Amylas total

Amylas är ett matsmältningsenzym som huvudsakligen produceras i spottkörtlarna (salivamylas) och i bukspottkörteln (pankreasamylas). Enzymet bryter ned stärkelse och glykogen till mindre sockerarter som kroppen kan absorbera.

I blodprov kan man mäta amylas total, vilket speglar den sammanlagda halten amylas från båda källorna. Analysen är användbar vid utredning av tillstånd som engagerar spottkörtlarna eller bukspottkörteln, men eftersom den inte skiljer mellan isoenzymer behöver resultatet tolkas i sitt kliniska sammanhang och ofta kompletteras med mer specifika prover när pankreassjukdom misstänks.

Vad är amylas?

Amylas tillhör enzymgruppen glykosidaser och katalyserar nedbrytningen av stärkelse och glykogen genom att hydrolysera α-1,4-glykosidbindningar. Resultatet blir kortare kolhydratkedjor och enklare sockerarter som maltos och glukos, vilka kroppen kan absorbera och använda som energikälla. Det finns två huvudformer av amylas: salivamylas och pankreasamylas, som verkar i olika delar av matsmältningssystemet.

Salivamylas

Salivamylas produceras i spottkörtlarna och frisätts till munhålan via saliven. Det påbörjar kolhydratnedbrytningen redan vid tuggning, vilket gör att stärkelse snabbt börjar brytas ner till enklare sockerarter. Enzymet fortsätter att verka en kort stund i magsäcken, men inaktiveras där av den sura miljön. På detta sätt spelar salivamylas en viktig roll i den tidiga matsmältningen.

Pankreasamylas

Pankreasamylas produceras av bukspottkörteln och transporteras via pankreasgången till tolvfingertarmen (duodenum). Här fortsätter nedbrytningen av kolhydrater i en lätt alkalisk miljö som är optimal för enzymets aktivitet. Tillsammans med andra bukspottkörtelenzymer fullföljer pankreasamylas spjälkningen av stärkelse och glykogen, så att slutprodukterna kan tas upp av tunntarmens slemhinna.

Amylas i blodet

Normalt finns endast små mängder amylas i blodcirkulationen. Halten kan stiga när enzym läcker ut från körtelvävnad, till exempel vid inflammation i bukspottkörteln eller spottkörtlarna. Nedsatt utsöndring via njurarna kan också leda till högre nivåer, eftersom amylas huvudsakligen elimineras renalt. På så vis kan förhöjda blodnivåer spegla både sjukdomar i de amylasproducerande organen och sekundära tillstånd som påverkar utsöndringen.

Amylas och lipas vid akut pankreatit

Vid akut pankreatit stiger amylas snabbt i blodet, oftast inom 6 till 12 timmar efter symtomdebut. Nivån når sin topp efter ungefär 24 timmar och normaliseras vanligen inom 3 till 5 dygn. Detta gör amylas till en känslig, men tidsbegränsad markör.

Lipas, ett annat enzym från bukspottkörteln, stiger något senare, men förblir förhöjt längre än amylas. Därför är lipas särskilt värdefullt vid diagnostik om provtagningen sker flera dagar efter sjukdomsstart, då amylasnivåerna redan hunnit sjunka tillbaka. Kombinationen av amylas och lipas används ofta för att ge en säkrare bild av bukspottkörtelns funktion.

Varför är amylas viktigt?

Ett fungerande amylassystem är nödvändigt för effektiv kolhydratspjälkning och därmed energiupptag. Avvikelser i blodets amylasnivåer kan ge diagnostiska ledtrådar:

• Förhöjda nivåer ses vid akuta körtelengagemang (till exmpel akut pankreatit, parotit/spottkörtelobstruktion), vid vissa gastrointestinella akuta tillstånd (ileus, perforerat ulcus), samt vid nedsatt renal elimination eller makroamylasemi (amylas bundet till immunglobulin).
• Sänkta nivåer kan tala för förlorad exokrin pankreasfunktion (till exempel avancerad kronisk pankreatit, cystisk fibros) eller generell nedsättning av enzymproduktion (svår leversjukdom, malnutrition).

Eftersom amylas total summerar bidraget från både spottkörtlar och pankreas är provet känsligt, men ospecifikt för pankreassjukdom. Vid pankreasmisstanke ger Pankreasamylas och särskilt Lipas en mer träffsäker bedömning.

Varför tas blodprov för amylas total?

Blodprov för analys av amylas total tas för att snabbt få en indikation på om amylasproducerande körtlar är påverkade och används som ett brett, initialt test vid akuta bukbesvär eller misstänkt spottkörtelsjukdom. Blodprovet tas främst vid:

• Akuta symtom som övre buksmärta, illamående/kräkningar, feber och palpationsömhet över epigastriet kan motivera provet som del av en akut utredning.
• Misstänkt spottkörtelsjukdom (parotit, sialolitiasis) kan ge höga totalnivåer via salivamylas.
• Differentialdiagnostik vid ”akut buk” där pankreatit, ileus eller gallvägsproblem övervägs.

