för ytmolekyler (HLA-molekyler) som finns på nästan alla kroppens celler. Dessa molekyler hjälper immunförsvaret att skilja på vad som är kroppseget och främmande, till exempel virus, bakterier eller transplanterad vävnad.
HLA-molekyler fungerar som ”skyltfönster” för immunsystemet. De presenterar små proteinfragment (antigener) från cellens inre för kroppens immunceller, främst T-celler. Beroende på vad som visas upp kan immunsystemet:
- acceptera kroppsegna strukturer.
- aktiveras mot främmande ämnen eller infekterade celler.
Huvudklasser
HLA-systemet delas in i två huvudklasser:
- HLA-klass I (t.ex. HLA-A, HLA-B, HLA-C):
- Finns på nästan alla kroppens celler.
- Presenterar peptider från cellens insida till CD8+ T-celler (cytotoxiska T-celler). HLA-B27 tillhör denna klass.
- HLA-klass II (t.ex. HLA-DP, HLA-DQ, HLA-DR):
- Finns främst på professionella antigenpresenterande celler (t.ex. dendritceller, makrofager).
- Presenterar peptider från omgivningen (exogena) till CD4+ T-hjälparceller.
I sjukvården
Kliniskt används HLA typer bland annat vid transplantation då HLA-typer måste matchas så bra som möjligt mellan donator och mottagare för att minska risken för avstötning. Vissa HLA-varianter, t.ex. HLA-B27, är starkt kopplade till autoimmuna sjukdomar som ankyloserande spondylit. HLA-typer påverkar även hur starkt kroppen svarar på olika infektioner eller vaccinationer, varför HLA har betydelse vid vaccin- och infektionsrespons.
