De blodprov som tydligast indikerar diabetes är test av HbA1c samt glukos test. De kan även kompletteras med andra analyser.
HbA1c
HbA1c, ibland kallat långtidssocker, visar det genomsnittliga blodsockret under de senaste 8 till 12 veckorna genom att mäta hur mycket glukos som bundits till hemoglobin i blodet. Det ger en mer stabil bild av blodsockernivåerna över tid än enstaka glukosmätningar.
Ett förhöjt HbA1c-värde tyder på att blodsockret i genomsnitt legat högt under en längre period, vilket är karaktäristiskt för diabetes. Ett högt HbA1c används ofta som ett kriterium för att diagnostisera diabetes, främst typ 2-diabetes, i kombination med klinisk bedömning och andra blodprover.
HbA1c används också för att följas upp och monitorera personer med diabetes, eftersom det kan visa om behandlingen ger god blodsockerkontroll över tid.
Däremot används HbA1c inte ensamt för att fastställa om det är typ 1- eller typ 2-diabetes. Andra faktorer, inklusive symtom, glukosvärden, autoantikroppar, C-peptid och klinisk bild, måste vägas in i diagnosen.
Glukos
Glukos visar på blodsockervärdet exakt vid provtagningstillfället. Det kan därmed variera över dygnet och framförallt om du har ätit nära inpå provtagningen. Det är detta värde som framförallt typ-1 diabetiker regelbundet behöver kontrollera.
Fastande blodprov kan genomföras efter 12 timmar utan föda. Är blodsockervärdet över 7 kan detta tyda på diabetes. Detta framförallt om det samtidigt finns andra diabetessymtom.
Icke fastande blodprov kan utföras när som helst på dygnet.
Insulin
Ett insulinprov mäter mängden insulin, det hormon som kroppen producerar för att sänka blodsockret efter en måltid eller under fasta. Insulintest tas inte rutinmässigt för att diagnostisera diabetes, men kan användas som kompletterande analys vid utredning av hur kroppen producerar och använder insulin.
Ett högt insulinvärde tillsammans med högt blodsockervärde kan indikera att kroppen producerar mycket insulin, vilket ofta ses vid insulinresistens (vanligt vid typ 2-diabetes). Ett lågt insulinvärde i kombination med högt blodsocker kan tyda på att bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin, vilket kan ses vid typ 1-diabetes eller vid avancerad typ 2-diabetes.
Bedömningen behöver dock kompletteras med annan information än endast ett insulinprov för att ställa diagnos av diabetes, eftersom insulinmätning inte används som primärt diagnostiskt kriterium. Det är istället mer relevant i specifika utredningar av insulinproduktion, insulinresistens eller behandlingsbeslut.
C-peptid
Ett C-peptidprov mäter mängden C-peptid i blodet, vilket ger information om hur mycket insulin bukspottkörteln själv producerar. C-peptid frigörs i samma mängd som kroppseget insulin, men till skillnad från insulin påverkas det inte av insulinbehandling, vilket gör det till ett bra mått på kroppens egentliga insulinproduktion.
Höga C-peptidvärden tillsammans med högt blodsocker tyder ofta på att kroppen producerar mycket insulin och detta ses vanligen vid insulinresistens, vilket är vanligt vid typ 2-diabetes.
Låga C-peptidvärden i kombination med höga blodsockernivåer tyder på att kroppen producerar lite eller inget eget insulin, vilket är karaktäristiskt för typ 1-diabetes och kan peka på att betacellerna i bukspottkörteln är förstörda eller kraftigt nedsatta i funktion.
Ett C-peptidprov används främst som kompletterande analys i utredningen av diabetes, särskilt när man behöver skilja mellan typ 1 och typ 2-diabetes, bedöma kvarvarande insulinproduktion eller planera behandling. Det räcker dock inte med endast ett C-peptidprov för att ställa diagnos; provsvaren måste tolkas tillsammans med andra kliniska fynd (som blodsockervärden, HbA1c och symtom) samt ibland autoantikroppsanalys och medicinsk historia.
Blodsockerbelastningstest
Vid ett blodsockerbelastningstest som även kallas glukosbelastningstest dricks först 75 gram druvsocker varpå blodsockervärdet mäts efter 2 timmar. Detta ska ske på fastande mage. Är värdet över 11,1 (venöst blodprov) alternativt 12,2 (kapillärt blodprov) är sannolikheten stor att man har diabetes. Detta skall genomföras under kontrollerade former inom vården.