Viktiga tolkningstillägg är att provet inte diskriminerar mellan saliv- och pankreasursprung. Vid pankreasspecifik frågeställning rekommenderas därför Pankreasamylas och Lipas där Lipas generellt har högre specificitet och förblir förhöjt längre. Tidpunkt för provtagning i relation till symtomdebut påverkar också fynden (tidigt normalt värde utesluter inte pågående pankreatit).

Blodprov för amylas beställs som ett enskilt amylas-prov.

Vad är P-Amylas?

P-Amylas avser mätning av total amylas i plasma (blodet har inte koagulerat). Plasma innehåller koagulationsfaktorer och kan i vissa metoder ge logistiska fördelar (snabbare hantering). Kliniskt tolkas P-Amylas och S-Amylas likvärdigt och skillnader beror främst på laboratoriets metodik och referensintervall. Uttalad lipemi (t.ex. vid hypertriglyceridemi) kan störa vissa metoder.

Vad är S-Amylas?

S-Amylas mäter total amylas i serum (blodet har koagulerat och koagulationsfaktorer avlägsnats). Serum är ett vanligt provmedium i klinisk kemi och används brett för enzymanalyser. Klinisk användning och tolkning överlappar P-Amylas.

Vad är referensintervallet för amylas total?

Referensintervallen för amylas ligger enligt Karolinska på 0,40-2,00 mikrokat/L för vuxna. Även SYNLABs referensintervall är 0,40 till 2,00 µkat/L för personer 18 år eller äldre.

µkat/L står för mikrokatal per liter.

Vid högt värde

Förhöjda nivåer av amylas i blodet kan uppstå av flera orsaker och är ett tecken på att enzymet i större utsträckning än normalt har läckt ut från körtelvävnad eller inte utsöndras effektivt via njurarna. Vanliga orsaker till höga värden är:

• Akut pankreatit som är en av de vanligaste och mest välkända orsakerna. Amylasnivåerna stiger snabbt efter symtomdebut och når ofta mycket höga nivåer.
• Spottkörtelsjukdomar och inflammation i spottkörtlarna, som vid påssjuka eller hinder i utförsgångarna (sialolitiasis), kan ge höga nivåer.
• Gallvägs- och mag-tarmsjukdomar som gallsten som påverkar bukspottkörtelns utförsgång, tarmvred (ileus) eller perforerat magsår kan orsaka måttligt förhöjda värden.
• Njurinsufficiens. Eftersom amylas normalt elimineras via njurarna kan njurfunktionsnedsättning ge förhöjda nivåer även utan körtelsjukdom.
• Makroamylasemi som är ett relativt ovanligt tillstånd där amylas binder till immunglobuliner och blir ett större komplex som inte kan filtreras ut av njurarna. Detta leder till kroniskt förhöjda nivåer, men oftast utan kliniska symtom.
• Vissa läkemedel (till exempel opiater, kortison och vissa diuretika) samt högt alkoholintag kan bidra till höjda amylasvärden.

Symtom vid förhöjt amylas är beroende på orsaken och kan exempelvis vara buksmärtor, illamående, kräkningar, svullnad i spottkörtlarna eller feber vid infektion. Vid akut pankreatit ses ofta en plötslig och kraftig buksmärta.

Vid lågt värde

Låga nivåer av amylas är mer ovanliga och tyder på en nedsättning av kroppens förmåga att producera enzymet. Det kan vara ett tecken på långvarig eller kronisk sjukdom. Vanliga orsaker till låga värden är:

• Vid kronisk pankreatit med långvarig inflammation i bukspottkörteln kan enzymproduktionen successivt minska, vilket leder till låga eller normala amylasnivåer trots symtom.
• Cystisk fibros som är en ärftlig sjukdom som påverkar körtlarna i hela kroppen, inklusive bukspottkörteln, leder till nedsatt enzymproduktion.
• Exokrin pankreasinsufficiens som är ett tillstånd där bukspottkörteln inte längre kan producera tillräckligt med matsmältningsenzymer, ofta sekundärt till pankreatit eller cancer.
• Svår leversjukdom med kraftigt nedsatt leverfunktion kan minska kroppens proteinsyntes, inklusive produktionen av enzymer.
• Malnutrition där brist på viktiga näringsämnen kan hämma enzymproduktionen generellt och bidra till låga amylasvärden.

Lågt amylas kan tyda på långvarig skada eller uttalad funktionsnedsättning i bukspottkörteln snarare än ett akut tillstånd. Hos patienter med symtom på malabsorption eller kroniska bukbesvär kan låga nivåer motivera vidare utredning av exokrin pankreasfunktion, till exempel med mätning av fekalt elastas-1.